Tacksam för familjehemmet
TS, på vilket sätt arbetar du FÖR att du och ditt barn ska få bo ihop igen? Mer än att gnälla på FL menar jag.
Gör du nåt konstruktivt med alla dina tankar och energi?
Att soc skulle välja ut er som lätta offer, ta barnet ifrån sin trygghet utan vidare och dessutom tjäna på det. Det är ingen normalbegåvad människa som sväljer den historien tyvärr.
De flesta som är insatta, VET att inte socialtjänsten på eget bevåg tar och rycker upp barn ifrån sina fungerande familjer. Det krävs mer än så.
Det krävs flertalet anmälningar ifrån andra myndigheter, orosanmälningar.
Det krävs ett underlag om att du eller ni som vårdnadshavare skapar någon form av missskötsel eller liknande för barn i er vård. Som de senare skickar till förvaltningsrätten.
Det krävs en hel del innan detta ens sker! Det krävs att ni INTE samarbetar och/eller gång på gång missar att komma till möten eller andra instanser som räknas som hjälp.
Det krävs hur som helst en väldigt massa innan barn rycks upp ifrån sina hem. Ofta är inte vårdnadshavare speciellt medvetna om de brister de har i sitt föräldrarskap/missbruk/psykisk sjukdom eller liknande. Därför skapas oändligt många liknande trådstarter om orättvisa.
Ofta inser man inte problemet själv.
Men se över ditt liv TS, ditt mående, ditt nätverk och allt. Reflektera över vad som egentligen har hänt, utifrån och utanför boxen.
VAD hade DU kunnat gjort annorlunda? Vad kan du göra annorlunda nu? Hur kan du förbättra och förändra (det kan ALLA människor)?
Skriver inte detta för att vara elak på något vis, jag skriver det av omtanke och jag önskar verkligen att ni kan få bo tillsammans igen och att ni får en sund relation och att ditt barn får en bra uppväxt.
Men det krävs mod, engagemang och ett jädra anamma från ditt håll som mamma här. Det är en tuff väg, men vill du att ditt barn ska komma hem igen, så är det bara att bita ihop och faktiskt reflektera över dig själv och dina brister. Antingen om det är nåt i er direkta närhet som gjort att barnet fått flytta, eller om det enkom beror på dig eller barnet. Att sitta ner och verkligen tänka igenom allt är en bra början. Att VERKLIGEN se över sin situation och INTE lägga skuld och ansvar på andra.