För mig betyder det när du läser utan att behöva jobba för det, att det liksom kommer auotmatiskt. Min son tragglade ganska länge kändes det som med att tyda och sätta ihop, sen i somras så släppte det helt plötsligt och han läser självmant
Jag håller med om att det är en mycket trevlig tråd 
och tänkte passa på att fråga er 'experter' om en grej jag undrar över när det gäller att börja skriva.
Vi bor i England och barnen går i skola här, blev tillsagt av lärarna att absolut inte uppmuntra att skriva stora bokstäver iom att de sen måste lära om, man skriver ju väldigt sällan med stora bokstäver. Ja det kan jag ju köpa iofs men med stora sonen så ville han bara skriva med stora bokstäver så jag struntade i läraren för att jag ville inte motverka hans skrivarlust. Det gick jättebra och han har nu lärt sig skriva med både stora och små 
Men sen när vi var i Sverige så satt jag och skrev med min brorsdotter som då gick i förskoleklass eller om det var ettan och hon berättade att de lär sig skriva med stora bokstäver. Så nu undrar jag, vad är tanken med det? Är det för att det oftast är lättare att skriva stora bokstäver och har ni några andra tankar om det?
...och egentligen hänger de ihop.
jag vet ju att man ska prata om bilderna och fråga vad tror du händer sen mm mm men det har varit svårt att motivera barnen när de är så vana att jag läser text i böcker för dem.
Oftast handlar det om att barnet fått för sig att det inte kan och därför vägrar försöka. Fast en skicklig lärare kan lura barnet till att ändå försöka. Jag skulle t ex hitta på nån ritsaga som lurade barnet att göra olika krumelurer...och kanske en och annan bokstav som jag sedan lite glatt förvåntat skulle uppmärksamma barnet på. "Men titta! Du har ju skrivit ett 'a'." Jag skulle inte acceptera att ett barn skriver med enbart stora bokstäver, men jag skulle jobba med det vid sidan av textskapandet.