• Smulan27

    Hur bemöta vår arga 2-åring?

    Vi har en pojke på 2 år som är rent utsagt hopplös. Han är näst intill alltid arg och blir väldigt lätt uppretad. Han har varit så här sedan han föddes så det är inget nytt men nu börjar vår ork ta slut. Varje dag är en kamp och nu börjar tom storebror bli trött, han sätter ofta händerna för öronen och säger att han inte orkar lyssna på lillebrors skrik hela tiden.

    Han är ständigt missnöjd, alltid finns det något att vara arg över liksom. Han sätter sig på tvären över allt och blir arg och skriker och kastar sig på golvet. Att lämna på förskolan är vidirigt! Det börjar alltid bra, han skuttar in på storebrors förskola (de går på olika förskolor) men sedan är det alltid något som går fel. Antingen råkar jag gå för fort så att han kommer efter, då blir han arg för det eller också går jag fel väg och då blir han arg för det eller också tittar ett annat barn på honom och då blir han arg för det. När han då blir arg är det liksom kört. Då är han sur, arg och bångstyrig och det går sällan eller nästan aldrig att avvärja utan då skriker han och är arg tills jag lämnar honom på hans förskola. Jag tycker inte det minsta synd om honom när jag lämnar en gråtandes kille på förskolan får vid det laget är jag så vansinnigt trött på honom att det bara är skönt att lämna över honom till fröknarna.

    Snälla, jag måste få hjälp med detta. Någon med liknande problem som har tips?

    Grejen är den att det inte handlar om att han måste lära sig att inte få som han vill för så här är det hela tiden och har alltid varit. Han får inte som han vill hela tiden men han skriker och bråkar ändå. Han ska alltid dra ut på saker och ting. Säger jag åt honom att komma och klä på sig så tar det evigheter innan han kommer. Jag kanske säger till först em gång att han ska komma och sedan två gånger och sedan säger jag till den tredje gången att han måste komma för annars händer detta eller detta. Han kan då komma men drar ut på det och gör tusen saker på vägen.

    Jag får känslan att han oftast redan innan nån situation inträffar har bestämt sig för att han ska bli arg och sedan spelar det ingen roll vad man gör - han blir arg i alla fall.

    Detta förstör så himla mycket. Framförallt kommer storebror ofta i kläm och får stå tillbaka för att lillebror är så arg.

    Och en annan fråga, någon annan som haft så här arga barn som det sedan har vänt för? Som vid en viss ålder har blivit mycket gladare och inte alls lika arg? Eller kommer han gå igenom livet så här arg??         

  • Svar på tråden Hur bemöta vår arga 2-åring?
  • Xadime

    Hoppas du får nåt klokt svar här för jag har en pojk som är till stor del som din. Känns som han tycker att vi gör allt fel. Försökt va bestämd, att fråga, att inte fråga, va mjuk... Skrik skrik. Han pratar dåligt, hur är det med din?

    Arg sen födseln här också... I början arg för att inte kunna krypa, sen att inte kunna gå, inte kunna äta själv, allt... Så fort han lärde sig det som han verkar varit arg på bytte han och var arg för nåt annat.

    För oss är det första barnet så jag har klandrat mig själv mycket... Är väl inte bra men kan inte hjälpa att tycka jag är värdelös förälder när det är så mycket ilska jämt... Vardagen är allt annat än positiv... Dock lämna på dagis och somna på kvällen är två viktiga saker som funkar fantastiskt bra, tack och lov!!

    Måste kännas bra ändå att ni kan känna er trygga med att det inte har med er att göra ändå när äldste inte är sån...

  • En blå giraff

    Jag känner igen mycket av det här. Speciellt min äldsta son hade väldiga utbrott när han var yngre. Speciellt gällde det kläderna och processen att klä på sig. Men min minsta som nu är 2 år kan också bli rysligt arg. Och det är ju ofta över småsaker precis som din son TS. Idag hittade han en sten på marken utanför sitt dagis som han ville lägga på marken utanför storebrors skola av någon anledning. Jag lät honom göra detta, men i samma stund ångrar han sig och ska absolut inte släppa stenen = jättearg. OK, du kan behålla stenen säger jag, ta hem den. Och 2-åringen blir då jättearg för att han inte får lägga stenen på marken. Och så vidare... Han ville också ikväll att jag skulle lägga en Bamsetidning i en viss låda. OK sa jag och la tidningen där. I samma stund var det helt fel och han blir jättearg. Det finns liksom ingen logik i det hela. 

    Mitt bästa tips är att försöka avleda istället för att tjata. Om min son inte vill komma och klä sig så försöker jag locka honom genom att visa något annat intressant (en skata utanför fönstret eller vad som helst). Samtidigt som han är distraherad så smyger jag på honom kläderna utan att han riktigt märker det. Då blir det ingen grej av det hela.  

  • Smulan27

    Oj, förslåt, hade helt missat att jag fått svar här.

    Xadmine: Nej, vår son pratar väldigt bra för att bara vara strax över 2 år. Han pratar 4-5 ords meningar så det kan inte ha med talet att göra att han blir så arg. Han är väl helt enkelt ett argt barn.

    Idag var en sådan där mardrömslämning på förskolan igen. ALLT gick fel, hur jag är ghorde så var han arg. Oftast går det tyvärr inte att avleda honom, han är så upptagen med att vara arg att han inte ens lyssnar på avledande saker. Helt hopplöst!     

  • Flafloflinn

    Åh vad jag känner igen mig. Känns som att det i 2 år har varit gnäll å skrik i vårat hus.

    Till sist orkar man inte och skriker tillbaka.

    Känns som att det bara är att härda ut men man blir ju knäpp.

    Vaknar til en sur kille, lämningen på dagis går bra och vissa dagar inte.

    Sen kommer man hem från jobbet och möts av en sur och arg pojke.

    Inte tröjan, inte byxan, på tröjan av tröjan i skrik läge hela tiden. Mamma gå där mamma inte öppna mamma öppna. Vad man än gör och säger så är det fel. När ska detta vända?

  • Fru Ve
    Flafloflinn skrev 2016-02-17 17:50:32 följande:

    Åh vad jag känner igen mig. Känns som att det i 2 år har varit gnäll å skrik i vårat hus.

    Till sist orkar man inte och skriker tillbaka.

    Känns som att det bara är att härda ut men man blir ju knäpp.

    Vaknar til en sur kille, lämningen på dagis går bra och vissa dagar inte.

    Sen kommer man hem från jobbet och möts av en sur och arg pojke.

    Inte tröjan, inte byxan, på tröjan av tröjan i skrik läge hela tiden. Mamma gå där mamma inte öppna mamma öppna. Vad man än gör och säger så är det fel. När ska detta vända?


    Usch ja, det är så fruktansvärt svårt när det blir fel och ilska vad man än gör!
  • Humlan87

    Fem gånger mer kärlek av Martin Forster och Barn som bråkar av Bo Hejlskov LÄS DEM! De ger råd om hur man förhåller sig till arga barn och minskar konflikter. Jag älskar de här böckerna, tycker att de ger jättemycket energi och inspiration till att orka vara mamma åt arga småttingar!

  • mammalovis

    Jag började läsa Fem gånger mer kärlek och där fanns det en ålderstabell över frekvensen på utbrotten och längden på dem. För mig var det en tröst att se att de minskar i alla fall med åldern. Jag har fortfarande en 5-åring som har en del vredesutbrott.

    Min 2,5-åring är också väldigt viljestark, men utbrotten och striderna är åtminstone mindre än vid 2 år.

    Vad säger de på förskolan? Är barnet likadant där eller mer likt alla andra barn?

    Här blev det jag som tog på alla ytterkläderna på barnet under skrik och protester i morse. På förskolan är hon pigg och glad, men väldigt bestämd.

  • Myran76

    Vår precis fyllda 2-åring har också kommit in en liknande stark-vilja-fas (fast något mildare än din tror jag). Jag blir ändå lite rädd när jag läser att trotsåldern ska vara från 2,5 till 3,5 år för om den inte har börjat än vågar jag knappt tänka på hur det blir om ett halvår. Speciellt som vi väntar bebis nr 2 då. 

    Vår son har också haft det här humöret sedan han föddes. Han blev väldigt lätt frustrerad. Redan när han försökte vända på huvudet första gången så vrålade han när han inte kunde, han var frustrerad för att han inte kunde krypa och blir arg så fort han inte får in en pusselbit på rätt plats. 

    Men senaste månaderna har han börjat vägra saker. Vägrar byta blöja ibland, vägrar sitta i vagnen, vägrar bli påklädd, vägrar ta av sig pyjamasen på morgonen. Försöker vi tvinga så blir han skogstokig. Detta är inte varje gång men det händer flera gånger varje dag att han bara vrålar av ilska. Han vägrar också bli hållen och kramad av sin pappa, och pappa får inte hjälpa till med något om jag är i närheten. 

    Det är en jobbig situation! 

    Jag vet inte om jag har så många bra råd, men det som funkar för oss är: 
    ? Han får välja kläder själv. Just nu gillar han lila så jag försöker låta jätteuppspelt och glad när jag föreslår att han ska ta på sig de LILA byxorna. 

  • Myran76
    Oj, mitt svar ovan skickades iväg mitt i.

    Jag vet inte om jag har så många bra råd, men det som funkar för oss är: 
    - Han får välja kläder själv. Just nu gillar han lila så jag försöker låta jätteuppspelt och glad när jag föreslår att han ska ta på sig de "LILA byxorna". 
    - Det som funkar bäst när han blir arg är antingen att börja sjunga nån favoritsång. Ibland kan han inte låta bli att klämma till med ett "anka" eftersom han älskar att välja djuren på Per Olssons gård, även om det sägs mitt i gråten.
    - Något annat som kan funka är också att börja busas och kittlas med honom mitt i anfallet. (Tack och lov är han inte bara arg av sig utan skrattar också ofta. Han är extremer helt enkelt.)
    - Distrahera med något annat som han verkligen gillar kan också fungera. 
    - Sätta på bra musik och ha dansparty. Om inte annat så kan det överrösta skrik och gråt och storebror kanske tycker det är skönt, och kan vara med. 
    - Och i värsta fall när jag behöver en paus och inget annat funkar så får han titta lite på tecknat på tv. Visst kan han bli sur sen när man stänger av men ibland är det bara ett måste att få en paus på 20 minuter när man inte orkar. 
    - När han vägrar krama sin pappa och sträcker sig efter min famn tar jag upp honom och så kramar jag pappa. Till slut kan han i alla fall tänka sig en gruppkram med pappa. 
    - Jag har läst flera andra som sagt att det fungerar att helt enkelt säga "Måste vi bråka om det här? Kan vi inte kramas istället?" Låter ju som ett superenkelt tips. Jag har inte provat det själv, men kanske är värt ett försök. 

    Lycka till! 
  • Annika 702

    Fast alltså han är två år - han bestämmer sig inte innan för att vara arg, barn som är 2 år är mindfullnessmästare - de lever i nuet. Barn har olika temperament från födseln. Det är vårt ansvar som föräldrar att lära oss handskas med detta temperament och hitta rätt vägar för att våra barn ska förstå vad som händer, varför det händer etc. Om man som i ert fall har en ilsken liten kille som ni inte riktigt förstår er på så är det ert ansvar att ta reda på hur NI kan göra för att det ska bli bättre. Han kan inte göra det - han är ett barn! Ni kan förändra er själv men inte kräva att han ska göra det. Det finns bra böcker och det finns BVC att ta till!

Svar på tråden Hur bemöta vår arga 2-åring?