Sambohyra

Låt oss göra det enkelt, gå till en bank och fråga dem om de tycker att räntan är en boendekostnad som man delar på eller om de ser det som en investering endast ägaren betaler. (jag kan alternativt bespara er det mötet och berätta att er bankrådgivare kommer svara: Det är en boendekostnad, som man delar på)

Sen kan man börja diskutera om du ska betala en mindre del pga. vuxna barn som bor hemma, DET kan diskuteras, men det faktum att räntekostnad är en boendekostnad, det är fakta.

Angående att hon har lånat för mycket, har hon lånat för mer än vad huset är värt? I så fall så ska du inte betala ränta för de belopp som hon har lånat som överstiger husets värde. Att hon har lånat för mer än vad hon har råd med, det är ovesäntligt ur ett kalkylperspektiv.

Om vi ska göra en jämförelse ur ett företagspespektiv:

Företag A behöver en Fabrik
De behöver använda denna fabriken till 50% och därför köper de fabriken, men hyr ut den övrig tid till företag B

Ska företag B betala hälften av räntorna för investeringen eller bara elkostnaden?

Givetvis skulle företag A ALDRIG nöja sig med att få betalat endast för elkostnaderna, då har de ju ingen anledning att låta företag B vara där.

Detta är hur det fungerar ur ett ekonomiskt perspektiv. Om man ska se det rättvist ur ett ekonomiskt perspektiv så fungerar det på samma sätt för privatpersoner och istället för att producera i en farbrik, så bor de i en lägenhet. 

Om man sen inte vill betala för att man inte står på kontraktet, så behöver man inte det, men då behöver man inte bo där heller.

Ett sista förtydligande, Jag har endast uttalat mig om RÄNTAN, det är endast den som mitt inlägg handlar om och hur man gör med övriga driftskostnader är enligt mig inte lika "svart på vitt". 

 

När jag postade inlägget tänkte jag; behöver jag vara så övertydlig att poängtera att det i praktiken är marknadspriset som styr? Det visar sig att jag behövde det. 

Företag B hyr in sig där det är billigast. Men att företag B skulle hitta en lokal att hyra in sig på där de bara behöver stå för sin del av elförbrukningen, det kommer inte att hända. Företag B kommeri snitt att få betala hälften av vad det kostar att äga en fabrik. Och marknadspriset är i allra högsta grad knutet till att det krävs kapital för att äga en lokal. Om detta yttrar sig i räntor till ett kreditinstitut eller internränta i företaget spelar ingen roll, alla företag kräver avkastning på sitt kapital.   

Att företag B skulle välja att köpa av den enkla anledningen att äga, dvs. binda upp kapital, det betvivlar jag STARKT. Företag B skulle varit väldigt nöjda med att slippa investera sitt kapital. Men nu anser jag att vi har lämnat liknelsen.

Det du säger om hyresvärd kan jag bara besvara med JA!!!!. Visst är det så det ska fungera. Den som äger bostaden och har en inneboende är en hyresvärd. Att detta är en sambo ska varken påverka till att den ska betala mer eller mindre, för då ger man den ena parten fördelar och vad vi var ute efter var det rättvisa. Handlar det om att ens sambo inte har råd eller att man vill vara snäll (eller annat), då kan man prata om sådant.

En annat sätt att tänka:
Vad skulle du betalt om du hyrde av någon som du inte var ihop med?
Vad skulle du ta betalt om du hyrde ut till någon som du inte var ihop med?
Båda svaren skulle vara: Mer än den innebondes del av driften. 

Kjell, jag förstår vad du menar och det finns absolut undantag för alla principer, men när jag gör ett påhittat exempel så utgår jag från att det råder balans på samtliga marknader, annars är det svårt att göra jämförelser, någonsin. I mitt exempel menade jag att man köpte fabriken i vetskap av att B var intresserade av att hyra, att hyresavtalet knöts i samband med att A investerade.    

Du skrev att Företag B ville köpa för att ha ett bestående värde, det är inte samma sak som att de ville köpa för att få en värdeökning. Att värdeökningen skulle överstiga kapitalkostnaden i en fabrik, ser jag som mycket märkligt och jag ser inte en värdeökning som på något sätt självklart. 

Att det skulle vara ett avtal som låste hyran till en rörlig ränta, har jag inte sagt. Min poäng var att hyran kommer att baseras på mer än driftskostnaden och i detta fallet utgår man från kapitalkostnaden när sätter hyran.

Klart man vill betala så lite som möjligt men samtidigt vill man ta betalt så mycket som möjligt, så man möts på marknadspriset. Att företag A inte skulle ha någon annan möjlig hyresgäst spelar ingen roll, då jag skrev tidigare att hyreskontraktet tecknades i samband med att man gjorde investeringen. Alltså har ftg. B ingen möjlighet att utnyttja ftg. A för att de "måste ha en hyresgäst". Hade företag B bara erbjudit sig att betala driften, så hade ftg. A aldrig investerat i fabriken.

Om vi ska återgå till TS så säger du att det inte fanns möjlighet till en annan hyresgäst, är du säker på detta? jag har inte läst det, men jag kan ha missat det. Kan ägaren inte skaffa en annan inneboende? Sen att TS skulle utnyttja det faktum att ägaren inte har något val och sänka hyran baserat på det, det låter enligt mig inte rättvist.

Nej, vi har inte samma syn på samboskap heller. Däremot har jag samma syn som bankerna (i det att räntan är en boendekostnad), men det är ju omodernat att hålla med bankerna, så det får väl stå mig till last.

Jag håller däremot med dig om att den bästa lösningen skulle vara att låta sambon köpa in sig om den har möjlighet till detta, DET hade varit den bästa lösningen enligt mig, men förutsätter man en situation där man inte köper in sig, så får man betala vad en inneboende som man inte har någon relation med, hade fått betala.

Sen får du gärna berätta vad du menar med ordet kostnadsneutralt. Så som jag tolkar det uttrycket innebär det att ägaren inte ska få varken högre eller lägre kostnader av att dela lägenheten med någon. Om det är så du menar, känner du på samma sätt om det hade varit en hyreslägenhet?         
       

Du missar min poäng.. både företag A och Företag B vill tjäna pengar, därför möts man i mitten, där båda tjänar/betalar lika.

Det hon har rätt att ta betalt för är ränta på vad huset är värt. Hade huset varit värt en miljon och hon hade lånat två, då hade hon inte kunnat ta betalt för räntan på två miljoner utan endast en.
Hade hon i exemplet belånat endast halva värdet på huset, så hade hon kunnat ta betalt för ränta på hela värdet. Detta för att hon skulle kunna belåna upp huset fullt och ta betalt för räntan och sen investera sina pengar på något annat. Dvs. du betalar ränta till henne, istället för till banken. Detta är vad som är rättvist ur ett ekonomiskt perspektiv (ur det ekonomiska system vi har i väst)
Sen i praktiken så hade få nog gjort det, just för att det skapar en obalans i relationen, hade jag bott hos en tjej som ägde ett hus utan lån så hade jag dock velat betala för mig.

Sen säger du att man ska ha som utgångspunkt att klara sin egen boendekostnad när man köper huset. Det är sant, men anledningen att du ska betala är inte för att hon behöver pengarna, utan för att du nyttjar huset och man betalar för det, oavsett om ägaren är fattig eller rik. 

Vill också tydliggöra det att när jag pratar om räntan, så pratar jag bara om räntan och tar inte hänsyn till annat TS betalar. Så det är möjligt att TS inte ska betala mer, då TS redan betalar för annat. Mina poster handlade endast hur räntan ska hanteras.