ORKAR man fler graviditeter, ni som haft fler än 2?

Har haft 3 riktiga skit-graviditeter. Spyor och gigantisk viktuppgång är inte att leka med. Sängliggande av illamående och dessutom foglossning. Som tur är rätar kroppen till sig. Efter nr 2 var igång som bara den tränade hårt och kom tillbaka i bättre skick än innan 1:an. Nu efter 3:an är jag dock sladdrig och slapp.. 3 barn med helt olika behov tär ibland på orken.
Har anmält mig till Göteborgsvarvet så att det ska bli ändring på det! Behöver press!

Första graviditeten var en såndär lätt härlig sak. Visst lite illamående och en del halsbränna och så anemi, men i den stora hela ok.
Andra graviditeten var helt ok den med. Visst lite foglossning på slutet och den återkommande anemin, men jag ska inte klaga ändå.
Med trean började problemen. Den återkommande anemin var ett problem nu. Två graviditeter med järntabletter hade sabbat magen så nu blev det dropp istället och i vecka 28 fick jag kryckor för foglossningen. Men jag återhämtade mig ändå ok efteråt.

Fyran var helvetesgraviditeten. Kryckor delvis från v 8. Heltid från v 12. Rullstol från vecka 21. Anemi, illamående, halsbränna, RLS, kramper, migrän, depression osv.

Så här i efterhand så kan jag ju säga att ska man bara ta hänsyn till min kropp så var det ett stort misstag att bli gravid en fjärde gång. Och idag mer än 3.5 år senare är jag fortfarande inte återställd och jag kommer heller aldrig bli det. Den sladdriga randiga magen kan jag leva med. Den kroniska foglossningen är inte lika rolig. 

Krämporna blir i allmänhet fler och värre för varje graviditet. Själv har jag aldrig haft foglossning (tack o lov!) men en massa annat. Man vänjer sig ju och lär sig hantera olika krämpor, och så vet man ju att de går över när barnet är fött, men visst kan det bli jäkligt jobbigt. När jag fått mitt sjätte barn, så svor jag på att aldrig mer bli gravid igen. Det där glömde jag efter några år, så det blev ändå ett till ...

Det har ju varit fem helt olika graviditeter. Min fjärde var min enklaste.

Min femte var den värsta.

De tre första var ungefär lika med illamående i tre månader med kräkattacker visa mornar.

Tror att kroppen sänder ut olika mycket hormoner under graviditeterna därför blir det så olika. Varken graviditeterna eller förlossningarna har avskräckt mig.

Jag tror lite att det beror på hur tätt man får barn.. fick första barnet 2011 och andra barnet 2012.. och ska snart föda när som helst i okt!

Har inte hunnit träna upp min kropp alls mellan graviditeterna och hela denna graviditeten har jag bara varit så trött på att vara gravid. Har känt mig som en dålig mamma som inte orkat ge tillräckligt till tidigare barn. Men nu så längtar jag bara till att allt ska vara över så jag kan träna osv o ha paus i några år. :) bli starkare, piggare och gladare igen !

Sånthär är ju så olika för alla. Finns ju de som har 10 barn som utan tvekan blir gravida igen hehe

Vi har 3 barn tätt. De är nu 4år, 2,5år och sista är drygt 5mån. Hade inte så mycket foglossning med de 2 första men däremot med 3e. Behövde inga kryckor men hade ont när jag gick. Gravidmassage hjälpe i alla fall rätt bra och mot slutet var det bättre. Sen har jag mått olika med alla 3. Illamåendet var värst med 1an (pojk) och mådde skit t.om v 11. Med 2an (flicka) mådde jag bäst. 3e pojk mådde jag illa på morgnarna fram till ca v25 men i övrigt mådde jag bra förutom just foglossningen. 

3an var inte planerad men väldigt välkommen och har du funderat på ett till barn så låter du nog inte foglossning hindra dig :)... efteråt så glömmer man det snabbt. Kan ju tillägga att jag är väldigt otränad men smal så min kropp hade verkligen behövt träna mellan graviditeterna. Det finns ju övningar att göra för att fogarna ska bli bättre.

Du fixar det säkert :). Lycka till 

Tack för pepp!

Ja, man är ju bra sugen ibland, och mannen också. Vi har inte bestämt oss än, men om man funderar från och till så känns det ju som ett naturligt val att försöka bli gravid igen. Annars kanske man bara ångrar sig senare!

Man glömmer ju otroligt snabbt också  :)  

Kan inte låta bli att oroa mig dock för graviditeten. Så jobbigt med illamående (HELA grav förra gången, och mat var sååå pyton), foglossning, myrkryp, sabbade magmuskler mm...  Nu är jag inte ens vältränad, bara okej tränad ett år efter, tilräckligt för att inte skada mig när jag lyfter saker! Vi bor 67 mil från närmsta släktingar och avlastning...

Men vem vet, flytta kan man ju alltid! ?

Men åh, längtar nästan efter BB-tiden nu igen.... :)

Jag väntar trean nu och är i v19. Detta har varit värsta grav. hittills, med illamående och kräkningar. Jag var inte heller lika tränad innan denna graviditet som med de andra två och det gör nog att det blir tuffare att komma tillbaka till min form igen. Nu är våra två barn 5 och 8 år och det har väl inte varit förrän nu som jag och min man känt att vi ville ha en trea. Det är bra att barnen är äldre, är jag trött på em kan de leka själva medan jag slumrar lite. När jag kräktes som värst kunde de ta fram mellis själva innan min man kom hem och lagade middagen.

Jobbigt silversara :(

Sen blir man ju inte yngre heller, kanske spelar lite roll. :(