Konsekvenser

Jag håller inte med.
Det enda som faktiskt är konsekvenser är det du kallar för "naturliga konsekvenser". Du kan aldrig "ge en konsekvens". Däremot kan du medvetet ingripa för att bl.a. synliggöra, undvika, hindra, minimera de konsekvenser en handling skulle ha skapat genom det du kallar "logiska konsekvenser", som ju egentligen inte alls är några konsekvenser utan just ett medvetet agerande med mål och syfte, och som i sig skapar egna konsekvenser.
Du ingriper genom att minimera oönskade konsekvenser, t.ex genom att (lära barnet?) torka upp utspillt vatten så att det inte blir fuktskador så att det inte blir mögel så att det inte blir ...ja, vad nu konsekvenserna av att leva i ett mögelhus är, astma kanske? Eller i det mindre perspektivet så det inte blir halt och/eller smutsigt..?
Du ingriper genom att hindra oönskade konsekvenser, genom att ta ifrån barnet spaden när det börjar vifta med den utom kontroll så att någon riskerar att få den i huvudet. Eller för den delen genom att kliva in i leken och delta i byggandet av världens största sandslott.
Du ingriper genom att synliggöra oönskade konsekvenser och synliggöra olika sätt som barnet själv kan agera på för att minska/undvika konsekvenserna t.ex. genom att proklamera att du tar med vantarna ut eftersom det är kallt, så kan barnet säga till om/när det vill ha dem.

Poängen är att "logiska konsekvenser" inte är några konsekvenser utan aktiva val. Och att man har mycket lättare att hålla sig från att trilla ner i bestraffningsträsket med det synsättet.
Men visst kan man göra även dessa ingripanden till straff, delvis beroende på hur man formulerar sig kring dem. 

Jag håller som sagt inte med.

Det är inte en konsekvens av handlingen utan en reaktion på den. 

Visst kan man välja att se det så. Bevisligen, eftersom det finns rätt många som gör det.

Men om man nu på riktigt vill lära barnen att ta konsekvenserna av sina handlingar (vilket jag definierar som att lära sig analysera tänkbara konsekvenser av olika handlingar och därigenom välja sådana handlingar som ger i huvudsak önskvärda och positiva konsekvenser för dem själva och för andra samt att stå för/ta ansvar för och i möjligaste mån ha förmåga att "rätta till" de konsekvenser som är oönskade och negativa för dem själva och andra) så är det helt klart en fördel om man skiljer mellan direkta konsekvenser av handlingar och på "konsekvenser" som mer är en följd av andras reaktioner på handlingarna.

Om inte annat så för att de sistnämnda inte helt sällan beror mer på andra personers humör och sinnesstämning än på handlingen i sig...

Visst kan man välja att se det så. Bevisligen, eftersom det finns rätt många som gör det.
Men om man nu på riktigt vill lära barnen att ta konsekvenserna av sina egna handlingar så är det helt klart en fördel om man skiljer mellan direkta konsekvenser av handlingar och "konsekvenser" som mer är en följd av andras reaktioner på handlingarna.
Om inte annat så för att de sistnämnda inte helt sällan beror mer på andra personers dagsform än på handlingen i sig...

Ja. Och nej.. Konsekvenserna mina handlingar skapar drabbar inte bara mig utan även andra personer i min omvärld. Och det skapar reaktioner hos dem som får dem att välja att handla på sätt som skapar konsekvenser för dem och andra, inklusive mig. 
Och det är i den relationen med människor vi lär barnen att hantera konsekvenserna av sina - och andras - handlanden.

Slår jag dig så får du ont. Det är konsekvensen. Din reaktion på att du får ont av det jag gör kan däremot variera beroende på en hel del olika faktorer. Jag kan förvänta mig allt ifrån att du slår tillbaka till att du går därifrån och aldrig talar med mig igen och däremellan en hel rad olika reaktioner som du säkerligen kan rättfärdiga på alla möjliga sätt.
Men att jag vill undvika att slå dig är för att konsekvensen - att du får ont - är oacceptabel för mig, det är den jag vill undvika, inte din reaktion på den, oavsett vilken reaktionen är och hur rättvis den är. 
Om jag fokuserar på reaktionen istället för på konsekvensen så försvårar det när det gäller att se hur de konsekvenser jag skapar faktiskt drabbar andra. 

Detta är väl lite av den springande punkten.
Om man fokuserar på den naturliga konsekvensen och struntar i att kalla sina egna reaktioner för "logiska konsekvenser" så kommer man ytterligare en bit bort ifrån det där med bestraffningar.
För ja, en "logisk konsekvens" kan mycket väl uppfattas som ett straff likväl som en ologisk, eftersom man går in och i ord och/eller handling säger ungefär att "du gjorde si och så och det jag nu gör är konsekvensen av det".

Jag menar att man istället går in och säger att "du gjorde si och så, och det här blev konsekvensen och det behöver vi åtgärda - på det här eller det här viset".
Och visst kan barnet fortfarande uppleva det som mycket orättvist. Speciellt om konsekvensen faktiskt inte var oönskad av barnet självt ("Jo, jag VILL att lillebror ska ha ont!!") 

Eller för att ta ett annat exempel.
Om Asta och Bea går förbi Cesar och Bea råkar knuffa till Asta så hon snubblar mot Cesar och han faller omkull så säger mig min erfarenhet att han ändå möjligen upplever sig knuffad med flit och lite kränkt/ledsen. Det är konsekvensen av att Bea missbedömde avståndet.
Hans reaktion på detta kan då vara att knuffa tillbaka på Asta som ju "knuffade honom" så att hon faller och får ont.
Då menar du att Astas fall är en (logisk) konsekvens? Av att Bea missbedömde avståndet?
Jag menar iaf att det snarare är en fullständigt logisk reaktion på Cesars missbedömning av situationen, men inte överhuvudtaget en konsekvens av Beas felsteg/missbedömning. 

Ja, jag förstår hur du menar och jag håller inte med.
Att spaden återbördas är logiskt på alla sätt och vis, men jag hävdar med bestämdhet att det inte är en konsekvens av händelsen. Det är inte i sig en följd av spadstölden utan det krävs aktiva handlingar från din sida för att försöka göra det till en följd som det inte är.