Konsekvenser
Hur många använder mindre former av fysisk kontakt för att fostra och hur många försöker avleda en dålig handling? Inte sagt att man bara gör det ena eller andra. Tack TS för tråden, kanske kan ge en del tips.
Inlägg från: 81missan
|
-
-
Ni undrar vad mindre form av fysisk kontakt är. Jag har träffat på en del, framförallt kanske de från den äldre generationen som anser att man måste kunna säga ifrån med krafttag ibland, tex en liten klatsch på handen eller ett nyp i örat. Jag själv är tveksam men undrar samtidigt vad skillnaden är mellan det och att tex lyfta/kasta barnet ner i tex sängen?Jag har alltid trott att slag på kroppen varit aga men det kanske borde vara fler saker som räknas in där?
Vad är värre, att man skriker åt barnen, ignorerar deras handlingar eller använder en mer fysisk handling som sista utväg?
Här kanske vi kunde dela med oss av konstruktiva tips som har funkat i vardagen, avledningsmanöver m.m? -
Vi har en tvååring som lever rövare härhemma, jag får lätt ont i öronen som kan sitta i i några timmar. Tyvärr så vet jag inte vad man ska göra, det verkar vara hans "sätt". Han har börjat förstå att han måste prata tyst ibland, om lillasyster sover tex men man får ju påminna och påminna. Han är ju än så länge ganska liten, jag kan inte kräva att han ska förstå. Din grabb är ju lite äldre men jag måste nog tyvärr meddela att det kanske bara hör till personen. Eller? Jag har hela mitt 32åriga liv pratat otydligt trots att min mamma och numera min man tjatar på mig nästan dagligen:(choke skrev 2013-10-15 09:19:28 följande:Men hur gör ni om barnet säger dumma saker/skriker? Vad blir konsekvensen då? Min 5 åring har alltid varit högljudd och har ofta irriterande ljud för sig. Nu har han även börjat vråla tjockis i tid och otid. Inte så kul när man är ute och folk kanske tror att han menar dom. Han säger det inte för att vara taskig eller så utan han har bara fått ordet på hjärnan verkar det som. Allt handlar om tjockisar, påpekar tjockisar på tv, han vill bli en tjockis osv. Pratar med honom och säger att folk blir ledsna om man kallar dom för tjockisar och att det gör ont i öronen när han gör oljud och skriker. Han slutar en stund sen glömmer han bort det och är på samma ljudnivå efter någon minut igen. Är så trött på att behöva tjata om det hela dagarna!
Däremot tycker jag att man ska lära sig vad man får/inte får säga, det tror jag är något lättare att ändra på. Hoppas jag. -
Det låter skrämmande att ljudnivån kommer höjas. Vår äldsta börjar 0-an nästa år.Flickan och kråkan skrev 2013-10-15 10:36:04 följande:Om mina barn stör eller förstör för andra så tar jag dem ur situationen i möjligaste mån så att andra slipper drabbas. Hade mina skrikit på bussen så hade vi klivit av och gått alternativt väntat på nästa buss efter att vi pratat om att andra påverkas av att de skriker och vrålar. Hade de skrikit eller betett sig illa under en aktivitet så hade vi gått ut i omklädningsrummet etc. Några naturliga konsekvenser är inget av detta dock, sedan om man vill kalla dem logiska konsekvenser eller logiska reaktioner/aktiva handlingar till följd av händelserna är väl då upp till var och en
.
Skriker de hemma så ber jag dem gå och skrika färdigt i lekrummet. Skriker de för att de enbart så att säga är exalterade och försöker överrösta varandra så stannar jag dem och så pratar vi om det i normal samtalston.......och så gör jag det om och om igen . Inga naturliga konsekvenser det heller .
De påverkas rätt mycket av miljön i andra sammanhang upplever jag. Min snart 6-åring har blivit bra mycket mer högljudd sedan han började förskoleklass i höstas. Ljudnivån på barnen är en annan i skolan än på förskolan. Fler barn, färre vuxna och högre ljudnivå generellt.