BF maj 2014 i centrala Stockholm

Åh vad tråkigt Elin! Styrkekramar! Det gäller som sagt att ta sig igenom det här snabbt och sätta fart på en gång igen . Hade ett tidigt missfall innan ettan och vi blev gravida innan första mensen igen och jag vet många som kört på direkt igen och där det fungerat. Håller tummarna för dig och tycker det är supertråkigt att du inte har BF i maj längre

Sitter själv lite i samma funderingar. Har fått ljusbrunt på pappret under dagen och är jättenojig inför fredag....

Vi kommer bo kvar i stan ett tag till Zappa. Det är grymt skönt att vara mammaledig i stan. Speciellt med ettan. Nära till jobb, dagis och vänner. Mina föräldrar har dock flyttat ut till vårt landställe så vi är mycket där även under veckorna så vi får liksom både landet och stan. För vår del blir det parken max 1 ggn/vecka (i alla fall) under det kalla halvåret). Tror det kommer bli hus till slut men det vi vill ha är för dyrt för oss just nu men vi hoppas och tror vi kommer kunna flytta innan den äldsta skall börja skolan. Det negativa med stan tycker jag ffa är parkering, storhandling och lite snålt om utrymme hemma. Ett alt är att skaffa större lgh men vi trivs så vansinnigt bra i vår trea så vi "hittar" inget. Utbudet av fyror (helst femmor) är inte så stort. Dessutom vill vi inte flytta så långt från där vi bor nu i så fall och då är utbudet ännu mindre

Skall försöka sova nu och ta mig igenom de följande dagarna med all oro som dykt upp under dagen.... 

Håller tummarna för dig och fredagen Ofia. Det kommer gå bra! Du har kommit längre än vad jag gjorde. Det är verkligen grymt skönt att vara mammaledig i stan, jag håller med! Nära till det mesta. Nu när Saga är lite äldre så gillar jag inte att vi kommer rakt ut på en trafikerad gata och att det är så komplicerat att ta sig till parken. Det vi vill ha i husväg är för dyrt för oss också just nu. Vi bor i en trea nu och flyttar till en fyra i Norra Djurgårdsstan. God natt!

Nej Elin, fy vad tråkigt. Jag lider med dig, verkligen. Men var stark, jag hoppas verkligen det går vägen för er snart igen.
Jag fick missfall i juni i år, det var hemskt. Jag var på en segelbåt i Grekland med hela släkten, hade kvällen innan suttit och skålat och berättat för alla om den glada nyheten.
Men sen gjorde vi ett nytt försök väldigt snart efter det och jag blev gravid igen på första försöket (IVF) så hoppas verkligen att det går lika bra för er.

För två veckor sen vaknade jag och hade en blödning, färskt blod, ganska stor blödning, blev såklart orolig, men sen kom det inget mer och eftersom jag hade kvar alla mina gravidsymptom så sa barnmorskan att jag inte behövde åka in. 
När jag fick missfallet försvann alla gravidsymptom över en natt.
Som du vet behöver ju inte en blödning betyda något alla, men förstår självklart din oro, håller tummarna för att det ska gå bra för er på fredag.

Ja, mammledighet i stan med första barnet känns helt rätt. Skulle förmodligen känna mig helt vilsen bland alla barnfamiljer i nåt villaområde direkt från start med bebis. 
Så ni flyttar till Norra Djurgårdsstaden, vad spännande, är lite nyfiken på det området.

Låter ju kanon att ha lantställe så nära stan, så att man tom kan åka dit mitt i veckan, då får ni ju lite av naturen också. Ja, det kommer ju att bli hus tillslut, vi är också inne på att det ska vara nästa stan...men då kostar det ju därefter...om det blir långt ifrån vill va ha nära till havet...inte så billigt det heller...vi bor också i en trea och det passar ju oss väldigt bra för tillfället. 

Nu har jag mumsat en smörgås till, går och småäter hela tiden på jobbet, enda sättet att hålla illamåendet borta, kommer bli jättetjock om jag fortsätter såhär....

       
     

    

Men huga, vad jobbigt att vara med hela släkten på en båt och just ha berättat om graviditeten och sedan få missfall. Det låter ju verkligen hemskt. Jag hade berättat för min chef och för tre tjejkompisar. Mailade chefen och smsade de tre tjejerna redan i måndags kväll när jag fått bekräftat att jag fått missfall för att slippa tänka på det där med att berätta för dem. Jag började blöda lite redan förra helgen och det höll på så i en vecka. Jag var inte orolig för det är ju normalt att blöda lite under graviditet. Sedan började jag blöda mkt mer i helgen som gick och då tänkte jag på en gång att jag fått missfall, kändes så.

Jag tror det blir mysigt där i Norra Djurgårdsstan. Mycket folk i vår ålder med barn. Finns dagis för alla som flyttar dit och öppen förskola, pulkabacke och 4H-gård  Vi flyttar in i första etappen, Erik Wallin är byggherre.

Usch och fy Zappa! Men skönt tt ni blev gravida snabbt igen! När man börjar prata missfall inser man hur vanigt det är. Nästan alla jag känner har haft minst ett. Tråkigt och trist är det.

Det har fortsatt komma lte brunt idag men hoppas på att det är ngt blodkärl som spruckit och att det nu är gammalt blod som kommer. Skall bli skönt med Kuben på fredag men tiden går så otroligt långsamt just nu. Låg vaken nästan hela natten och funderade. Skall ut till landet imorgon och hoppas dagen passerar med svindlande fart. Skall vara tillbaks och hämta på dagis vid 15 så efter det kommer det att gå långsamt igen. "Bara" 1,5 dygn kvar nu.

Elin - när flyttar ni? Har varit så grymt hussugen ett par dagar nu. Dels efter vattenläckan (vi bor ju rätt trångt och tanken på att riva upp köket känns så där) och dels på att vi varit sjuka. Är man lite trött i kroppen är det rätt tungt att gå till parken med två intensiva barn. Alternativet att stanna hemma är ju inte direkt bättre då de istället börjar klättra på väggarna.... Jaja, när vardagen återgår till det normala försvinner säkert längtan igen. Vi har tänkt tränga ihop åtminstonde så länge trean kan sova i vårt rum. Rimligtvis flyttar vi våren 2015.

Elin, bra att du hörde av dig med sms, gjorde jag med, till de som visste, vilket var ganska många eftersom vi har hållit på så länge med IVF, så många har koll på var man är i proceduren och frågar därefter om allt. Väldigt svårt för oss att hålla saker och ting hemligt då vi lever ett väldigt socialt liv där det ofta (som för de flesta) är alkohol inblandat i bilden. Så under de åren vi gjort insättningar har det varit många perioder då jag hoppats att jag varit gravid och väntat på resultat. Väldigt avslöjande för omgivningen.
Hur som helst, bra att du meddelat alla som vet så att ni nu bara kan fokusera framåt.

Oj, Norra Djurgårdsstaden låter väldigt barnvänligt, 4-H gård och allt!
Kommer raskt att tänka på när jag själv åkte på 4-H läger när jag var i tio-års åldern, en av killarna kastade knivar i väggen och alla ledarna lämnade oss själva på natten och åkte hem för att sova, ringde mamma och berättade ett par historier och mamma kom i ilfart och hämtade mig och min kompis...ha ha, knasigt minne.
Tror dock att 4-H gårdarna idag är något mer uppstyrda =)

Var inne och kikade lite på Erik Wallin, det ser jättefint ut, påminner såklart om lite om Sjöstaden. Där jag bodde med min förra kille för fem år sen, härligt med nytt!!

Men oj 0fia, vattenläcka, DET låter inte som något ni behöver just nu!! Förstår att du har tankarna på annat boende! Tycker det låter superjobbigt att vara gravid och samtidigt ta hand om sina barn, att de dessutom ska vara sjuka och vara sjuk själv och man som varit bortrest, nä hua, stor eloge till dig!
Inser att jag själv inte borde klaga över lite illamående och trötthet!!

Vår trea kan man faktiskt enkelt bygga om till en fyra, så vi har egentligen inte alls bråttom därifrån, vi älskar ju att bo mitt i stan och inget jobb behöver man lägga ner på trädgård och annat renoveringsarbete! (Vi orkar ju knappt ta tag i balkongen så hur det skulle bli i ett hus är ju en bra fråga =).
Ändå kan vi inte låta bli att kolla hus och drömma oss bort till nåt riktigt sekelskifte i behov av totalrenovering....
Jag tror att vi är ute efter förändring, det handlar nog inte egentligen bara om att flytta. Kanske dämpas behovet av förändring efter att vi fått barn, för DÅ kan vi snacka förändring i vårt liv!! =)

Har ni tagit reda på kön i era tidigare graviditeter? Tycker ni att det tar bort lite av det roliga? Är det praktiskt att veta vad det ska bli för kön? Hur har ni tänkt? Jag vet inte riktigt hur jag vill göra...     
        

    

  

      

Hej hej!

+ har äntligen kommit ut och ridit för första gången på nästan en hel vecka
- det har kommit mer brunt idag. Sorry för äckliga inlägg.....

Som sagt längtan efter att flytta dämpar sig nog om ett litet tag. Men precis som du Zappa kan jag drämma mig bort till en helrenovering av ett sekelskifteshus med stor solig tomt och massor av gamla vackra äppelträd.

Vi har inte tagit reda på kön. Första barnet tyckte inte jag att det spelade någon roll hur vi gjorde men maken ville inte så då fick det bli så. Andra gången ville ingen av oss. Den här gången vill inte jag men min make vill och nu blir det som jag vill . Kanske praktiskt att veta när man köper kläder och så men i ärlighetens namn har vi inte köpt så mycket kläder innan förlossningen. Mest några bodys och mjuka byxor och det finns rätt mycket neutralt. Skall man dock tapetsera ett barnrum kanske man får tänka om. Lite kul tycker nog jag ändå att det är att inte veta. Då finns det ju ngt ytterligare att köpa för på förlossningen! Pos kan vara att det kanske är lättare att knyta an redan innan parveln är här men å andra sidan skönt att inte veta och ha namn klart och så om det åt skogen. Lite som jag tänker........

Hej,

Jag hoppar gärna in här också. Väntar mitt tredje barn 20 maj, har sen innan två söner födda 06 och 08. Vi bor på söder och trivs grymt bra. :) Vore ju jätte kul att ha ngn att fika med senare, som bor lite närmare stan. :)

Jag är ngn vecka efter er, v10+1 idag. Ser framemot nästa del av inskrivningen på måndag. Min BM hann inte med allt första gången. Så då blir det att ta blodprov och boka tiden för kub. Har redan sett den lilla 3 ggr, men det är ju så fantastiskt spännande varje gång. :D
Tampades med upprepade missfall innan, så denna bebis är verkligen efterlängtad.

Hur tänker ni med att berätta? Jag berättade tidigt för mina syrror och mina barn (och min sambo vet såklart ), men ingen av min övriga familj eller vänner vet. Känns lite jobbigt att hålla det hemligt för ju längre jag håller på det desto större är väl möjligheten att det blir så att jag inte berättar det självmant och folk kanske tar illa upp att man inte sagt ngt. Eller tänker jag knasigt?

Hej tiger och välkommen!

Jag har berättat för mina föräldrar och några vänner som inte bor i stan. Min syrra har supersvårt att bli gravid. Hon har hållit på flera år utan att lyckas så jag kände att om det inte blir någonting av den här graviditeten så håller jag tyst. Tänkte att även om hon gläds med mig så blir hon förstås jätteledsen/avis när hon får reda på det. AV den anledningen har jag inte berättat för någon annan i familjen eller kompisar i närheten. Känns jättekonstigt! Nåväl, imorgon är det dags för KUB. Så OM allt ser bra ut skall jag berätta för min syster det första jag gör och sen typ alla andra  

Magen är rätt olika på morgonen och på kvällen. På morgonen tycker jag fortfarande inte att man ser något medan den på kvällen är megauppblåst. Än så länge har jag klarat mig utan frågor (tackar årstiden och mammaledigheten för det) men det går nog inte mycket längre till.