Varför blir det så här?

Det är väl nåt liknande här också. Vi har tre barn och ibland känns som jag står i drivor upp till knäna av tvätt, disk och allmän röra. Min man är inte heller överdrivet intresserad av hemarbete, han gör det jag ber honom om men tar aldrig några egna initiativ. Men ibland på en helgmorgon kan ha lyfta huvudet från tidningen och berätta hur det står till på den amerikanska börsen. Då brukar jag bara titta på honom - lever vi överhuvudtaget i samma värld?

Ibland känns det så bittert, det var ju precis så här det INTE skulle bli.

Fast jag har väl kanske inte riktigt sagt att det är hans fel, jag bara konstaterar faktum att jag har tappat lusten.
Sex var roligt när vi var yngre, heta och passionerade, sen det var roligt och spännande den tiden när ett samlag kunde resultera i en graviditet. Nu ska vi inte har några flera barn, nu ska sexet bara vara för vår egen skull men för mig känns det som att det kan kvitta. Han är min man och mina barns pappa, jag älskar honom men känner ingen sexuell lust till honom längre.

Jag vet inte om det skulle spela nån roll om han "kutade runt och städade hela dagarna" men det skulle i alla fall inte ha nån negativ inverkan om han lättade på min arbetsbörda lite. Jag är HELT slut på kvällarna och vill helst bara vara för mig själv en stund. Men då står han där med sin evinnerliga kåthet som för mig, just nu, bara känns som ytterligare en av alla plikter.

Jag förstår att jag inte kan förvägra honom ett liv utan sex, vill han skaffa en älskarinna så tror jag faktiskt att jag skulle kunna leva med det. Jag hoppas och tror dock att hans lojalitet med familjen är så stark så att han inte kommer lämna mig. 

Jag tror att det helt enkelt är vardagen med alla plikter och krav som "äter upp" en. Förut var det ju bara han och jag. Vi hade all tid i världen för varandra, allt var så enkelt då.
Men det är ju inte annorlunda för mig/oss än vad det är för alla andra.

Tycker mig märka ett mönster bland mina tjejkompisar att de som har det bästa kärlekslivet är de som klarar av att sänka kraven lite, som inte bryr sig så mycket om att ha den perfekta kroppen, det perfekta hemmet. De som ligger med varann fast magen är slapp och dammråttorna dansar i hörnen. Jag är otroligt avundsjuk på de människorna, tror de mår så mycket bättre...

Nej, jag vet ju att det här är ett ganska vanligt problem som tyvärr infekterar hela relationen.
Det där med att han ska skaffa en älskarinna vet jag inte om jag menar på allvar, ibland känner jag mig bara så desperat att komma undan pressen.

Egentligen är det ju inte min sexlust det är nån fel på. Jag fantiserar ofta om sex med andra män, att t ex träffa en spännande främling och ha hett lunchsex på nåt hotellrum i stan och jag älskar att läsa om sex här. Just för att det är så kravlöst, då blir sex roligt igen!

Jag tror att vi kanske måste ta hjälp av nån utifrån, nån slags familjerådgivare? som kan hjälpa oss med lite ny input med nya tankar och idéer.