Ställer "varför"-frågor om SIG SJÄLV?!

"någon vänlig själ"...skulle det stå ;)

Tack för ditt svar Tundra!

Jo han har mycket känslor inom sig, tycker bara att det låter så frammande med hans frågor om sig själv på det sättet...aldrig hört något annat barn fråga så tidigare och då har jag jobbat många år som timvik inom flera olika förskolor i landet!!

Ja jag är glad att han frågar å pratar om det "på ett sätt", men är lite osäker på vad som är avsikten exakt med hans frågor....om han frågar mig därför att han verkligen inte vet själv s.a.s??

Hur hade du svarat på t.ex. frågan

-"Varför blev jag så ledsen när ballongen gick sönder?!" 

Oj, 3 svar till! Tack, vad glad jag blir av att läsa era tankar och erfarenheter! :) 

Ja det kanske är bra frågor då....jag tyckte som sagt bara att de verkade väldigt annorlunda eftersom jag aldrig hört andra barn i hans ålder fråga så....men det går väl iofs inte att jämför med barnen jag tagit hand om på fsk, jag är ju ändå hans mamma och då blir ju relationen ändå på ett annat sätt... Men jag ska försöka sluta oroa mig över att hans frågor är konstiga då...och fundera mer på hur jag bäst ska svara honom...för ibland så kanske han faktiskt inte vet själv??

Är det i 3-årsåldern som mycket av den empatiska förmågan växer/utvecklas rent generellt eller hur ser det ut?
Hur vet man vad som är "äkta" och vad som ev. skulle vara härmat/inlärt men utan vidare egen känsla i det??

Asatantrosa: Låter härligt att hon är empatisk och lyhörd för andra! Det tror jag att vår son också har stora möjligheter att utveckla, men är rädd att han som stor kanske t.o.m. blir det på bekostnad av sig själv...om du förstår hur jag menar?

Phillippa: Vår son är också minst safgt pratglad, alltid varit... kul ibland men ibland extremt tröttsamt! ;) Undrar vad det kommer bli av dem...? :)

Dimisi; Ja jag försöker hjälpa honom att sätta ord på sina känslor....trodde nog att de inte behövde den hjälpen lika mycket då de närmar sig 4 år utan borde ha det mer klart för sig själv..men det kanske fortfarande är ett stort behov hos vissa? Man utvecklas ju i olika takt på olika områden? Jag ser små framsteg absolut!