Vår dotter (som nu är fyra) gjorde samma sak när hon var 2-3 år. Jag svarade ibland "den som vet bäst varför du gjorde det är du Alma" eller så sa jag "jag tror .." Och gav en gissning på vad hon undrade över. Hon frågar fortfarande väldigt mycket men inte lika mycket "varför gjorde jag". Jag tror det är ett sätt att förstå sina egna känslor och handlingar och det är ju bra :) hon är idag väldigt empatisk och lyhörd för andras känslor.
Jo jag förstår vad du menar med bekostnad på sig själv. jag tycker det är en jättebra egenskap att kunna sätta sig in i hur andra känner men det kan också vara bra att lära sig att det inte betyder att man är ansvarig för andras känslor :)
Det är nog så att vissa barn (och vuxna) har ett större behov än andra av att förstå hur människor fungerar och varför de gör och säger saker som de gör. Men det är nog också bra att lära sig då att man inte alltid kan förstå andra och deras handlingar och kunna känna sig ok med det också.
Min stora dotter frågade verkligen om ALLT en period "varför heter hon Anna" "varför tyckte hennes föräldrar att det namnet var fint" osv. Det är mindre detalj-frågor nu men fortfarande mycket mycket. Och det är jättebra men stundtals enerverande ;)