Ni med överlevnadsbarn!?

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Inga bra tips, men du är inte ensam. Vår yngsta fyllde två år i torsdags och det har äntligen börjat vända liiiiite. Nu ligger han på kanske 40/60 i nöjd/arg. Det har varit/är vansinnigt jobbigt. Som att han hatade livet. Samtidigt som oron är enorm då man tänker att något allvarligt måste vara fel. Han skrek också konstant, dygnet runt första 18 mån. Sover fortfarande otroligt dåligt. Skillnad på vår kille är att han varit sen med allt istället. Inskriven på Astrid Lindgren och habiliteringen. Utredd för massor. En stor del hoppas vi är frustration. Räddningen för mig när jag inte klarade av att gå och gå när han var liten som din var att sitta/studsa på en pilatesboll. Det köpte han faktiskt (oftast) så man fick vila benen lite mellan varven. Kram