Anonym (jjj)

Äldre 13 Oct 08:49

43 svar

Ni med överlevnadsbarn!?

Begreppet överlevnadsbarn är ganska nytt för mig. Jag minns att en sköterska på BB nämnde det i förbifarten, men det är mitt första barn och jag blev snittad så jag tog ingen notis om det.

Jag har en son på snart fem månader som är extremt krävande. Han var det redan på BB, skrek så fort man inte hade honom på bröstet. Minns hur alla andra föräldrar gick runt med sina bebisar i sin plastvagn, vi konkade och bar för jämnan. Han var tom så krävande att personalen på BB fick avlasta oss en natt. Dom gjorde en del undersökningar på honom, men han verkade vara frisk som en nötkärna.

När vi kom hem fortsatte det. Jag kunde inte lägga ifrån mig honom ens en sekund. Han skrek och skrek. BVC sa kolik. Tiden gick, och det fortsatte. Ibland hade han bra perioder, ibland dåliga, men även under hans bra perioder är det höga protester varje vaken minut.

Han sover för det mesta gott på natten, men typ ingenting på dagen. Skulle han sova på dagen är det 5-10 min åt gången, MAX 30. Han gnäller över allt, att sitta, att ligga, att stå osv. Han är bara nöjd om man bär på honom, alltså går runt. Vagnen och bilen fungerar så länge han sover. Vaknar han så är han arg även där.

Jag vet inte hur många tårar jag har gråtit. Jag har ett oändligt tålamod då jag är hund-, och hästtränare, och gråter för det mesta i tystnad, men det har faktiskt hänt att jag helt har tappat det. Bebisar bara sover, sa alla. Jag anmälde mig till studier men dessa har ju så klart gått käpprätt. Jag kan knappt ta hem vänner när han skriker så mycket som han gör.

Han är tidig med det mesta, och har alltid varit stark. Står redan. Han är också otroligt kontaktsökande, vill le och smila åt alla han möter. Men om någon kommer för nära eller vill hålla honom så blir han misstänksam, och ibland även ledsen.

Jag vet inte vad jag ska göra... Har jag ett överlevnadsbarn? Jag vill inte ha svar så som att det är jobbigt att ha barn, och att det låter som ett normalt bebisbeteende. Det är det inte. Jag har många bebisar omkring mig att jämföra med. Jag bor ovanpå BVC och dom hör honom varje dag. BVC har gjort vad dom kunnat för att hjälpa mig.

Jag har fått avbryta säkert 15 gånger under tiden jag skrivit detta inlägget, och jag har säkert glömt massa. Kan någon komma med tips?

Anonym (jobbigt)

Äldre 13 Oct 09:05

#1

Usch, jag förstår att ni har det riktigt jobbigt!

De ända tips jag har tror jag tyvärr att ni redan testat, men here goes...

- Unna er en riktigt bra sele eller bärsjal (behöver inte vara dyrt, kolla blocket), så ni i alla fall får ha händerna fria. Har ni förmodligen redan.

- Kolla upp att inget är fysiskt fel en vända till (tänker om ni "bara" gjorde det på BB, så kanske något nytt som syns nu?). Säkert redan gjort också, eftersom BVC hade gjort vad de kunde...

- Prova att utesluta mjölkprodukter ur din kost (om du ammar). Vår son var skrikig (inte alls på den nivån, men kan ju ändå hjälpa) tills jag slutade med mjölkprodukter. Han hade ont i magen. Nu lär ju kanske inte det vara det ända han skriker för, men tänk om det skulle vara en extra grädde på moset (fast negativt)...

- Har ni andra trygga människor omkring er? Typ mor- eller farföräldrar? be om hjälp! Någon av dem kanske kan bära runt barnet (utomhus/inte hos er) i någon timme, så ni kan få en break i ljudet. Man blir ju galen av konstant skrikande!!

- Se ljusglimtarna :) Förmodligen är det svårt ibland, men försök tänka positivt när ni orkar. Till exempel att han ändå sover bra på nätterna. Det är ju underbart! Och kanske blir det andra långsamt bättre också? Man kan ju anta att han inte kommer skrika hela livet, så då borde det ju (om än långsamt, som sagt) bli bättre...

- Kom på en sak till förresten! Har ni funderat på att teckna med honom? Nu är han väl lite liten för att göra tecken än själv, men ju tidigare man börjar desto tidigare börjar dem tror jag. Skriket är ju också någon form av kommunikation, och ger man då honom möjligheten att kommunicera på ett annat sätt så kanske det kan vara bra. Barn kan lära sig teckna tidigare än de kan lära sig prata...

Annars vill jag bara önska lycka till!

Anonym (High Need)

Äldre 13 Oct 09:05

#2

Fy fasen Ts, jag känner med dig! Det är verkligen otroligt jobbigt, jag har också varit där!

Mitt yngsta barn är nu drygt två år och äntligen är hon mer nöjd än missnöjd (flest dagar i veckan, inte alla). Men det tog som sagt två år att komma hit.

Eftersom ni genomgått undersökningar på sonen (och uteslutit medicinska problem) så är han säkert ett "high-need-barn" och då är det bara att stå ut! Det blir bättre Ts!

Anonym (High Need)

Äldre 13 Oct 09:07

#3

Anonym (High Need) skrev 2013-10-13 09:05:50 följande:

Fy fasen Ts, jag känner med dig! Det är verkligen otroligt jobbigt, jag har också varit där!

Mitt yngsta barn är nu drygt två år och äntligen är hon mer nöjd än missnöjd (flest dagar i veckan, inte alla). Men det tog som sagt två år att komma hit.

Eftersom ni genomgått undersökningar på sonen (och uteslutit medicinska problem) så är han säkert ett "high-need-barn" och då är det bara att stå ut! Det blir bättre Ts!

Tillägg: förutsatt att riktiga barnläkare undersökt sonen! Annars sök er till sådana först!

Anonym (jjj) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 09:11

#4

Anonym (jobbigt) skrev 2013-10-13 09:05:31 följande:

Usch, jag förstår att ni har det riktigt jobbigt!

De ända tips jag har tror jag tyvärr att ni redan testat, men here goes...

- Unna er en riktigt bra sele eller bärsjal (behöver inte vara dyrt, kolla blocket), så ni i alla fall får ha händerna fria. Har ni förmodligen redan.

- Kolla upp att inget är fysiskt fel en vända till (tänker om ni "bara" gjorde det på BB, så kanske något nytt som syns nu?). Säkert redan gjort också, eftersom BVC hade gjort vad de kunde...

- Prova att utesluta mjölkprodukter ur din kost (om du ammar). Vår son var skrikig (inte alls på den nivån, men kan ju ändå hjälpa) tills jag slutade med mjölkprodukter. Han hade ont i magen. Nu lär ju kanske inte det vara det ända han skriker för, men tänk om det skulle vara en extra grädde på moset (fast negativt)...

- Har ni andra trygga människor omkring er? Typ mor- eller farföräldrar? be om hjälp! Någon av dem kanske kan bära runt barnet (utomhus/inte hos er) i någon timme, så ni kan få en break i ljudet. Man blir ju galen av konstant skrikande!!

- Se ljusglimtarna :) Förmodligen är det svårt ibland, men försök tänka positivt när ni orkar. Till exempel att han ändå sover bra på nätterna. Det är ju underbart! Och kanske blir det andra långsamt bättre också? Man kan ju anta att han inte kommer skrika hela livet, så då borde det ju (om än långsamt, som sagt) bli bättre...

- Kom på en sak till förresten! Har ni funderat på att teckna med honom? Nu är han väl lite liten för att göra tecken än själv, men ju tidigare man börjar desto tidigare börjar dem tror jag. Skriket är ju också någon form av kommunikation, och ger man då honom möjligheten att kommunicera på ett annat sätt så kanske det kan vara bra. Barn kan lära sig teckna tidigare än de kan lära sig prata...

Annars vill jag bara önska lycka till!

Tusen tack för svar!!

Vi har sammanlagt träffat 4 olika läkare som undersökt honom, klämt, känt, lyssnat, gjort allergitester osv... En gång när han skrikit konstant en hel dag fick vi åka till akuten, men ingen hittar något.
Jag har slutat amma, för han ville amma för jämnan och det blev snarare oftare och oftare än mer sällan, ju äldre han blev. Han äter althera så all mjölk är redan utesluten.

Vi får allt lite hjälp av mormor och farmor, så det är skönt. Och jag har ju inget annat val än att stå ut, jag älskar mitt barn mer än något annat på denna jord. Hade du ett överlevnadsbarn? Hur gick det sedan, isf?

Anonym (jjj) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 09:12

#5

Anonym (High Need) skrev 2013-10-13 09:05:50 följande:

Fy fasen Ts, jag känner med dig! Det är verkligen otroligt jobbigt, jag har också varit där!

Mitt yngsta barn är nu drygt två år och äntligen är hon mer nöjd än missnöjd (flest dagar i veckan, inte alla). Men det tog som sagt två år att komma hit.

Eftersom ni genomgått undersökningar på sonen (och uteslutit medicinska problem) så är han säkert ett "high-need-barn" och då är det bara att stå ut! Det blir bättre Ts!

Tack för ditt svar! Var ditt barn också lika krävande och skrikig?

Anonym (smärthypotesen)

Äldre 13 Oct 09:13

#6

Bebisar har bara ett sätt att berätta att något är fel och de flesta har en period med omogen mage.

Vårt barn hade "kolik" eller vad man ska kalla det från månad 2- 5.5, sen blev det bra med magen. Jag fick utesluta mjölkprodukter, lök, kål, skaldjur och alla kryddor hela den perioden, då mådde han lite bättre.
Skaldjur kan ge rent djävulskt magont åt vissa små.

Men han fick även förkylningar och senare återkommande problem med öronen.

Från att jag fick ge flytande Alvedon (från 5 kg) så fick han Alvedon (bara för att testa) om han var kinkig och då blev han i 95% av fallen kolugn på en kvart.

Jag utgick alltså från att mitt barn faktiskt hade ont (halsont, vätska bakom trumhinnorna, huvudvärk, på väg att få tänder eller så) när han skrek och jag skulle säga att det stämde utifrån hans beteende. Det går ju inte alltid att se att en bebis har fruktansvärt halsont, de bara skriker och vägrar äta då.

För vår del handlade skrikande barn om

1) hungrig?
2) behöver bytas?
3) snuttbehov
4) om allt ovan fixats och det inte funkar => Alvedon.

Jag tackar himlen för Alvedon.

Vickan I

Äldre 13 Oct 09:16

#7

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Inga bra tips, men du är inte ensam. Vår yngsta fyllde två år i torsdags och det har äntligen börjat vända liiiiite. Nu ligger han på kanske 40/60 i nöjd/arg. Det har varit/är vansinnigt jobbigt. Som att han hatade livet. Samtidigt som oron är enorm då man tänker att något allvarligt måste vara fel. Han skrek också konstant, dygnet runt första 18 mån. Sover fortfarande otroligt dåligt. Skillnad på vår kille är att han varit sen med allt istället. Inskriven på Astrid Lindgren och habiliteringen. Utredd för massor. En stor del hoppas vi är frustration. Räddningen för mig när jag inte klarade av att gå och gå när han var liten som din var att sitta/studsa på en pilatesboll. Det köpte han faktiskt (oftast) så man fick vila benen lite mellan varven. Kram

Anonym (jjj) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 09:24

#8

Anonym (smärthypotesen) skrev 2013-10-13 09:13:16 följande:

Bebisar har bara ett sätt att berätta att något är fel och de flesta har en period med omogen mage.

Vårt barn hade "kolik" eller vad man ska kalla det från månad 2- 5.5, sen blev det bra med magen. Jag fick utesluta mjölkprodukter, lök, kål, skaldjur och alla kryddor hela den perioden, då mådde han lite bättre.
Skaldjur kan ge rent djävulskt magont åt vissa små.

Men han fick även förkylningar och senare återkommande problem med öronen.

Från att jag fick ge flytande Alvedon (från 5 kg) så fick han Alvedon (bara för att testa) om han var kinkig och då blev han i 95% av fallen kolugn på en kvart.

Jag utgick alltså från att mitt barn faktiskt hade ont (halsont, vätska bakom trumhinnorna, huvudvärk, på väg att få tänder eller så) när han skrek och jag skulle säga att det stämde utifrån hans beteende. Det går ju inte alltid att se att en bebis har fruktansvärt halsont, de bara skriker och vägrar äta då.

För vår del handlade skrikande barn om

1) hungrig?
2) behöver bytas?
3) snuttbehov
4) om allt ovan fixats och det inte funkar => Alvedon.

Jag tackar himlen för Alvedon.

Nej, jag måste nog säga att jag utesluter smärta efter alla undersökningar. Eller ja, jag måste ju utesluta det. Man hittar inget fel, jag har också testat ge alvedon och märker ingen skillnad. Men man kan ju aldrig vara säker.

När man har ett sådant här skrikigt barn tror jag att alla de där behoven om hunger, nya blöjor etc, är mer än väl uppfyllda. Men jag förstår vad du menar... Och det är oftast dessa svar man får. Det är bara det att INGET hjälper. Han blir uttråkad. Vill sitta i knäet och leka i 3 min. Sedan blir det tråkigt, då vill han stå upp i 3 min. Sedan blir det tråkigt. Osv... Han är helt enkelt missnöjd. Och att lägga honom i ett babygym eller liknande - jag skrattar faktiskt när folk föreslår det. Haha!

Anonym (jjj) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 09:27

#9

Vickan I skrev 2013-10-13 09:16:21 följande:

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Inga bra tips, men du är inte ensam. Vår yngsta fyllde två år i torsdags och det har äntligen börjat vända liiiiite. Nu ligger han på kanske 40/60 i nöjd/arg. Det har varit/är vansinnigt jobbigt. Som att han hatade livet. Samtidigt som oron är enorm då man tänker att något allvarligt måste vara fel. Han skrek också konstant, dygnet runt första 18 mån. Sover fortfarande otroligt dåligt. Skillnad på vår kille är att han varit sen med allt istället. Inskriven på Astrid Lindgren och habiliteringen. Utredd för massor. En stor del hoppas vi är frustration. Räddningen för mig när jag inte klarade av att gå och gå när han var liten som din var att sitta/studsa på en pilatesboll. Det köpte han faktiskt (oftast) så man fick vila benen lite mellan varven. Kram

Ja, det låter ju helt klart som att ni också haft det tufft. Pilatesboll har jag faktiskt redan, kanske skulle testa det! Har ni hittat någon på utredningarna?

Mother of 4

Äldre 13 Oct 09:30

#10

Våra fyra barn har varit exakt så som du beskriver (tyvärr) det är ingen picknick direkt.

Våra har dessutom vaknat sig igenom hela nätterna också så man blir helt slut.

Det blev lättare när de blev runt två och kunde prata mm.

Ni med överlevnadsbarn!?

INNEHÅLL