Ni med överlevnadsbarn!?

Fy fasen Ts, jag känner med dig! Det är verkligen otroligt jobbigt, jag har också varit där!

Mitt yngsta barn är nu drygt två år och äntligen är hon mer nöjd än missnöjd (flest dagar i veckan, inte alla). Men det tog som sagt två år att komma hit.

Eftersom ni genomgått undersökningar på sonen (och uteslutit medicinska problem) så är han säkert ett "high-need-barn" och då är det bara att stå ut! Det blir bättre Ts!

Tillägg: förutsatt att riktiga barnläkare undersökt sonen! Annars sök er till sådana först!

Ja!

Satt fast på mig och aldrig att vi kunde ta en promenad med barnvagnen. Känner mig snuvade på den mysiga spädbarnstid jag fick uppleva med första barnet.

Konstant gråt, skrik, gnäll. Minimalt med sömn. Usch, blir svettig när jag tänker tillbaks och känner otroligt mycket med er som är mitt i det nu Ts.

Läser att ni har bra stöd, det är bra! Ta emot att hjälp ni kan få för det är bara att vänta ut det. Det blir bättre med tiden (jag VET att det inte är någon större tröst för dig just nu men det är så det är).

Kram till dig Ts. Kämpa på!