Ni med överlevnadsbarn!?
Det låter som min äldsta. Jag tror inte att några andra än jag och hans pappa verkligen förstår hur hans första levnadsår var.. Vi fick turas om och egentligen aldrig släppa honom, man gick på toaletten med honom, duschade med honom och sov med honom. Jag vågade knappt gå ut av rädsla för att han skulle bli hysterisk. Vår bärsele räddade oss.
Han var även bökig med maten och fick minifom.
Han är ett intelligent barn. Framåt och tidig. Vid 10 månader gick han. Idag är han 4 år och väl fungerade. Men visst är jan fortfarande envis och speciell 
Mitt enda tips är anpassa er efter bebisen, gör det som gör bebisen nöjd i den mån det går och har ni några ni litar på i familjen eller bekantskapskretsen så introducera dem så att ni sedan kan få avlastning, det behöver man.
Annars är det nog mest att gilla läget. Vår son sov nästan enbart på oss första halvåret och sedan tätt bredvid. Jag gick och gick runt i lägenheten tills jag grät. Och nej jag hade inte kunnat göra det annorlunda utan att det hade varit barnmisshandel.
Vi fick sedan barn nummer två och var förberedda på samma resa men tack och lov var han en betydligt lugnare bebis. Sen att han senare vid 2 års ålder blev sju resor värre än storebror är en annan historia Barn är olika helt enkelt.