Ni med överlevnadsbarn!?
Hej Ts! Förstår att du har det fruktansvärt jobbigt.Min pojke är ett sånt barn,2,5 idag fortfarande väldigt krävande,oerhört stark vilja och envis och kan bryta ihop totalt om det inte blir som han vill.Han skrek nästan konstant från han kom ut på bb.Det hördes i heela bb när han var vaken och vi hade ett helvete hemma också.Han hade lite magont och jag hade fruktansvärda skuldkänslor att jag inte kunde mätta honom eller jag gjorde fel men han var bara sån.
Jag har suttit och gråtit många gånger när han var liten och undrat varför vi fick det såhär,det var inte en sån bebis vi ville ha.Men vet du jag älskar honom obeskrivligt mycket och ser det positiva i det.Han har alltid varit jätteduktig på motorik och balans,lärde sig både krypa och gå tidigare än de andra i hans ålder och ligger före många i utveckling.Pratar jättemycket och en del tror han är tre.Det blev bättre men han/hon kommer nog antagligen alltid vara krävande.Jag upplevde att det blev lite bättre när han kunde ta sig fram krypa och gå och säga vad han ville.
Mitt tips är aktivering aktivering,gör så mycket du kan för att trötta ut han.Inte bara sitta på golvet och leka.Va ute i skogen,lekparken,öppna förskolan,hälsa på vänner med jämnåriga barn,åka till badhus,babysim,leka lera mm.Sånna barn behöver sysselsättning hela tiden.Min son har ingen adhd eller något fel han är bara sån.Sen han började förskola är han lugnare men de dagar han är hemma eller han är hemma och sjuk från dagis är han fruktansvärt rastlös.