• Liama

    Ni med överlevnadsbarn!?

    Hej ts!

    Du har definitivt ett överlevnadsbarn. Välkommen till klubben! Jisses vilket slit det är. Dottern är 4,5 månader och det tog inte lång tid innan jag fick googlat fram att hon är ett high maintenance child. Finns en del på nätet om det. Men inte mycket hjälp att få tyvärr eftersom det i princip inte är något "fel" på dem. De är bara mer av allt!

    Min dotter kräver konstant ögonkontakt annars skriker hon. Jag måste prata och sjunga hela tiden annars blir hon arg. Hon har aldrig sovit mer än en halvtimme i taget på dagen och skriker hysteriskt i flera timmar vid läggning på kvällen. BVC vet ingenting. Jag orkar inte ens ta upp det längre.

    Jag får avlastning av min mamma som går ut och går med henne ibland så jag får sova. Guld värt!! Dottern har alltid hatat liggdelen men när vi bytte till sittdel var det ett stort steg framåt. Hon gillar det jättemycket. Hon ser mer och ligger inte plant, vilket hon hatar! Man får verkligen ta vara på de små sakerna.

    Jag tror att det kommer bli bättre när hon kan röra sig mer och på så sätt kan sysselsätta sig själv. Hoppas! För den här veckan har varit katastrof och jag har varit zombiemamma i flera dagar. Inte för att det är så ovanligt precis!

    Det är så svårt att hitta andra att prata med som förstår och inte ger en konstiga blickar och råd som man snällt tar emot men som man vet inte funkar...

  • Liama

    Förresten. Om du är okej på engelska finns stödgrupper på Facebook. Sök på high need så borde de komma upp.

  • Liama
    gorek86 skrev 2014-02-10 14:52:23 följande:

    Å va jag känner igen mig i detta! Har en son på 7 1/2 mån och han har varit en gnällig bebis sedan han föddes och är fortfarande. Senast igår storgrät jag hela dagen för att det var så jobbigt, mammalivet blev inte som jag hade tänkt mig


    Nä synen på mammalivet får sig en törn. Min dotter är nu 8 månader och hon har blivit mycket nöjdare med livet. Hon är väldigt verbal och framåt vilket är vanligt för överlevnadsbarn. Mitt enda tips är att varje dag försöka tänka på positiva saker som hänt. Jag upprepar ofta för mig själv att "envetenhet kommer man långt med!". Hoppas du snart ser ljuset i tunneln! Jag känner med dig, du är inte ensam...
  • Liama
    gorek86 skrev 2014-02-12 10:33:49 följande:

    Nej hoppet är det sista som överger en säger en del så det stämmer nog. Idag ringde jag till BVC för att få några tips på hur jag kan göra, och när hon frågade hur jag mår började jag storgrina såklart! Hon ville skicka mig till psykolog men jag vet inte hur jag ska göra? Är ju inte deppig annars, har han en ganska bra dag så är jag ju också glad men nu har det varit extra mycket gnäll den sista tiden och det tär på en.


    Det är bara du som kan avgöra om en psykolog skulle hjälpa. Ibland kan det vara bra att få säga högt att det är jobbigt. Ditt barn blir inte annorlunda men det kanske kan ge dig lite styrka? Jag har pratat jättemycket med min mamma eftersom min bror var high need, det har hjälpt mig...
Svar på tråden Ni med överlevnadsbarn!?