Ni med överlevnadsbarn!?

Kom att tänka på den här gamla tråden och kände att jag borde uppdatera den IFALL den skulle skänka hopp till någon annan där ute med samma problem som jag hade med min bebis. Skriver från mobilen så håller det kort. Mitt barn är nu ett år, och det är ett heeelt annat barn sedan jag skrev sist. Så fruktansvärt lätt att ha att göra med! Fortfarande bestämd och egen vilja så det räcker och blir över, men så fruktansvärt lätt att kommunicera med, är typ alltid glad och supersocial! Ger sig på allt och alla, en riktigt trygg och säker liten gosse som sällan är rädd. Jag som mamma är ju stolt som en tupp, och får ständigt kommentarer om hur "med", och härlig personlighet han har. Jag kunde aldrig tro detta när han var en minibebis. Minns så väl ångesten och den där mysiga spädbarnstiden såg man aldrig skymten av. NU njuter jag ? och tack till alla som skrev peppande ord och kände igen sig i mitt problem, det hjälpte verkligen!