Oplanerad 4-a, tror ni jag ångrar mig?

Igår hade jag tid på abortmottagningen. Var inne på samma linje som "samma som du" i inlägg 15, dvs att vi inte orkar med fler barn, att vi måste ge de barn vi har av vår tid. Dessutom känner jag mig färdig med graviditet och småbarnstid. Tyvärr var jag ganska långt gången, v 9+5. Hade tänkt ta tabletterna och påbörja den medicinska aborten där och då. Men jag kunde inte. Det var vidrigt alltihop. Jag känner det som att jag dödar mitt eget barn. Har gjort vul med de andra barnen i ungefär samma tid av graviditeten. Då har vi tittat på skärmen och förundrats över underverket som ligger där. Nu gjorde jag vul bara för att det skulle kunna bestämmas hur man ska döda barnet..... Jag såg dock förstås inte skärmen den här gången. Jag fick en ny tid på onsdag så jag hinner tänka lite. Min sambo vill absolut inte att jag behåller. Han menar att vi måste tänka på de barn vi redan har. Han blev riktigt sur när jag kom hem och sa att jag inte tagit tabletterna. Jag förstår honom till stor del. Vi har det tufft, det har varit mycket med dessa tre och äntligen börjar vi lite få nästan över vattenytan. Men det han inte förstår är vad som händer med en när man är gravid. Hormoner kanske. Jag känner ju av graviditeten hela tiden. Mår inte illa men känner hur det spänner och drar i livmodern. På samma sätt som med de andra. Och jag knyter väl an på nät sätt, ännu mer när det verkligen bekräftades med ett vul. Min känsla av att jag VILL verkligen inte ha fler barn har minskat. I ena sekunden tänker jag på hur skönt det vore att inte få fler barn. I andra sekunden tänker jag på det lilla livet inne i mig. Jag fattar inte hur jag ska klara av att ta de där tabletterna nånsin. Sen tänker jag att tänk om det är nåt fel på barnet. Jag är lite äldre och det finns ju inga garantier. Om det blir ett skadat barn ja då skulle vi nog gå under. Det hemska är att det faktiskt inte är mitt fel det här..... Det var sambon som slarvade med sitt skydd utan att jag visste om det. Han trodde iofs jag åt p-piller men så var det alltså inte.