Normal 4-åring eller adhd?

Man behöver inte ha en diagnos för att vara en livlig och glad 4 åring , ?! det är väl rätt så normalt. Nu vet jag ju som sagt inte hur många barn som är på hans avdelning likaså pedagoger. Men hur ska man kunna "följa" hålla koll på varendas barn utveckling. Det är lätt och märka och se dom som "sticker" ut. Samt vet jag inte hur lång tid han har gått där heller om det nu har med anpassning och göra. Har han kompisar där som han leker med annars?

Skulle din son möjligtvis ha ex adhd så får du troligtvis reda på det när han går i lågstadiet, jättesvårt och göra utredningar nu när dom är "små". Och skulle han ha ex adhd så är det väl bra och veta dels förståelsen och sen försöka underlätta så mycket som möjligt för att skola / vardag funkar för honom.

Min bror var ett livligt barn utan diagnos, han och hans kompisar rymde från dagis. Panik för dagis fröknar för en kort stund innan min brors pappa ringde och sa att dom hade kommit hem. Likaså var det på samlingarna att både jag och andra barn hade svårt och sitta stilla.

Vill bara säga att det behöver inte vara något konstigt. Men ta med det pedagogerna har sagt och blir det aktuellt under ex lågstadiet så har du det med dig.

Adhd går inte att bota dock medicinering men han är alldeles för ung för det. Försök prata med din son ex vilka han leker med, vad han har gjort på dagis utan att något runt omkring distraherar (ljud,tv ) .

Hoppas ja var till någon hjälp, och lycka till :)

Tack för ditt svar! Är inte rädd för en diagnos i sig. Det är bara det att jag känner att han är "normal" och en glad prick men som sagt svårt med koncentration och att sitta still. Som jag i och för sig tror att många i den åldern har. Kände mig bara lite utpekad igår som att det var något fel på honom och att det bara är han som "beter" sig så på förskolan. Är det några problem vill jag naturligtvis att han ska få all den hjälp och det stöd han behöver.

Någon mer som har erfarenhet att dela med sig av?

Helt normal 4-åring du beskriver. Det du nämner har absolut ingenting med ADHD att göra TS. Sluta noja och njut av ditt livliga och glada barn istället! Att inte "lyda" så fort en vuxen säger något är förövrigt ett sunt och friskt beteende.

Herregud, denna diagnoshysteri börjar verkligen bli sjuklig... snart har varenda unge i hela Sverige ADHD eller någon annan diagnos... helt normala mönster är plötsligt något som gör var och varannan förälder livrädd!

Skönt att höra Skogsvitter! Tycker själv att det är mycket diagnoser hit och dit som inte fanns när jag var barn. Och som du säger blir man till slut nojig... Å det är nog det jag blev igår kväll

Vill bara mitt barn det bästa och han är världens underbaraste!

Vi har det ungefär på samma sätt med vår son (3,5 år) och han har fått en resurs i fsk...och så har vi kontakt med BVC-psykolog (på fsk önskemål....!).
Vet inte riktigt vart jag ska sätta ner foten i dagsläget, pendlar mellan att "ja kanske är han inte som alla andra" och "han är normal och väldigt lik mig som jag var som liten, och det blev folk av mig med ;)"....så kan på ett vis förstå din förvirring...

Vågar du så kanske du kan ta upp och fråga om deras funderingar kring sonen på nästa utv.samtal? 

Något jag reagerat över är att det oftast tycks vara pojkar som får dessa kommentarer och gliringar, och som tom får extra resurser (utan diagnoser dessutom, vart finns det sådan rikedom??). Flickorna tycks inte lika många reagera över?

Mina barns kusin har haft det lite svårt under förskoletiden och hans föräldrar startade utredning på utredning (kanske som du beskriver TS, kanske värre, svårt att säga då upplevelsen av barnet nästan spelar större roll än barnets beteende i sig). Men än har han inte fått diagnos utan har visat sig vara en fullkomligt normal och frisk pojke utan några neuropsykiatriska skador, ändå skulle han liksom "märkas" med en diagnos tyckte de (både föräldrarna och förskolan/skolan). Han är 7 år nu, en helt normal pojke som jag personligen visserligen upplever har blivit sårad och kanske tom farit illa av att ständigt få känna att något måste vara fel på honom... de har en dotter också, precis likadan i beteendet som hennes storebror var i samma ålder (fyllde 4 i maj) men detta barn utreds inte alls? Ingen funderar ens på att något skulle vara fel.

Som sagt, jag blir verkligen upprörd över denna diagnoshysteri. Det är absolut inte bra för barnen att få känna att de är stämplade, med eller utan "diagnos" (allt fler anser att det överdiagnostiseras med främst ADHD). Men visst, det är en balansgång, ibland kan resursen och hjälpen faktiskt vara bra, men jag tycker att man måste ta en rejäl funderare över vad det ger för signaler till fullt friska, normalutvecklade barn!

Kan ju vara att van är 4 år bara. Lite trots och massa nya lärdomar. Mkt som händer under den perioden.

Brukar lugna ner sig i femårsåldern för att sedan ta skruv igen vid 6/7. :)

Finns många faser och alla är olika.

Men ha koll och prata med pedagogerna men oroa dig inte för mkt!

Hej! Jag är i precis samma sits. 4-årig son som har svårt att koncentrera sig längre stunder, svårt att sitta still och har exakt som du beskriver det svårt at ta sig in i en pågående lek. Detta tog vi tag i i våras då han var drygt 3,5 år. En specialpedagog har observerat honom vid tre tillfällen och vi har haft tre uppföljningsmöten. De ser ingen anledning att gå vidare till psykolog för utredning i nuläget. Istället jobbar specialpedagogen med personalen hur de kan hjälpa honom in i leken. Min Brorsson utreddes som litet barn, visade sig vara adhd och lätt autism. Han var nog färdigutredd redan som 5-6-åring och medicineras sedan dess. Hans syster utreddes nu som 4,5-åring. Så det är inte som tidigare talare skrev att man måste vänta tills de blir äldre. Mitt råd är att boka ett möte med personalen och ta kontakt med specialpedagog som finns i din kommun och tillhör din förskola. Även Bvc kan man rådgöra med. Därefter kan man se om det kan behövas vidare utredning. Hellre det än att gå och oroa sig. Och rätt hanterat blir inte barnet lidande, tvärt om. Jag arbetar på en högstadieskola och ser verkligen vikten av att barn med svårigheter blir utredda tidigt och tidigt får stöd om så behövs. De har då goda chanser att lyckas bra. Tyvärr ser jag ofta hur de som bara har fått "passera" inte lyckas särskilt bra under högstadietiden. Så hellre titta på problemet tidigt så att man OM det visar sig vara något, i ett tidigt skede kan ge barnet bästa möjliga hjälp. Min son har haft god hjälp av förskolans pedagoger att komma in i leken och har utvecklats redan på denna korta tid. Jag tror inte att han har adhd, men kommer att vara uppmärksam på hur han utvecklas. Hör gärna av dig om du vill prata mer, vi verkar ju ha exakt samma huvudbry... :)