sen abort

Hej, ledsen att ni behövt gå igenom allt detta... Har själv varit där och fattat samma beslut. Det är nu 8 månader sen vi tvingades fatta detta otroliga svåra beslut.... Det kändes så orättvist att behöva göra ett val, man känner sig så kluven man älskar sitt barn och det gör så ont i själen att behöva fatta ett sådant beslut. Man känner sig som en dålig förälder som inte gör allt för sitt barn, det är otroligt sorgligt att ens behöva tänka på detta. Läkaren sa åt oss att vårt barn skulle få grova handikapp och att vi skulle få tillbringa mer tid i sjukhuset än hemma. Vi har två barn och började tänka mycket hur det skulle påverka dem , men mest av allt , tänkte vi på vad livskvalité var och om vi ville utsätta vårt ofödda barn för allt som hon skulle utsättas för och alla risker som fanns för komplikationer under och efter operationerna.... Skulle barnet kunna gå, se, äta, kommunicera med oss. uttrycka känslor osv...frågorna var många och svaren fanns inte utan man kunde bara vänta och se hur grova handikapp hon skulle fått :( Efter ytterliga två UL samma vecka så hade ventrikeln i hjärnan dubblat sig storleksmässigt , gränsen gick vid 7 mm för flickor (tror jag )och våran tjej hade en diameter på 21mm vid sista mätningen detta ledde till att vänstra hjärnhalvan pressats ännu mer och utvecklades inte som den skulle. Det fanns väldigt lite hjärnvävnad där och hur skulle hjärnan kunna skicka signaler till alla organ att funka som de ska göra... Hjärnan styr allt vi kan gör ju.....Hur skulle livet se ut för vår tjej???? Man har ofta känt sig som en egoist... Men tror att jag hade mått ännu sämre när jag hade fått se henne så sjuk som läkaren beskrev henne och hur skulle våra andra två barn må med föräldrar som inte skulle finnas tillgängliga eller vara för trötta eller sura.. Jag glömmer henne aldrig mitt änglabarn, men jag tänker inte på det som hänt varje dag längre... Även jag grät mig till sömns och vaknade med tårar i ögonen i flera månader.. Vi valde att ha en begravning och det känns fortfarande väldigt svårt när jag går dit, känslorna blossar upp när jag är där.. Kram