Q tankar skrev 2013-11-25 01:35:27 följande:
... tack för att ni delar med er av era erfarenheter!! Jag är 45 år och dejtar sedan en tid tillbaka en jättefin man som har erektionsproblem. Han tar Viagra. För mig är det nytt, har aldrig tidigare varit med en man med erektionsproblem och jag kan inte tillräckligt mycket om det ännu (därför är det lärorikt för mig att läsa om era erfarenheter).
Det som jag tydligt märkt är att han blir ganska okänslig av Viagra - även om ståndet är fint

. Det gör bland annat att han vill ha lite hårdare sex och att det bara undantagsvis går för honom ändå. För honom var det en stor grej att berätta det (så klart) och själv fattade jag inte vad han pratade om innan jag förstod att han inte hade haft naturligt stånd de gånger vi haft sex därförinnan.
Efter det har jag velat att han inte ska äta Viagra varje gång vi ses - å bakgrunden till det är att jag vill utforska honom som han är - naturligt, dvs hur mkt stånd han får utan Viagra och vad han tycker är skönt då osv..
Har bland annat fått lära mig att en man kan få utlösning utan fullt stånd (det trodde jag inte var möjligt) och att - som många av er också beskriver - att ståndet sviktar med tiden på samlaget...
I det kan man ju göra överenskommelser om vad som är okej i olika situationer osv..
En fördel som jag ser det med hans erektionsproblem är att jag upplever att vi är mycket mera lyhörda för varandra och att han som man - öppnar sig mer för mig än vad jag upplevt tidigare. Det finns inte samma utrymme att "anstränga sig" att spela osv utan vi måste vara genuina med varandra för att inte såra eller göra illa..
Hans erektionsproblem ger mig också utrymme att vara mer ekivok än jag någonsin vågat vara förut... det blir inte bara en erektion "som vanligt" för det existerar inte så lätt - utan att han behöver (och får bättre erektion) av att jag förför och lockar (eggar

, vilket är en oerhörd boost för mig. Dessutom får det mig att kunna njuta av hans olika sätt att tillfredsställa mig utan penetration (av penis iaf

- jag känner att det blir ju så mycket viktigare för honom att få slicka, smeka och allt vad han nu gör - för att han har inte en erektion som han kan använda .. så jag som alltid har haft lite svårt med uppmärksamhet i sängen (yes - jag är Q och det är sant

) jag har börjat kunna ta för mig av allt det andra som han erbjuder mig som sexpartner...
Jag måste säga att det inte bara är ni män som tar er erektion för självklar - utan även vi kvinnor!!! Jag är glad att jag har träffat en man som behöver att jag bjuder till lite extra - och att vi har hittat en fin balans av sex med och utan medicinering - som berikar oss fysiskt, relationellt och mentalt!!
Någon skrev om att testosteronhalterna kan minska - finns det andra mediciner som påverkar hormonhalterna i kroppen mer på grundläggande nivå - som tex kvinnor som kan äta/smörja sig med östrogen tex?
Förstår också att de effekter han får av att jag är ekivok också kan vara en effekt av nyhetens behag...undrar lite kring vad som händer när den perioden är över...
Så har ni tips att ge till mig på vägen i mitt utforskande - så tar jag tacksamt emot dem...
//K
Oj, det hade lika gärna kunnat vara jag som skrev delar av det där. Jag träffar en man som är lite över 60 år (24 år äldre än jag), som under vårt halvår tillsammans sällan fått erektion som räckt till för att genomföra ett samlag. Och visst är det så att det ger en helt ny dimension till det hela - det blir betydligt mer lyhört och uppfinningsrikt - vi gör annorlunda saker, tillfredsställer på andra sätt, det är en helt annan upphetsning och vi håller på länge, ibland flera timmar! Jag har fått omvärdera det här med vad som är sex helt och hållet, för jag har ju också tagit erektionen för given...
Jag tycker att vi har ett fantastiskt och roligt sexliv, trots sviktande erektion. Vi har provat Viagra, men jag vet inte om jag är så överförtjust i det trots att det underlättar penetrering.
Numera verkar det dessutom som att han slappnar av mera tillsammans med mig, och att erektionen inte är huvudsaken med sexet, och allt oftare får han erektion som räcker till att kunna komma in i mig - och det är en underbar utveckling för vi har ändå kvar samma lekfulla beteende där själva penetreringen inte är det väsentliga.
Mycket lärorikt och nyttigt att ha upplevt sex från den här vinkeln!
Det du skriver om att du funderar på om nyhetens behag gör att du är mer ekivok, det funderar jag också på, för jag är också mer framåt än jag varit tidigare, visar mina lustar på ett helt annat sätt. Jag tror att det finns goda chanser till att det åtminstone för mig fortsätter att vara så - för min partner har fått se denna sida av mig och accepterar den på alla sätt, jag behöver inte glida in i "fin-flicka-facket" igen, eftersom han älskar mig så här ändå. Befriande det också! Det kanske kan bli samma för er?