Så j***a trött på mitt vuxendagis!!!

Min bästa väninna är också på ett sådant ställe, fast det är en systyga. Deras ledare är en riktig kommandora, som hela tiden hackar på dem. "Är det inte bättre att skaffa sig ett jobb?" har hon sagt flera gånger. Hon kan ju inte veta bakgrunden - vad alla där har i ryggsäcken. Hade de kunnat skaffa jobb så hade de nog gjort det. Och om någon säger något om att de inte fått ersättning från soc för något ändamål de sökt till, så säger hon alltid att "det är inte mer än rätt. Bidrag ska vara minsta möjliga för överlevnad". Hon är alltså inte på deras sida gentemot myndigheter, vilket en ledare väl borde vara på ett sådant ställe..?

Dessutom blir det väldigt dyrt. Det finns material (garn, tyg etc.) som man får använda, om man tillverkar något som går att sälja i den tillhörande second hand-butiken. Men ledaren avgör om man är duktig nog. Är man inte det, så måste man köpa allt material själv - och för att vara sysselsatt 34 timmar i veckan (resten är friskvård plus jobbsökeritid) går det ju åt massor av garn! Som då måste betalas från socialbidraget eller aktivitetsstödet.

Soc går inte in heller med extrapengar för material på sin FAS 3-plats, trots att det är obligatoriskt att vara där. Så nu är min väninna fattigare än innan hon började där! (Fast hon har lägenheten full av virkade dukar och kuddfodral! )

Ja, så får man tycka, om man inte är direkt involverad. Men när det är trasiga människor med psykiska besvär och mycket tråkigt och tragiskt i ryggsäcken (säger inte att alla som går i Fas 3 har någon sådan problematik), som blir tvångsplacerade på nästan heltid i en grupp med en ledare. Så måste den ledaren vara en person som är vänlig, varm, positiv, peppande och stöttande. Inte någon som ytterligare bryter ner deltagarnas självkänsla.

Jo, för många gånger funkar ju inte praktik på riktiga företag som det ska. Han eller hon som praktiserade på Ernst och Young är ett av få undantag. OM det är sant, för Ernst och Young är ett av de populäraste revisions- och konsultföretagen för unga akademiker med toppbetyg från Handels m.fl. högstatusutbildningar... jag har faktiskt svårt att tro att de skulle ta emot praktikanter via Af. Men, men... 

Många företag har tyvärr satt detta med praktikanter i system. Praktikanten får inte lära sig något, utan sätts på tunga och enkla arbetsuppgifter som de lär sig på första dagen - och sedan får de sköta detta i sex månader (eller hur lång praktikperioden nu är). Därefter säger arbetsgivaren till Af att det var något fel på praktikanten - och då får de, efter en kort karenstid, en ny praktikant. Som de behandlar likadant.

Har t.ex. en närstående som blev utnyttjad på det sättet på Akademibokhandeln. Han hade läst en massa litteraturvetenskap, och såg fram emot att få arbeta på bokhandel, diskutera litteraturen med kunderna, köpa in litteratur o.s.v.. Men det enda han fick göra var att packa upp tunga lådor på lagret, samt ta ut konsolerna på lagret, göra rent dom och sätta tillbaka böckerna igen. Städa, damma... 

Han fick knappt prata med några kunder på hela tiden! Dessutom fick han en åthutning när han hade tagit på sig en Akademibokhandeln-personaltröja, som inte användes av någon, i en garderob. Han fick inte ha företagets kläder, för då skulle kunderna kunna tro att han var anställd där, typ. Det var för övrigt absolut inget fel på honom - inga tatueringar eller piercingar eller punkfrisyrer som skulle kunna skämma ut företaget.   

Fast så har det ju aldrig varit förut. Företagen har investerat i sina nya trainees, även om det tagit ett halvår eller mer innan de producerat mer än vad de kostar. Känns även jättekonstigt att just ett sådant rikt och välmående företag som Ernst och Young skulle behöva den hjälpen från samhället. Förstår det mera, om det är en liten enskild firma som får anställningsstöd för att anställa en person (typ den ende anställde) i kanske sex månader. Eller ett företag i en krisbransch på en liten ort, som bör få hjälp att klara sig igenom en lågkonjunktur p.g.a. att många i trakten är beroende av företaget.

Kollade med min väninna nu, förresten. Hon är på Studieförbundet Bilda.

Dessutom tror jag att det är egalt för den arbetslöse, om han eller hon har "Fas 3-plats" under en viss period i sitt CV, eller en längre helt blank lucka. Faktiskt. Jag tror att de flesta kastar ansökan i papperskorgen bara de ser "Fas 3".

Jag är inte TS. Men hon har ju barn. Man kan t.ex. tänka sig att pappan bor i samma kommun, och att hon inte vill ta sitt barn och flytta så långt bort att barnet tappar kontakten med honom. Det behöver man inte heller enligt Af:s regler, så länge som yngsta barnet är under tolv år. Och om pappan inte är involverad, så kan TS' föräldrar och syskon vara avlastning och stödpersoner för både henne och barnet. Det är väl inte så svårt att förstå..? Vem vill sätta ut ett barn helt ensamt med en ensam mamma i en ny stad, utan något nätverk alls..?

Om det vore DIN exfru då, som tog era barn och bara flyttade iväg 90 mil..?

Fast man kan inte skicka runt ett litet barn på det sättet. Små barn behöver trygga anknytningar och rutiner. För övrigt tvivlar jag på att särskilt många människor har sådana grannar, eller barns kompisars föräldrar, att de ställer upp och sitter barnvakt kanske tio timmar i veckan på regelbunden basis. Gratis också, eller..? Eller till marknadspris, utan subventionering - det klarar man inte på en uskelön.

Jag tycker att vissa av er här är verklighetsfrånvända, och bara vill ha någon att ösa era aggressioner över... 

Det vet ingen av oss. Men även om hon "bara" behöver flytta 20 mil, så omöjliggör det vardagskontakten mellan far och barn. Eller mormor och barnbarn. Det blir kanske en umgängesresa i månaden. Och om alla inblandade är fattiga och utan bil, så har de kanske inte ens möjlighet till det...

Fast du fattar inte. Att slita upp ett barn från dess närverk, eller skicka runt det hos X antal tillfälliga barnvakter, kan i stället skada det barnet så mycket att det blir en mycket dyrare nota för samhället i slutändan... än om mamman skulle ha fått vara hemma med sina niotusen i månaden, tills barnet åtminstone var en bit upp i skolåldern. Småbarn har ju inte ens något tidsbegrepp - medan en åttaåring kanske kan upprätthålla kontakten med pappa (mormor, morbror...) på ett besök i månaden, halva sommarloven, och några telefonsamtal eller mails däremellan.

Det står i trådstarten att barnet går på förskola.

Fast hon följer ju samhällets regler. Jag skriver nu för ANDRA gången, att man för Af (och jag tror att det är likadant för soc) inte behöver söka jobb utanför sin hemkommun, om barnets andra förälder bor i samma kommun i nuläget, och barnet är under tolv år gammalt. Om det finns särskilda skäl, kan man även hävda sin rätt att få bo kvar nära mormor etc. med barn under samma åldersgräns.

Nej, enligt min erfarenhet gör inte "folk" så. Och OM man gör så, så kan man råka väldigt illa ut om man blir anmäld till soc - för detta med trygga anknytningspersoner och stabila rutiner är något som de trycker väldigt mycket på. Ett stort antal barnvakter och en oförutsägbar vardag, är en mycket graverande faktor.

Ja, men då kanske de bodde ihop med barnets andra förälder..? Eller i alla fall hade ett bra samarbete med honom/henne, så att de kunde lägga sitt boendeschema så att den ena hade barnen medan den andra arbetade, och vice versa..? Det är en HELT annan sak att vara hundra procent ensam mamma. Eller att ha en pappa till barnen som inte är intresserad av att hjälpa en, utan håller styvt på att ha barnen "sin" varannan helg och inget mer.

Om man är en hel familj, ja. Inte om pappan är frånvarande - då blir mammans föräldrar och syskon VÄLDIGT viktiga.