Ert dejtingmönster före ni blev ett par?

Ni som lever i en relation, hur träffades ni? 
- Vi träffades på internet.

Hur ofta träffades ni i början och vad gjorde ni när ni sågs?
- Varannan vecka träffades vi. Vad vi gjorde? Ja allt möjligt.

Och hur lång tid in i dejtandet blev ni ett par?
- Tja ungefär 5 minuter efter det att vi träffades skulle jag tro. Den dejten varade 4 dygn.

Vad ni har för förhållande vet ju bara ni, men överanalysera inte utan njut av det ni har NU.

Vi träffades en oktoberkväll på en ungdomsgård för gymnasieungdomar. Det var någon spelning med ett lokalt band. Före det hade vi skrivit lite på internet och sprungit om varandra på stan. Vi hade en hel del gemensamma bekanta, men hade aldrig lyckats pricka av att vara på samma ställe samtidigt före det. Jag var 18år och han skulle fylla 20år (ca en vecka senare) när vi träffades. Jag hade haft ett gott öga till honom sedan jag var 14år.

Under kvällen ropade han "Hej!" tvärs över lokalen och en stund senare gick jag fram och vi började prata. Mina vänner åkte därifrån, hans vänner lämnade. Vi satt kvar och pratade och pratade. Han följde mig till nattbussen och tog mitt nummer. Efter det har vi setts i stort sett varje dag. Numera, dryga 8år senare, så är vi gifta och har en dotter på snart 7år tillsammans. Redan ca 6 månader efter vi träffades flyttade vi ihop och fick i samma veva reda på att jag var gravid.

Vi räknar aldrig att vi har dejtat. Vi räknar det som att vi blev ett par den oktoberkvällen, för så kändes det för oss båda. Från och med den kvällen var det vi. Det var inget velande, inget dejtande som sagt, ingen osäkerhet på det sättet alls från något håll.

TS, jag förstår hur du tänker och känner och jag tror nog att jag skulle känna liknande. Ni uppför er som ett par, men du är ändå inte säker. Ni har båda mkt annat som tar upp en hel del tid och energi. Skynda långsamt brukar ju många tycka är bra, att man försöker njuta av det man har och inte ska stressa. Tycker du att det ni har nu funkar bra och du mår bra i den relationen, så absolut, tänk inte mer på saken utan försök bara ha roligt. Känner du att du absolut inte skjuta det åt sidan, så ta upp det med honom? Jag tror på ärlighet, och speciellt i en relation med någon. Nu har ni inte träffats så länge, men jag tycker ändå att ni borde kunna prata om vart ni står.

Jag förstår att det känns tidigt. Jag tänker mer att om det är något som man går och grubblar så, så brukar det ändå vara bättre att ta upp det, än att försöka pressa bort tankarna eller att man som "hittar på" egna svar och tolkningar.

Men som sagt, så länge det känns bra, så är det bra :) Och vad roligt att han tog ett initiativ till att träffas, det är absolut ett gott tecken :)

Skippa taktiktänket och bete dig, gör så som DU vill ha det/vill att ni ska vara! Om du är nöjd nu och inte behöver några tydliga svar - kör på och sluta analyser, bara njut. Om du behöver få veta - fråga. Vem vet, han kanske definitivt tycker att ni är ett par.Han kanske vill att ni ska prata om det. I vilket fall tror jag du kan utläsa mycket ur hans reaktion och svar. Om du "håller igen" bara för att kanske han kan tolka det som att du inte är riktigt säker. Var dig själv hela vägen - så får han take it or leave it.
Jag tycker det låter som ni redan är ett par, det verkar ju verkligen inte bara vara sex.

Jag var 22 och han 25 när vi träffades. Det blev rätt pang på, på alla plan. och sen sågs vi flera gånger i veckan. Blev orolig och undrande om man han inte hörde av sig på ett par dagar eller när jag spontanbesökte och lämnade in några grejer och inte blev inbjuden - men han hade tolkat det som att jag var upptagen och inte hade tid att komma in. Det uppdagades efter några dagar och han kände sig jättedum, jag med. Känner igen den där osäkerheten. Men vi har hängt ihop i elva år nu, han ville ha MIG trots att jag inte eller tack vare att jag inte spelade ett spel utan var rak och uppriktigt med vad jag kände och ville och vågade visa att jag ville ha honom hos mig så ofta som möjligt.

Hur känns det när ni är tillsammans, vad säger ni till varandra etc. Gå på det! Och var dig själv!

Jag håller med fjällbruden här ovan! Skippa taktiken, för den kommer bara att slå tillbaka på dig själv tids nog. Kör sen på så som du vill ha det, och hoppar han inte på det tåget får han stå där ensam kvar. Men inga ultimatum eller liknande, utan styr honom in i relationen med glädje.

Skillnaden mellan när det gått bra eller dåligt för mig under dejtingen har alltid varit mitt eget förhållningssätt. I de fall där jag inte hållit tillbaka utan visat min glädje öppet, sagt precis vad jag vill ha och förväntar mig, då har det gått bra. Det är när man kör taktiskt, spelar spel och håller tillbaka som det går sämre. Så om du vill ha mer kontakt med honom i veckorna, tycker jag att du ska höra av dig själv. Hör av dig precis så mycket som du vill. Om har inte nappar eller drar sig undan, ska du dock gå vidare utan honom. Du kan gott och väl ge honom till i slutet av november på att avgöra vad han vill med relationen, men absolut inte längre tid än så. 

Så kände jag också - efterhängsen - hade tom fått det i ansiktet i tidigare relationer som aldrig blev riktigt bra. Men när det är rätt så är det rätt. Om du tycker det är viktigt så säg det till honom. DU ska må bra i er relation och det är DITT jobb att se till att DU mår bra. Det gör du genom att vara öppen och ärlig med vad du vill, tyker och känner. Och passar det inte så passar det. DU ÄR VÄRD EN RELATION DÄR DU MÅR RIKTIGT RIKTIGT BRA.

Det är mycket troligt att han på inget sätt analyserar eller tänker att han behöver svara på alla sms. Var öppen och ärlig. Ditt hjärta kommer krossas hur som haver om ni inte fungerar ihop så då är det väl lika bra att få reda på det förr snarare än senare. Du behöver bara vara du, så är han bara han - också får vi hoppas att det blir tippentoppen. Kaxa till dig lite nu! Ni verkar ju ha något fint på gång, sabba inte det genom att konstra till det hela - dina tidigare erfarenheter har ju inget med den här mannen att göra. Kram