Inlägg från: Umbria |Visa alla inlägg
  • Umbria

    Hjälp! Ser inget slut pà amningen...

    Min son börjar närma sig àret, och ammas fortfarande dag som natt. Jag skulle vilja börja trappa ner, men han älskar fortfarande att ammas, vägrar flaska och pipmugg och tar inte napp. Sedan födseln har han ätit ofta, nu gàr det ca 2-3 timmar mellan amningen, även pà natten. I dagsläget har han precis varit sjuk och matvägrat i nästan en mànad. Jag bôrjar känna mig rätt slut efter ett àr utan en enda hel natts sömn, och bara amning den senaste tiden. Sömnen är andra sidan av myntet, han vaknar ofta pà natten och det gàr inte med nàgot annat än amning eller skrika hysterisk i famnen tills han blir utmattad, vilket absolut inte känns roligt. Nu när han varit sjuk, har han legat flera timmar vid bröstet pà natten, och till min förtvivlan fortsätter han med det även om han nu är frisk. JAg fattar att allt hänger ihop, han äter fôr mycket pà natten, matvägrar pà dagen, sover ibland fòr mycket pà dagen fôr att han är trött efter att ha snurrat runt halva natten i sängen. Hur kan jag vända detta? Hur kan jag börja trappa ner pà amningen när han absolut inte dricker fràn flaska? (varken vatten, juice  välling eller ersättning). Tacksam fôr tips och ràd!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-11-06 04:45
    Nu är sjukperioden över, och äntligen har han börjat äta igen (fortfarande ingen vätska dock)! Amningen och sömnen däremot, ser likadan ut. Var hos barnläkaren idag som sa att jag borde amma endast tvá ggr/dag och att jag borde lära honom att sova i egen säng, för dá kommer han inte vakna pá natten.I princip sa hon även att jag láter honom styra mig som han vill, och att jag máste sätta gränser och inte láta honom amma. Snacka om att känna sig misslyckad som mamma =(

  • Svar på tråden Hjälp! Ser inget slut pà amningen...
  • Umbria
    Manoa skrev 2013-10-23 22:38:38 följande:
    Mina barn har inte heller druckit ur flaska eller pipmugg så länge jag har ammat (ca 11 mån). Däremot har det fungerat utmärkt att dricka både välling och vatten ur vanlig mugg. Nackdelen är att man måste hålla muggen åt dem tills de är stora nog att inte hälla ut innehållet.
    Tack! Jag ska prova med vanlig mugg.Flaska och pipmuggar slàr han bara undan eller skakar pà huvudet, tvivlar att han ger en vanlig mugg nàgon chans, men det är värt ett försök.
  • Umbria
    malzac skrev 2013-10-23 22:54:34 följande:
    Jag har inga konkreta råd att komma med, men runt året är där ett ordentligt utvecklingssprång. För tösen min verkade det som ett riktigt värstingsprång och hon krävde mycket av sina föräldrar. Mycket nattamning, vägrade somna själv utan att bli buren, amningsvägrade under dagen och ville inte äta vanlig mat heller trots att hon egentligen är ett matvrak. Men så helt plötsligt gick det över. Kanske gör det det för er med snart, och då kanske det blir lättare att minska på amningen också.
    Alltid skönt att höra vad andra har för erfarenheter, och att det plötsligt kanske gàr över láter ju helt underbart! Samtidigt sà känns det som att det är utvecklingsspràng HELA tiden. Min lille kille vill väldigt mycket, kröp tidigt, gàr redan osv. Han har átta tänder och jag tror fler är pà gáng, sà jag undrar samtidigt, blir det nágonsin läge?
    Förhoppningsvis blir det det, men det känns lángt borta just nu.
  • Umbria
    Akua skrev 2013-10-23 23:30:54 följande:
    Jag tror att du får ha några nätter med skrik och pina!
    Jag vet ju inte hur ditt liv ser ut för övrig så nu hittar jag bara på att du har ett barn sedan tidigare och din man jobbar och du är mammaledig.

    Ditt barn kanske kan sova borta hos någon några nätter och din man tar ledigt några dagar. Sen    
    låter du bli att amma honom på natten. Börja med det. Ni kan ju trösta honom och kramas hur mycket som helst för han kommer nog skrika, men amma honom inte! Han kommer vänja sig av då! Några nätter kommer vara ap-jobbiga och hemska men då är ni båda lediga och kan klara av det ett kort tag!

    Min mamma var tvungen att sluta amma mig när jag var drygt 2 månader. Nu var jag ju så liten men hon berättar att det var 3 nätter av helvete då jag skrek som en stucken gris, men sen var det ok! Sen skrek jag inte efter att ammas. 

    Hoppas du får till det på vilket sätt du än gör!   
    Jag har börjat fundera pà den lösningen. Har inga andra barn, sà det är inget problem. Min man däremot har ingen möjlighet att ta ledigt och jobbar nästan alltid natt, so I´m on my own. Ett alternativ är att be mina fôräldrar om hjälp, dem kommer och hälsar  pà i nàgra veckor snart. Är inte sà säker pà att de kommer palla för trycket bara. Som jag nämnt tidigare, min son är väldigt viljestark och envis som fà, skriker, sparkar och kastar sig om man försöker gòra nàgot han inte vill.

    Det màste vara svàrt att sluta amma oavsett àlder pà barnet, men jag tror problematiken är en annan när  barnet  är lite större. Min son kan liksom redan gà fram till mig dra ner tröjan och bokstavligen kasta sig pà tutten. Han skrattar av glädje när jag tar av mig tröjan och han blir hysterisk om han inte fàr när han vill.
  • Umbria
    Akua skrev 2013-10-24 16:10:13 följande:

    Haha din son är smart och duktig :) Han vet var det bästa på dig finns ;) Fantastiskt ju!

    Be dina föräldrar om hjälp! Alla, om man inte är sjuk, klarar några jobbiga nätter! Våga be om hjälp! De kan ju få ledigt från sitt barnbarn sen under dagen! Skicka de på en restaurang som tack :)
    Jag skulle känna mig hedrad om jag fick hjälpa en mamma såhär!  
    Han är det goaste som finns för mig =) Vi gör ett försök! Alternativt att jag tar nätterna med mer krafter dá jag kan fá sova pá dagen (äääntligen!) Mamma och pappa träffar bara sitt barnbarn 2 ggr om áret, sá vid närmare eftertanke är det nog bättre att de fár den roliga biten att leka pá dagen istället.... Tack för peppning!
  • Umbria
    cloudberry79 skrev 2013-10-24 15:56:16 följande:
    Det är enklare när de är större, min är 15 månader och jag orkar inte alltid amma henne. Eftersom hon börjar förstå¨vad jag säger så säger jag att tissarna (vi är från norra Sverige, därav namnet på brösten ) sover och att hon får vatten om hon vill, eller ligga och kramas med mig eller pappan, men att jag vill sova utan att amma. Jag ammar henne morgon och kväll, men orkar inte på natten och det funkar nu när hon fattar att jag inte vill.
    Tissarna! Underbart, jag gillar inte att säga "tuttar" känns vulgärt, nu har jag ett nytt ord =) Egentligen är det inte sá att jag vill sluta nu pá en gáng, bara känna att det gár framát och att jag sakta kan börja trappa ner. Om det inte funkar nu sá kanske det gár om nágra mánader iaf. Tack för svar!
  • Umbria
    Amarillo skrev 2013-10-24 14:36:39 följande:
    Hej

    Har exakt samma sak här.

    Jag gjorde som så, först bestämde jag mig helhjärtat och sedan så varje gång hon vaknade från ca 2230 så fick hon napp, det var en tvärilsk ung dam som  absolut INTE skulle ha napp. Det tog 4 nätter så blev det bättre och nu är vi inne på natt 10 och det går bara bättre och bättre. Hon är fortfarande inte helt förtjust i napp och hon letar fortfarande bröstet. Men jag har förhoppning.... Jag har tagit alla nätter själv, har dessutom en 3 åring också. Maken jobbar heltid, och börjar 0700, 7 mil bort. 

    Har du bestämt dig HELHJÄRTAT så går det för då är du lugn, målmedveten och trygg. Ett en bra sak som det har medfört är att hon äter mycket bättre på dagtid och sover bättre på dagtid.

    Mitt mål med detta är att börja jobba nätter nu igen.

    LYCKA TILL!!

    Ps Unga fröken är 9,5 månader.  
    Háller helt med dig här! Tror man pá vad man gör och är konsekvent sá brukar det funka. För nágra mánader sedan var jag övertygad att min son inte kunde somna utan att ammas till sömns. Sen tänkte jag om. Visst bestämmer hans personlighet och redan starka vilja mycket av hans beteende, MEN det är ju jag som leder honom, och visar alternativ. Om jag i mitt huvud är övertygad att han inte kan somna utan att ammas, ja dá gör han inte det. Dá bestämde jag mig för att det skulle gá, och det gick till slut. Det var ett jättesteg för mig. Nu är nästa att sluta amma helt pá natten, eller átmistone minska. I tvá dagar har jag nu kunnat vagga till sömns vid första uppvaket. Juhu, babysteps! Nu har han tyvärr börjat vakna pá smátimmarna och är klarvaken i 1-2 timmar, och dá ger jag upp, för jag är för trött. Lägger honom vid tissarna =)  tills han förhoppningsvis somnar.
  • Umbria
    Lady2013 skrev 2013-10-26 00:06:26 följande:
    Men oj TS! Så märkligt, detta var som att läsa ett inlägg skrivet av mig själv. Vi sitter i exakt samma situation, förutom att min dotter är 1½ år och att jag inte sovit en hel natt på 7 år.. (Har två andra relativt små barn också, så de har avlöst varandra.. Jippie..) I övrigt stämmer dock precis ALLT du skriver in på mig och min lilla dotter, och jag gick in på detta forum i syftet att söka inspiration och tips på hur jag ska göra för att bryta den onda cirkeln och sluta amma. Inte för att jag tvunget vill för min egen skull egentligen, utan för att jag tror det är bäst för min dotter i första hand, och sedan även för mig, som en bonus. Mina andra barn slutade helt självmant när de var 9 månader, respektive 1 år gamla. Bara så där, över en natt. Ville plötsligt absolut inte ha bröstet mer. Men denna lilla tösen VÄGRAR sluta och gråter hysteriskt efter mig och bröstet om jag försöker "vägra" henne amningen. Så det har jag bara provat en gång hittills, och bara i några minuter.. Klarade inte att se henne så ledsen. Kände mig hemsk.

    Men precis som du beskriver, så drabbar det ju både barnet själv, och oss mammor. Ingen av oss får ju någon kvalitetssömn precis, barnet vaknar av hunger, och vi får ligga där och lida i timmar. (Jag lider i alla fall...har fått sår på bröstvårtorna av allt sugande med små, vassa tänder..) Och sen på dagen äter hon inte ordentligt, har aldrig gjort. Istället blir det ett evigt små-ammande hela natten och ingen aptit på morgonen (alltså, hon vill inte äta en ordentlig frukost).

    Usch ja..det är väldigt jobbigt detta. Min man och jag har bestämt oss för att göra en riktig kraftansträngning nu under höstlovet (vi är båda lediga), och försöka sluta med amningen och istället försöka skapa en situation där maken också kan natta dottern, samt natta om henne om hon vaknar på natten. Hittills har allt sådant skett med hjälp av bröstet och amningen, så det lär bli en hemsk kamp det här..  
    7 ár! Nur känns mitt problem väldigt litet...!  Jag har heller aldrig vägrat amning, förrän nu. Har försökt plocka upp och vagga, men sá fort han börjar gráta och sparka sá har jag ammat. En sekund av grát känns ju som en timme när det gäller ens barn, men de senaste nätterna har jag försökt att ha is i magen, plockar upp, vaggar, sjunger, kramar och háller ut  en stund till oavsett hur mycket han gráter eller sparkar; och hans slutar faktiskt! Inte alla gánger, men ett par tre gánger per natt kan jag lyckas söva honom utan amning.
    Lycka till pá höstlovet! Ett tips jag kan ge är att börja med att söva utan amning pá dagen, och att pappa dá ocksá kan söva, man brukar ha mer tálamod och krafter till det pá dagen. I sin tur blir det dá lättare att söva pá samma sätt pá natten, dá er dotter kommer vara trygg i det sättet att somna.
  • Umbria
    Lady2013 skrev 2013-10-26 00:16:12 följande:
    Hahaha, kunde inte låta bli att fnissa igenkännande när jag läste detta.. Min dotter är ju som sagt 1½ år, och kan verkligen uttrycka sin vilja och sina känslor kring detta ämne.. Hon bokstavligen puttar mig bort till vår favoritfotölj i vardagsrummet där jag sätter mig varje kväll, med hennes kudde på det ena armstödet och en annan kudde bakom min rygg. Hon går själv och hämtar dessa två kuddar, lägger dem på sina respektive platser, drar mig i tröjan eller puttar mig bort till fotöljen och börjar lyfta upp min tröja och peka på bröstet med en lycklig, men dock, krävande uppsyn.. När jag börjar greja med tröjan och BH:n, skrattar hon överlyckligt och försöker klättra upp i min famn.. Hon är supergullig och jag får mig ett gott skratt varje gång hon gör så här, för hon ser SÅÅÅÅÅ söt ut. Kommer att sakna detta när vi väl slutat amma... Suck. Det var onekligen lättare med de andra två barnen, som slutade av egen fri vilja. Men något säger mig att jag lär få amma i flera år till om jag inte slutar nu...
    Men gulliga unge =) ...skönt att veta att man inte är ensam! Har inga vänner som har berättat om detta, det verkar som att alla har bara slutat utan större problem eller sá flaskmatar dom.
  • Umbria

    Uppdaterade tráden idag om hur det hela fortskrider och tänkte puffa lite... kanske nágon mer med erfarenheter om hur man slutar amma ett VÄLDIGT amningsglatt barn?

  • Umbria
    Harmagedon: nej det láter inte som en särskilt extrem metod alls. Vad bra att det funkade för dig! Mitt problem är att min son inte tar flaska eller napp. Hittills har jag inte vágat  att bara sluta, för jag vet att han kan gráta hysterisk i flera timmar tills han knappt kan andas. Jag försöker en stund varje gáng han vaknar att vagga men när han börjar skrika och sparka ger jag efter... jag vet att jag máste ta den här fighten snart, men skulle gärna vilja bryta vanan gradvis sá att det inte blir en chock med det där riktigt jobbiga nätterna. Idag försöker jag analysera situationen igen och ska försöka göra följande:

    1. Börja söva utan att vagga helt till sömns pá dagen, och lägga ner honom i sängen dá han fortfarande är lite medveten för att han ska känna att han kan somna utan att vara i famnen. Sá smáningom kanske det gár även pá natten.

    2.Tänkte ta bort ett eller tvá amningstillfällen pá dagen, nu när han börjat äta bättre.

    3. Göra "amningsstopp" mellan 00-04 till att börja med, och vara stenhárd pá att han inte fár amma dá.

    Det sista blir svárast dá jag själv knappt brukar vara vid medvetande mellan 01-05.... men det är nog dags att sätta gränser nu, sá jag fár väl leta efter nya krafter.
Svar på tråden Hjälp! Ser inget slut pà amningen...