Jag lät dem döda mitt barn.....

Jag satt på samma pottkant som dig i början på året. Helt oplanerat gravid, vilket jag fick reda på i vecka 13+0. Jag och pappan hade inte ens en relation, inte ens några såna känslor för varandra. Och jag ville inte ens ha barn - över huvud taget.
Men det var inte så jäkla enkelt beslut när man väl satt där.
Hjärnan visste var som var logiskt och praktiskt, men hjärtat sa något helt annat.
Det var den värsta tiden i mitt liv att försöka komma fram till ett beslut. Det var som att välja mellan pest eller kolera.
När allt kom till kritan så kunde jag inte ta risken att ångra en abort. Något jag skulle behöva leva med hela mitt liv, om jag nu skulle ångra den. Men det kunde jag ju inte veta i förväg hur det skulle bli. Så jag valde att behålla och jag har inte ångrat det beslutet för en sekund ens och idag har jag två små tvillingpojkar som jag älskar över allt annat.

Det är föga tröst för dig, men jag förstår varför du tog det beslutet du tog och hur svårt det måste ha varit.

Din vårdcentral bör ha en kurator du kan vända dig till. Om inte annat så kan du kontakta familjerätten och be att få hjälp. Mår inte du bra och har svårt att bearbeta detta, så kommer det att gå ut över familjen och dina barn. Så familjerätten finns där för att kunna ge stöd även i såna här situationer.