lever skyddat

Tagit rätten över mitt liv. Format vår vardag o vår trygghet. Vågar vara, jobba, satsa. Men ändå ibland kommer han in i mina tankar. Tänker på rädslan att bli hittad. Rädslan att hot blir verklighet. O trots att jag idag vet hur fel allt var. Hur vriden min kärlek till honom var. Hur fel o illa han behandlade mig o att inget var mitt fel. Ändå kan jag ha dåligt samvete att jag tagit år av hans liv. Begränsat hans val av arbete. Jag vet att han satt inne för att det han gjort var fel. Jag vet att jag anmälde för att jag var rädd att han skulle ta mitt liv. Varför har han fortfarande ett grepp om mig? Varför minns jag våldtäkter o slag? Varför tränger han in i min vardag med mina murar som jag så starkt byggt upp. Jag mår bra. Jag har jobb o familj o vill inte ägna honom en tanke mer. Vill glömma o vill inte vara rädd. O vill inte bära på dåligt samvete över straffet han fick samtidig som jag bär på alla övergrepp han utsatte mig för...