Inlägg från: lennartsdotter |Visa alla inlägg
  • lennartsdotter

    Vid separation

    Funder på för vems skull ni vill ha "delad vårdnad". Det är sällan den bästa lösningen för katten att flytta mellan två olika ställen. För vissa katter fungerar det, men jag skulle tro att det för de allra flesta är mer stressande än givande.

  • lennartsdotter
    Monchichier skrev 2013-10-26 12:37:09 följande:
    Vi vill ha delad vårdnad av samma anledning som vi skaffade katten från början, för vår skull såklart.
    Ingen av oss vill vara utan katten, men vi vill vara utan varandra.
    Vi kan ju liksom inte skaffa tre ställen, ett "katthem" och två "vanliga" hem, bara för att katten inte ska flyttas emellan. Det är liksom inte hållbart att vi ska flytta mellan två olika lägenheter.

    Vad gör man istället? Säljer eller i värsta fall avlivar om ingen vill ge med sig?
    Det känns ju väldigt drastiskt och inget någon av oss vill se. 
    Man kommer överens om vem katten ska bo hos. Man är vuxen om det helt enkelt, även om det vuxna innebär att kliva tillbaks och låta den andra parten få katten.

    Varför hänfalla till barnsligheter som att ingen skulle få ha katten?

    Den som blir utan katt kan skaffa en annan katt. Nej, det är inte samma katt men vill man ha en katt är ju det ett alternativ.

    Vill ni dessutom vara utan varandra gör ni bäst i att klippa alla band. Har ni en katt  gemensamt måste ni träffas vid överlämnadet av katten. Ni måste vara överens om kostnader. Vad händer om katten blir sjuk eller skadas och måste behandlas och ni inte kan komma överens för att ni båda är blinda och inte kan se till kattens bästa? Eller för att den ena parten har råd med veterinärvården men inte den andra? 

    Nej, vill ni bli av med varandra ska ni inte ha djur tillsammans. Det har ställt till det för många och det är djuren som kommer i kläm. 
  • lennartsdotter
    Monchichier skrev 2013-10-26 22:55:23 följande:
    Jag tänker mer att det är okej att ha delad vårdnad om en hund, varför skulle det inte gå bra med en katt?
    Känner många kompisar som har skaffat en gemensam hund, separerat och sedan har hunden varannan vecka eller varannan månad.

    Jag ska ju själv att det känns lite väl drastiskt att sälja/avliva.

    Vi är bra vänner och kommer inte klippa banden helt, vi kan helt enkelt inte bo med varandra. Komma överens om kostnader kan vi absolut göra, det är ju bara skriva ett avtal där vi åtar oss att stå för halva kostnaderna var. Nu är katten dessutom försäkrad så det kommer aldrig vara några jättesummor det kommer handla om.

    Skulle det vara annorlunda ifall vi hade barn tillsammans? Om kattens favorit dessutom är ett av barnen?
    Hade det varit mer okej då att ge katten till "favoritbarnet" och ha med katten när barnbytet är? Då blir väl barnen en fast punkt i kattens liv? 
    Det är mycket problem med delad vårdnad när det gäller hund också. Hundsport ägnade detta ämne ganska många sidor för inte så länge sedan. Förr eller senare brukar problem uppstå.

    Jag tror personligen inte att det hade gjort någon större skillnad om ett barn hade varit inblandad. Jag fick min första katt när jag var 12 år gammal och han fick följa med mig när jag skulle bo hos pappa. Det höll inte särskilt länge utan katten blev ganska snabbt stressad av att hålla på och byta hem även om jag var en "fast punkt" s a s. Det slutade ändå med att katten, för att han mådde bäst av det, fick bo stadigt hos min mamma. Katter är i regel mer platsbundna än personbundna även fast vissa katter kan vara väldigt personorienterade. 
Svar på tråden Vid separation