Vid separation

Katter mår inte bra av att flytta fram och tillbaka!

Det går bra att dela på "vårdnaden" men det är bättre att ta varannan månad så katten inte behöver flytta så ofta.

Ska jag tolka svaren som att katten inte mår bra av att flytta fram och tillbaka. Men det går bra att ha katten i perioder?

Det beror på katten. Vissa katter går det jättebra för att bo på två platser, men många mår skit av att flytta så mycket. Definitivt inte varannan vecka, varannan månad är betydligt bättre, om katten klarar det.

Funder på för vems skull ni vill ha "delad vårdnad". Det är sällan den bästa lösningen för katten att flytta mellan två olika ställen. För vissa katter fungerar det, men jag skulle tro att det för de allra flesta är mer stressande än givande.

Vi vill ha delad vårdnad av samma anledning som vi skaffade katten från början, för vår skull såklart.
Ingen av oss vill vara utan katten, men vi vill vara utan varandra.
Vi kan ju liksom inte skaffa tre ställen, ett "katthem" och två "vanliga" hem, bara för att katten inte ska flyttas emellan. Det är liksom inte hållbart att vi ska flytta mellan två olika lägenheter.

Vad gör man istället? Säljer eller i värsta fall avlivar om ingen vill ge med sig?
Det känns ju väldigt drastiskt och inget någon av oss vill se. 

Men hallå! Den som ens kan tänka tanken att hellre avliva eller omplacera katten hellre än låta den bo med en av sina ägare förtjänar inte att ha katt över huvud taget! Så egoisisk och självcentrerad får man inte vara.

I ett sånt här fall gäller det att som vuxna människor se till kattens bästa. Vem av er kan erbjuda katten den bästa tillvaron och miljön? Vems livstil kommer att passa bättre som kattvakt när det behövs? Finns det någon av er som har ett närmare förhållande till katten, som är kattens favorit?

Mycket omoget resonemang. Tänk på katten och inte på er själva!!

Hade vi inte varit egoistiska hade vi inte skaffat en katt. Vi skaffade ju katt eftersom vi ville höja livskvaliteten, inte för att en katt skulle få tak över huvudet.

Båda har likadana liv och ingen kan erbjuda en bättre tillvaro än en annan. Båda har ett lika nära förhållande till katten.
Så, det är inget tal om att ha delad vårdnad om en katt då? Som man kan ha med en hund. 

Om viljan att (för sin egen skull) ha en speciell katt även innbär att man missunnar någon annan att ha katten så pass mycket att man hellre ser katten död(!), då är det varken "vanlig" egoism eller kärlek till ett djur det handlar om utan något annat. Jag förstår att det kan vara starka känslor inblandade när man separerar, men låt inte detta gå ut över katten!

Hur gammal är katten det handlar om? Är det en ute- eller innekatt?

Vilken tur att det är en katt och inget barn vi talar om... Ja, om det enda som räknas är att det blir rättvist får ni nu avliva katten.

Kommer det att kännas bättre för dig att veta att katten är död än att exet har den?

Även barn skaffar man för sin egen skull, men det innebär inte att man bara tänker på sin egen bekvämlighet sen.

Nu har du en katt och då får du hitta bästa möjliga lösningen för katten, inte för dig!

Man kommer överens om vem katten ska bo hos. Man är vuxen om det helt enkelt, även om det vuxna innebär att kliva tillbaks och låta den andra parten få katten.

Varför hänfalla till barnsligheter som att ingen skulle få ha katten?

Den som blir utan katt kan skaffa en annan katt. Nej, det är inte samma katt men vill man ha en katt är ju det ett alternativ.

Vill ni dessutom vara utan varandra gör ni bäst i att klippa alla band. Har ni en katt  gemensamt måste ni träffas vid överlämnadet av katten. Ni måste vara överens om kostnader. Vad händer om katten blir sjuk eller skadas och måste behandlas och ni inte kan komma överens för att ni båda är blinda och inte kan se till kattens bästa? Eller för att den ena parten har råd med veterinärvården men inte den andra? 

Nej, vill ni bli av med varandra ska ni inte ha djur tillsammans. Det har ställt till det för många och det är djuren som kommer i kläm. 

Jag tänker mer att det är okej att ha delad vårdnad om en hund, varför skulle det inte gå bra med en katt?
Känner många kompisar som har skaffat en gemensam hund, separerat och sedan har hunden varannan vecka eller varannan månad.

Jag ska ju själv att det känns lite väl drastiskt att sälja/avliva.

Vi är bra vänner och kommer inte klippa banden helt, vi kan helt enkelt inte bo med varandra. Komma överens om kostnader kan vi absolut göra, det är ju bara skriva ett avtal där vi åtar oss att stå för halva kostnaderna var. Nu är katten dessutom försäkrad så det kommer aldrig vara några jättesummor det kommer handla om.

Skulle det vara annorlunda ifall vi hade barn tillsammans? Om kattens favorit dessutom är ett av barnen?
Hade det varit mer okej då att ge katten till "favoritbarnet" och ha med katten när barnbytet är? Då blir väl barnen en fast punkt i kattens liv? 

Ja, du har rätt i att det skulle underlätta för katten ifall det finns ett barn med i bilden som flyttar med när bytena görs. På så sätt skulle tillvaron i båda hemmen ha en gemensam nämnare och därmed öka tryggheten för katten.

Om det inte finns barn tycker jag dock fortfarande att det bästa för katten är att få ett hem. Det kan även vara det bästa för er, för hur "goda vänner" och "överens om allt" man än är vid separationen kan sådant ändras med tiden t.ex. när man själv eller den andra träffar en ny partner.

Det är mycket problem med delad vårdnad när det gäller hund också. Hundsport ägnade detta ämne ganska många sidor för inte så länge sedan. Förr eller senare brukar problem uppstå.

Jag tror personligen inte att det hade gjort någon större skillnad om ett barn hade varit inblandad. Jag fick min första katt när jag var 12 år gammal och han fick följa med mig när jag skulle bo hos pappa. Det höll inte särskilt länge utan katten blev ganska snabbt stressad av att hålla på och byta hem även om jag var en "fast punkt" s a s. Det slutade ändå med att katten, för att han mådde bäst av det, fick bo stadigt hos min mamma. Katter är i regel mer platsbundna än personbundna även fast vissa katter kan vara väldigt personorienterade. 

Varför mår katten inte bra av att flytta fram och tillbaka?
Varför går det bättre med en hund? 

Jag är inte hundägare, men tror inte att det skulle gå bättre för en hund heller. En hund är ju väldigt människoorienterad och beroende av sin flockledare. Att byta flockledare varje vecka måste vara väldigt splittrande för hunden.

En katt vill ha av ett tryggt och inbott revir med välkända dofter och rutiner i miljön. Människorna som finns där är inte flockledare (som för hunden), utan står för trygghet genom de välbekanta dofter och rutiner de har.