INGET fungerar! Ungen lyssnar fan aldrig!

Ok, ta det lugnt. Alla barn är olika och det är inte alls säkert att du gör något fel!

Har inga konkreta tips att komma med. Men be om hjälp, be om avlastning.

Kanske har han någon diagnos, kanske är han bara ett vanligt "jobbigt" barn.

tack, känns som jag gör miljoner fel. 
men jag kan inte ge han 100% uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. det är BARA då han är helt nöjd. om jag tex städar eller är trött å inte lika med så blir han sån.

sedan finns det dagar han är helt underbar, kollar lite film, leker med mig och leker själv, bökar runt och är go och underbar. han är jämt underbar men ja du förstår:) 

Låter som ni behöver hjälp utifrån, både du och han har hamnat i en ond cirkel där ni "ger igen" var och en på sitt sätt.

I vilka situationer blir han så utåtagerande? Om vi tar en vanlig dag, kan du ungefär kartlägga vid vilka situationer konflikterna startar?

Du hotar ditt barn med att han får flytta till en annan familj? Dvs med att överge honom. Han är fyra år hörrudu, vad tror du det gör med ett barns själ att få höra en sådan sak. Jag bryr mig uppriktigt inte så mycket om din känslighet måste jag säga, du behöver ändå få höra att det du gör är ett allvarligt fel som skadar ditt barn. Sök omedelbart hjälp, och ansök om en föräldrarkurs eller annat föräldrarstöd. Det behöver du.

Är han likadan på förskolan? Du kanske ska fråga hur de brukar hantera honom och få lite goda råd. Är pappan inte med i bilden alls eftersom du inte nämnr honom?

Ta hjälp av kommunen så du får avlastning om du är ensam. Sen kanske det behövs en utredning av pojken, prata med bvc så ni kan få komma vidare.  

TS har ju själv förstått att situationen är ohållbar. Och alla gör vi fel ibland. Att hota med att lämna bort sitt barn kanske inte är så genomtänkt, men man är bara människa och ibland säger man saker som man inte menar. Bara för att man blir förälder blir man inte plötsligt perfekt.

Men som förälder har man också ett ansvar och i TS fall kan det kanske vara ett första steg att prata med BVC. Var tydlig och förklara hur du känner och upplever situationen. Det är viktigt att du blir stärkt i din föräldraroll och får de verktyg du behöver för att hantera ditt barn.

Ja, sök hjälp. Avlastning av något slag. Så du får vila upp dig lite. Låter som att du kanske behöver det.

Jag antar att det är i stundens hetta som du hotar med att han får flytta någon annanstans ifall han inte sköter sig och att du egentligen inte menar det, men det bör du nog verkligen sluta upp med att säga. För det är ju jättehemskt och du tror väl inte att han kommer sköta sig bättre bara för att du, som bör älska honom ovillkorslöst, säger att "Om du inte beter dig som jag vill så vill jag inte ha dig." Varför skulle han då vilja behaga dig om han, till synes, är så oviktig för dig? Menar bara att han kanske uppfattar det så.

Min son är 3½ och han kan reagera starkt på vissa saker. Bli arg, slå, kasta saker och så vidare. Men allting har blivit väldigt mycket bättre under de senaste månaderna. Något jag har märkt att gör en väldig skillnad när det kommer till vissa av utbrotten är att varna honom i förväg ifall jag vet att någonting kommer göra honom besviken. Så, om vi exempelvis skall till affären och det inte är lördag så säger jag redan när vi börjar klä på oss här hemma att vi skall till affären, men vi skall inte köpa något godis och inte köpa några leksaker. Så blir han lite tjurig, men inte mer än så. Så påminner jag honom om det igen när vi kommer fram till affären. Ifall jag inte säger något är risken stor att han blir arg i affären och då, när han väl har plockat på sig en leksak och vill ha den, är risken mycket större för att han får ett utbrott.

På samma sätt så kan man förvarna för andra saker också som man vet att kan leda till utbrott. Så att barnet får smälta det hela innan situationen uppstår.

Ja, detta har hjälpt här i alla fall. Något annat som hjälpt när det kommit till att slänga leksaker och sådana saker är att jag först varnat honom och sedan tagit undan den leksak som han slagit mig med eller som han drämt in i en vägg eller något för att han varit arg. Den har då lagts undan och så har jag tagit fram den igen tidigast nästa dag.

Och när han för några veckor sedan blev vansinnig när det blev dags att städa på kvällen så sade jag att "om du inte plockar undan efter dig så kan du ju inte ha alla de där leksakerna, så då tar jag och samlar ihop dem i påsar och lägger ut dem i förrådet tills du lärt dig plocka undan efter dig". Han valde då att inte städa upp, utan att låta mig ta undan leksakerna. Då var han tillfreds med det valet eftersom det innebar att han slapp städa. Men sedan, ett par dagar senare, så insåg han att det inte var så kul att jag tagit undan så många av hans leksaker och då började han städa undan bättre efter sig. Och efter nästan en vecka så tog jag fram leksakerna igen. Sedan dess så har han skött sig mycket bättre.

Och ja, en sak till: Jag försöker läsa av vad för humör sonen är på. Ifall han är trött och/eller grinig så ber jag honom inte plocka upp sina leksaker själv utan då säger jag istället att "Nu tar vi och hjälps åt med att städa upp dina saker". Då går det bättre. Andra dagar, när han är piggare, så säger jag att han får städa själv.

jag vet att det inte är snällt, det hände i dag i stundens hetta och jag ångrade det med en gång. det va inte snällt och jag vet att han blir ledsen.

ja jag behöver hjälp med att hantera detta för jag orkar inte.

idag är jag hemma själv med barnen och är sjuk själv, ont i huvudet mm.

idag fick barnen se film men den lilla på 1,5 klättrade upp på tv bänken och n'r jag sa till henne att gå ner ( vilket brukar fungera) så klättrade sonen på 4 år upp också, vilket gjorde så att hon inte gick ner. sa till dem att gå ner vilket självklart inte lyssnades på då sa jag går ni inte ner stänger jag av filmen. sonen gick ner och dottern med. sedan gick dem upp igen och jag lyfte ner dottern och sa till sonen att gå ner för 1 gång till så stänger jag av. så klart gick han upp igen och jag stängde ab filmen vilket resulterade i 20 minuters gapande nonstopp, gap, skrik och gråt, där jag får höra hur dum jag är mm. men ja visst tycker han jag är dum när jag stängde av filmen.

jag säger till han att han inte får sitta vid datorn då gapas dte och skriks.

han och lilla syster bråkar ( vilket jag idaqg vet varför)

det är just detta med att jag vet inte HUR jagf får han att sluta gapa när han inte får som han vill. jag orkar inte gapet, jag får ont i huvudet och alla grannar hör och blir störda.

 

älskar att du alltid är rakt på.

jupp jag ska inte säga så ångrade det med en gång och jag förstår att detta är ohållbart.

det jag behöver hjälp med är ju HUIR jag får han att sluta gapa å skrika när han inte får som han vill.... 

hur jag ska få han att lyssna när han är lugn är inte lika mycket problem med bara att ransaka sig själv och tänka sig för även när man är trött..... men vet att jag kan brista även då.

men just när han bara gapar och skriker kan det hålla på nonstopp 20 minuter. han får tex inte se en film, eller så har han fått spela spel en stund och får bara sitta en litem stund när han ska stänga av blir det samma visa, inte alltid dock för jag försöker förbereda han en stund innan men hjälper inte alla gånger.
han är såå jäkla lik mig och får frispel. hade jätte problem med det i framför allt tonåren..... blev arg och man nådde ej fram till mig....

för mig hjälpte det att bara låta mig vara men jag stod ej och gapade i 20 min.

borde jag bara låta han vara och gapa? eller hur skulle ni göra i den situationen?  för jag klarar det inte mer....

Men varför är inte barnen på dagis och varför tar din man inget ansvar för barnen??