Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

Min man har ett barn på 4 år som a l l t i d  somnar i MIN säng. Nu har dock pappan fattat att om han inte lyfter ner barnet i sin säng när han (pappan) går upp så sover jag inte där. Dels vågar jag inte lyfta ner barnet pga en ryggskada som kan göra så att den viker sig och jag tappar barnet och dels så är det varmt och äckligt i sängen när jag ska lägga mig. Jag vill ha det svalt gärna nästan kallt.

Helst vill jag inte ha barnet i min säng alls, jag tycker barnet ska lära sig somna i egen säng, att pappan får läsa saga där men det är en bekvämlighetsfråga för pappan tror jag, han kan ine ligga i barnets säng då den är 160 lång bara. Han får isf sitta bredvid och det vill han inte.

En tid, då barnet var mestadels jobbig att ha så ville jag inte alls ha barnet i sängen men det är ju bara att bita ihop, men sova jämt med pappa? Nej, aldrig i livet! Och absolut inte om jag också sover i sängen. Vid mardrömmar och liknande ja absolut annars nej.
Nu går det bättre med barnet och mig så nu känns det inte alls jobbigt att barnet kommer en stund och myser på morgonen. Men fortfarande vill jag inte ha barnet i sängen, den är MIN och pappans och för att sova bra kan jag inte ha barn i sängen.

En madrass på golvet åt den som nattvandrar kanske fungerar? Tror det kan handla om svartsjuka från flickans sida då jag sett detta hos fler familjer. Flickor verkar mer benägna att vilja 'äga' sina pappor och strida mot pappans nya kärlek (även om kärleken har många år på nacken). Här är det pappans sak att visa att ni båda har hans kärlek fast på olika sätt.

Barnets vilja ska inte alltid gå först, den som har behovet för stunden måste få det tillgodosett. När flickan haft mardröm eller så, ja då är hennes behov större än ditt, annars är ditt behov av din egen säng större.