Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

Vi hade lite samma problem här hemma. Mina barn kom sällan eller aldrig medan hans barn kom VARJE natt! Minst en av dem.
Dessutom var hand stora expert på att hitta på orsaker att somna i våran säng på kvällen. Vilket pappa tillät och sen skulle han sova där hela natten istället för att bära honom till hans egna säng.
För mig var det jättejobbigt. Jag har alltid haft svårt att sova tillsammans och nära. Jag sov aldrig en hel natt, vandrade runt och somnade på soffan till slut. Barnveckorna blev ångestfyllda vid läggdags och jag låg ofta och fasade över att höra barnfötter komma springande.
Den minsta låg heller aldrig still på nätterna utan hoppade omkring, snarkade och sparkades. Min sambo sov som en stock alltid. Han kan nog sova genom en jordbävning

En natt fick jag nog. Min sambo hittade mig gråtandes i tvättstugan där jag stod och hängde tvätt mitt i natten. Jag kunde ju iallafall inte sova på dom 20 cm som var kvar av min säng!! Där och då sa jag att antingen löser vi det eller så får han sova med barnen i deras rum på nätterna.

Då bestämdes att barnen SKA somna i sina sängar, kommer de till oss av ren vana på nätterna så följs dom tillbaka till sina sängar. Vi pratade med barnen om att de är stora nog att sova själva nu och att hädanefter ligger man i sin säng. Det har tagit ett tag och jag har i lbland fått påminna mannen när det börjar springas igen. Nu efter ung ett år funkar det jättebra. De kommer Max en gång per vecka och lägger sig på kvällen i sina sängar utan problem.

På sambons bevåg har vi också infört att våran säng är våran också på dagarna. Barnen får gärna ligga och gosa, läsa osv men det är noll tolerans mot bråk och lek i sängen och det är så skönt att slippa gruset i sängen när man ska gå och lägga sig

Det går att lösa! Men du måste våga prata och berätta hur DU känner. Min sambo stördes sällan av att barnen kom och hade inga tankar på att det var så illa att jag inte kunde sova.