Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

Jag kan absolut förstå den tankegången! Att någon annan sover i mitt täcke och mina lakan när jag inte var hemma är uteslutet för mig!! Att dela säng med någon annans 9-åring skulle kännas väldigt onaturligt (och trångt!) Bonusbarnen har inte lagt sig hos oss på nätterna utan ropat på oss alternativt kommit och väckt oss om de haft mardrömmar eller mått dåligt. Sen har vi suttit med dem i deras rum tills de var okay. Någon gång somnat hos dem. Nu har en flyttat hemifrån och en är i tonåren. Vi har en 3-åring och ska få en bebis i december. 3-åringen slutade självmant amma när hon var 7 månader och då flyttade hon till eget rum vilket gjorde att hon för första gången sov genom nätterna! Sedan dess har hon inte sovit hos oss. Någon gång när hon varit sjuk har hon fått somna i vår säng och sedan bli buren till sin egen när vi la oss. På morgonen är hon välkommen att komma och mysa i vår säng men på nätterna sover alla bäst på sin egen plats. Samma sak kommer att gälla för bebisen - så länge hon är spädis eller nattammas sover hon bredvid mig, sedan får hon sin egen säng i rummet hon får dela med sin syster. Jag tror på en trygg, kärleksfull och nära relation mellan vuxna och barn (inkl bonusbarn självklart!) och för att underhålla dessa relationer behöver de vuxna sin egen plats för vila, samliv och sömn.

Jag förstår dig i alla fall, även om en massa andra i tråden anstränger sig för att inte begripa! I en familj där man lever tillsammans med barn som man inte är släkt med men som man bryr sig om, tar hand om och offrar sig för blir det än viktigare att få ha en egen plats! Och då är det ändå viktigt även om man "bara" har gemensamma barn. TS : du är fullkomligt normal och förtjänar att få ha din sovplats ifred!