Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
Usch vad jag får ont i magen av den här tråden. Stackars barn.
Inlägg från: EllisBell
|
-
-
Anonym: Jag får ont i magen eftersom jag inte tycker att det är ok att ha sängen som privat sfär när man har barn oavsett om det är bio eller bonus. Om barn känner att de av något skäl mår bäst av att sova nära en vuxen så tycker jag att det är en självklarhet att de ska få det. Jag tycker att det är hyckleri att neka barn att tanka trygghet och sova med dem de älskar samtidigt som de vuxna får ligga tillsammans och mysa.
-
Sextiotalist: Absolut finns många lösningar. Men det jag reagerar emot är någonstans att vissa vuxna verkar ha problem med barns närhetsbehov. Som förälder tycker jag att man får låta barnen gå före i en sån här situation. De är små bara några få år. Sen kan man ju tycka att om man nu inte gillar att samsova, borde det väl även gälla generellt och inte bara barnen utan även den andra vuxna.
-
Anonym (75): Min 8-åring sover hos oss varje natt. Han behöver den närheten och för mig är det självklart att han får den. Min 5-åring vill sova själv, också ok. Ess: men då får man lösa det med bredare säng, madrass eller att en förälder sover i annat rum tex. Att köra ut barnen känns väldigt känslokallt.
-
Anonym (omg2): empatistörning much?
-
Mandel skrev 2013-11-05 07:38:19 följande:Hur ska jag göra då som är så lättväckt att jag knappt får en blund i ögonen under natten om sonen sover i vår säng?
Jag har sömnsvårigheter och kan inte helt enkelt bara lägga mig i barnets säng och sova heller för det är en ovan miljö och jag sover urkass där med.
Jag sover bäst i min egen säng och utan barn. Är det fel på mig som förälder då? Maken får inte heller ligga i min säng när jag ska sova och det vet han om. Kommer han och vill hålla om mig när jag sover så vaknar jag och somnar inte om på 1-2 timmar eller så får jag lätt panik av att det blir så varmt/trångt.
Mysa är en sak och sova är en annan. Vi kan ligga och mysa hela familjen i sängen, men när det är sovdags får var och en ligga i sin egen säng.
Ja, faktiskt tycker jag att det är fel på dig som förälder om du inte klarar av att sätta ditt barn före dig själv om han nu vill sova hos dig. Många barn har behov av att vara fysiskt nära sina föräldrar mer än någon halvtimme i soffan efter en lång dag på förskolan/i skolan. Det får man räkna med när man skaffar barn. -
BioBonus skrev 2013-11-05 09:11:56 följande:Så de som inte samsover med våra barn har empatistörning, är det så du menar?
Eller alla som inte lever sitt liv som du har valt att leva det?
Eller alla som inte håller med om att ditt sätt är det bästa?
Eller de som är tillräckligt vidsynta för att inse att alla gör olika, och att en lösning inte fungerar för alla familjer? Men ändå tycker att det är helt OK att du samsover med dina barn så länge det funkar för dig/er?
Är det dem du menar har empatistörning?
Det här har noll och inget att göra med mig eller "mitt sätt". Det är helt naturligt för barn att vilja vara fysiskt nära sina föräldrar. Och har ett barn behovet att samsova anser jag att det bör gå föra vuxnas eventuella behov av en "privat sfär". Att inte kunna visa empati inför ett barns behov av närhet anser jag är mycket märkligt.