Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

Hur ska jag göra då som är så lättväckt att jag knappt får en blund i ögonen under natten om sonen sover i vår säng?
Jag har sömnsvårigheter och kan inte helt enkelt bara lägga mig i barnets säng och sova heller för det är en ovan miljö och jag sover urkass där med.
Jag sover bäst i min egen säng och utan barn. Är det fel på mig som förälder då? Maken får inte heller ligga i min säng när jag ska sova och det vet han om. Kommer han och vill hålla om mig när jag sover så vaknar jag och somnar inte om på 1-2 timmar eller så får jag lätt panik av att det blir så varmt/trångt.

Mysa är en sak och sova är en annan. Vi kan ligga och mysa hela familjen i sängen, men när det är sovdags får var och en ligga i sin egen säng.

Vem har sagt att vi bara myser en halvtimme i soffan (vi har nog inte myst i soffan på flera år då vi inte sitter i och glor på tv om dagarna) och att de går hela dagarna på förskola/skola?

Ska jag låta barnen äta vad de vill och lägga sig när de vill med? Är det barnens viljor som ska styra oss som familj?

Fast till vilket pris ska man samsova? 

Vad är det för glädje för barnen när mamma blir sjukskriven för att hon är utbränd pga sömnbrist? När pappa inte får sin projektanställning förlängd för han presterar inte på topp eftersom han sitter och gäspar hela dagarna?
När mamma är så trött så hon glömmer kastrullen med kokande mat på spisen? När pappa råkar somna och inte är vaksam när barnet klättrar upp i bokhyllan och ramlar ned?
När mamma somnar i bilen på väg hem i från affären och kör i diket...

När barnet självt inte sover bra utan är trött och gnälligt hela dagen? För självklart blir ju även barnen störda när de vuxna rör på sig, men skillnaden är att barnet förstår inte sambandet mellan det och tröttheten. 

Och hur länge "måste" man samsova?