Min son är ledsen för att han ska få ett syskon :(

När jag berättade för mina äldsta son på 9 år, att jag var gravid blev helt förkrossad Barnen inte har samma pappa. Sonen trodde han skulle bli bortglömd. Han farade för att jag inte älskade honom längre. Varför räckte det inte med honom och sin riktiga "biologiska" lillasyster? Han skulle aldrig komma och bo hos mig mer. Han kallar inte bebisen för sin lillebror. Jag har förstört hans liv etc. Jag har fått höra det mesta men jag har inte anklagat honom utan försökt reda ut bakgrunden till hans funderingar. En arg person kan även vara jätterädd och jätteledsen. Jag fick berätta det för tidigt i graviditeten då han trodde jag vara svårt sjuk (illamånde varje dag i ca 3 månader) Därför hann vi ta de värsta striderna under graviditeten.

Nu är bebisen 10 månader och min son gosar han med "mammas son"(bebisen), sjunger, kör barnvagn inför kompisar och vill hålla honom i knät. Han vill vara med på kort tillsammas med bebisen. Det gick inte heller tidigare. Bebisen har haft olika uredningar som har tagit mycket tid. Jag skulle velat ha haft mer egentid med honom än jag har haft. Jag har ensam följt med på träningar etc för att visa att jag finns där. Vi har långa öppna samtal när frågor uppstår.

Jag föreslår att du ska ta reda på bakgrunden till ledsamheten och ensamheten. Upprepad egentid när bebisen är född om inte tidigare :) Bara din son och du, med samtal eller en aktivitet som din SON gillar! När tiden inte räcker så åk o tanka eller handla ihop. Det lilla räcker för stunden.....:)