Ångrar Abort!!! Önskar att min lilla hjärta var kvar hos mig

Varför gjorde du aborten om du inte ville? O

Min medicinska abort misslyckades, fast fostret var inte kvar. Hinnor o del av moderkaka. Så kroppen fortsatte ge symptom. Blev skrapad. Sen säger dom att hormonerna går sakta ur kroppen vid medicinsk abort. Man kan få utslag på grav test 4 v efter fast man inte är gravid. Om du är osäker be om ultraljud! Har läst att om fostret skulle överleva kan den få skador på armar o ben om man väljer behålla. Men det finns nog tillräckliga bevis.

INTE tillräckliga bevis skulle det stå!

Fina du. Jag antar att det här är en sorg som du måste ta dig igenom. Hur gammal är du? Kan du få kontakt m kurator genom vården?

Enda "positiva" är väl att du vet att du kan bli gravid igen om du skulle vilja det.

Kram på dig. 

och gör till viss del fortfarande även om det börjar bättre. Säg till om om du vill prata privat ts så kan jag inboxa dig. 

Jag tror inte ålder har betydelse i så här viktiga händelser i livet. Jag är nästan dubbelt så gammal som du, har flera barn innan, men ändå kändes det jätte jobbigt för mig med! Jag ville egentligen inte heller detta. Det blev ju extra jobbigt då man typ fick genomgå allt om igen. Med skrapning o allt. Levde som i en dimma. Trodde inte jag skulle komma vidare, men det gjorde jag. Snabbare än jag trott. Fast minnet finns alltid kvar. Tänder ett ljus då o då. Beställde mina journaler kring detta o kanske var det, det som hjälpte mig komma vidare. Styrke KRAM!

Är också 22år och gjorde en abort för ca 2 månader sedan. Ville så gärna ha kvar ungen... Och vill det mer och mer för varje dag som går. Jag började dock gå till en kurator och tro det eller ej, du e inte ensam och att gå till en kurayor kan hjälpa. Hur hemskt det än låter så e det gjort, tyvärr. Men det finns hjälp att iaf få... Och jag vet att ingenting jag säger kommer ta tillbaka mitt eller ditt. Men när dagen kommer då man får ett barn som är planerat och välkommet kommer man förhoppningsvis kunna gå vidare och inse att detta val, va det rätta.

Nu är det 2 månader sen jag gjorde abort och det är jätte jobbigt. Jag tror jag kommer att söka hjälp snart. Jag var tveksam från början men eftersom jag började jobba på nytt ställe så kan man väl inte komma och börja gravid. Jag har två barn redan och den yngsta är fortfarande mycket bunden till mig. Jag har inte pratat med någon om aborten och min man blir bara irriterad när temat dyker upp. Han tycker att jag har lurat honom, egentligen så ville han vi skulle behölla. Och jag HAR lurat honom för att det var jag som skulle jobba på det nya förbaskade jobbet. Det var jag som var feg och osäker om vi skulle "klara av" ett barn till. Det var jag som övertalade honom till att det var det bästa för oss nu. Nu efter 2 månader av tomhet i helvetet kommer svåger och svägerska och berättar att de ska ha tredje barnet. Jag tänkte med tiden går det det bättre men nu känner jag att jag går tllbaka. Jag har berättat för min man att jag ångrar mig och vill att vi försöker bli gravida igen. Men han säger inget till mig om han vill eller inte. Och jag vill vara gravid NU. Är jag för självisk...

Den är med största sannolikhet borta man har kvar symtom i veckor efteråt. 

Jag lider med er. Men försök att gå vidare med tanken att man gör de val som är (eller verkar vara) helt nödvändiga just vid det tillfället.

Om det var en situation som gjorde det omöjligt eller väldigt väldigt svårt att behålla barnet, så var det ändå det bästa beslutet. Man kan sörja att situationen var som den var, att omständigheterna inte var bättre. Jag hoppas att ts och ni andra får bättre omständigheter i framtiden där graviditeten är odelat positiv och allt har bättre förutsättningar.