Inlägg från: Insanejane77 |Visa alla inlägg
  • Insanejane77

    Gravidtråd för oss som är över 35

    Hej! Ansluter mig också om det går bra :)


    Jag är 36 år och har kämpat ett tag för att få en bebis och jag har haft det tufft med dödfödd dotter och flera missfall och har inte lyckats so far.
    Nu är jag iaf gravid för 5e gången och verkar ha fått behålla den här graviditeten med hjälp av bl a progesteron. Jag är nu 15+6 och har börjat känna min knodd röra sig i magen och jag har lyssnat med angelsound på hjärtljuden några gånger, då känns det lite bättre med oron. Jag mår bra i graviditeten och upplever inga besvär förutom trötthet och andfåddhet. Flåsar som en hund vid minsta ansträngning. Skrattande Jag har inte gått upp något i vikt, tvärt om gått ner ett par kg som tur är. 


    Är det någon mer i tråden som också haft svårt att få barn?

  • Insanejane77
    Snowgirl skrev 2014-01-04 07:21:33 följande:
    Insanejane77, Vi har också haft en tuff resa. Försökte i tre år med första barnet, gjorde IVF som misslyckades. Blev spontant gravid i väöntan på frysåterföring, men det barnet förlorade vi när jag var i v 23. Blev gravid igen bara tre månader senare och fick en frisk dotter 2010. Började försöka för syskon i maj i år och blev gravid direkt. Det blev dock missfall i v5+5. Nu är jag gravid igen och hoppas att det ska gå bra den här gången. Vad hände med din dotter?

    Usch, visst är det en mardröm ibland?! Jag har bestämt att det här är sista försöket att få ett levande barn, för jag orkar inte kämpa längre. Lyckas vi inte nu är det helt enkelt inte meningen. Men jag hoppas och tror att det här kommer gå bra nu. 


    Jag blev sjuk i elak havandeskapsförgiftning med HELLP och den var odiagnosticerad. Jag var väldigt sjuk och fick blodtransfusioner och leversvikt bl a,. Kände väldigt mycket att ingen lyssnade på mig när jag berättade hur jag mådde utan sjukhuspersonalen nästan bara avfärdade mig som nojig förstagångsföderska. Jag ringde in för min dotter hade slutat röra sig i magen och jag fick knappt lov att komma in utan fick rådet att stanna hemma och dricka röd saft. När jag väl fick komma på UL så var det för sent och hon hade dött. Fruktansvärt hemsk upplevelse!


    På prover och i min journal så ser det ut som om jag började bli sjuk i v 33. Jag ligger i ca 20% risk att få samma igen men det är inte säkert och om jag får det så brukar det bli efter den vecka man blev sjuk senast.
    Eftersom min graviditet är en högriskgraviditet så kommer jag vara under hög uppsikt och jag kommer att gå på veockvisa urin/blodprov/blodtryckskontroller på specialistmödravården från v 28. Det känns bra.


    Vad hände med din graviditet som avbröts i v 23?  Vilken vecka är du i nu? Det är svårt för mig att fästa mig och bli glad över graviditeten för det känns som att man säkert blir besviken igen. Men jag tvingar mig själv, annars tror jag att jag kommer få anknytningssvårigheter om barnet väl kommer. Har du på liknande vis?

    Kram{#emotions_dlg.flower}


    Scarlett01 skrev 2014-01-04 10:03:57 följande:
    Välkomna alla nya!

    Tack!


     


     

  • Insanejane77
    Snowgirl skrev 2014-01-04 11:50:34 följande:
    Insanejane, Fy vad ledsamt Hoppas verkligen att det ska gå bra för dig nu. Bra att du får ordentliga kontroller. Det är helt fruktansvärt att du inte blev trodd av vården. En i min närhet var med om liknande. Skillnaden var att de hann få ut hennes bebis i tid, men det var på håret och efteråt diagnostiserades hon med hellp fast de hade avfärdat det från början. Våran lille dog troligtvis pga att jag har en balanserad translokation på två kromosomer som kan ge en allvarlig kromosomavvikelse hos barnet. Pga detta kommer vi att göra fostervattensprov även med det här barnet. Jag är glad över att vara gravid, men det blir inte på riktigt förrän vi har fått svar på fostervattensprovet. Om vi kommer så långt. Många gånger slutar den här kromosomavvikelsen med missfall. Jag tror att man måste tillåta sig själv att vara orolig när man känner så och passa på att vara glad när det bra dagar. Har du någon kurator- eller psykolog kontakt? Jag känner att jag klarar mig bra nu, men det går lättare när vi redan har ett barn hos oss. Kram!

    Tack! Förstår att du tar det lugnt med att bli glad eller ta graviditeten på riktigt tills fostervattensprovet är klart, jag känner samma sak men med RUL. Jag har RUL den 22e januari, när ska du göra ditt fostervattensprov? Förstår att du gör fvp med tanke på kromosonavvikelsen sist men för mig som fick 1/6000 på alla risker på kub så är det inte riktigt värt missfallsrisken även om den är liten. Men jag har ofta tänkt att jag ändå borde göra det med tanke på min ålder.


    Jag har haft psykologkontakt i några år innan min dotter dog så jag hade rätt verktyg i bagaget för att hantera situationen och mitt tänkande. 
    Vi har haft otur nog nu får det vara nog med elände! Den här gången går det säkert bra för oss båda ska du se! {#emotions_dlg.flower}

  • Insanejane77
    Leppardette skrev 2014-01-05 00:28:45 följande:

    Fy f-n, rent ut sagt! Det är sånt där som gör att det minimala förtroendet man har för vården minskar ännu mer. Lider verkligen med dig, otroligt starkt att du törs försöka igen! LYCKA TILL-KRAM!
    Tack! Ja man litar inte på vården direkt efter allt man varit med om men jag vill inte låta den rädslan styra mitt liv så jag försöker igen en sista gång :) {#emotions_dlg.flower}
  • Insanejane77
    Granada skrev 2014-01-05 13:15:06 följande:
    Det gick âr skogen. 3:e MA't pâ raken Hade stannat av i v 8. Orkar man försöka igen?
    Åh vad tråkigt, beklagar! Rynkar på näsan Om det är någon tröst så hade jag med tre missfall på raken och sitter och och jäser i v 17 plötsligt med min 5e graviditet. Hoppas det tar sig fort igen! Lycka till{#emotions_dlg.flower}
  • Insanejane77
    Granada skrev 2014-01-05 13:52:39 följande:
    Gjorde du nâgon utredning? Känslan säger mig att det är otur, det känns inte som nâgot är fel(inga proppar i moderkaka eller fel pâ de missfallsrester som analysterats tidiagre tex). Ja ja, en dag i taget..

    Nej ingen "riktig" för endast två är konstaterade MA hos sjukvården, ett blev ett missfall som avslutades av sig själv, tidigt. Men jag har hela tiden trott att något var fel och lyckades sedan övertyga en läkare på sjukhuset att ta de blodprover på mig som man gör vid missfallsutredning och inget fel hittades. Hon var snäll nog att skriva ut progesteron åt mig samt trombyl, Trombyl skulle jag ändå få äta pga mitt tidigare HELLP. Dom verkar ha gjort susen iaf för jag började ta min medicin så fort jag fick ett plus några dagar innan BIM. 


    Det har varit ca 6 månader mellan mina missfall så jag tror inte att det kan ha varit missfallsrester i mitt fall utan jag tror med på trombylen isf. Jag minns att med min första graviditet i början när jag inte visste att jag var gravid, så åt jag ipren nästan dagligen för jag hade sån huvudvärk. Vid nästkommande graviditeter visste jag ju att det var farligt och jag upptäckte tidigare att jag var gravid än jag gjorde första gången då jag upptäckte det i v 7-8 nån gång. Jag har ätit järntabletter i åratal och har haft väldigt bra järnvärden och det kanske helt enkelt var så att mitt blod var för tjockt eller nåt. 


    Men säger din känsla dig att det är otur du har så är det säkert det. Kan du få missfallsutredning eller liknande?

  • Insanejane77

    Hej flickor!


    Jag har inget gravidillamående alls, har inte haft vid någon av mina graviditeter. Det kan låta löjligt att inte vara helt överlycklig över det kanske men ibland hade det varit trevligt att känna att det faktiskt händer något i kroppen. Nu gör jag väl det då jag känner bebis röra sig ibland men innan jag kände det var det som att jag hela tiden gick och kände efter, "är jag fortfarande gravid??". Dessutom kunde jag gott tåla att ha mått lite dåligt så jag kunde ha vaktat lite mer vad jag ätit de senaste veckorna... Jag är överviktig och jag lever som en rockstjärna matmässigt och måste sluta nu snart så jag kan vakta min kost och mitt sockerintag.Obestämd Som tur är så gick jag ner två kg i början så att jag nu lagt på mig 2 kg i v 17 känns inte lika farligt. 


    Annars mår jag bra i graviditeten, förutom att min trötthet som gjorde att jag sov så gott, nu har gått över och jag är istället vaken till oftast 4 på morgonen. 


    Ha en bra dag {#emotions_dlg.flower}

  • Insanejane77
    zizuna skrev 2014-01-08 10:13:35 följande:
    Gillar ej heller min BM då dem senaste besöken är enbart diskutioner ang min vikt!!
    Jag har ej velat väga mig då jag är gastric op sen innan och jag ser själv att jag gått upp i vikt men vill ej veta hur mycket har ej ork att må sämre än nödvändigt. Så senaste besöken pratade hon om vikten i 20min!!
    Så det slutade med att jag vägde mig och hade gått upp 9kg så får se nu nästa vecka när jag ska dit igen om hon tar upp detta med min vikt då lär hon få veta vad hon heter. TRO MIG!!
    Blir så arg att hon som är pinnsmal ska ge mig goda råd hur fan vet hon vad övervikt/fetma är eller vad jag gått igenom jag är ju ej OP utan andledning?!
    Har alltid varit rund och go och vill vara det med men med måtta så klart.
    jag väntar mitt 4e barn men första sen efter op. Dem 3 andra gick jag upp runt 20-35kg var. Fullt friska alla 3 :)
    Förlåt för gnället men behövde spy ur mig att här i skåne finns det oxå nötter till BM!!
    BF 8/3-14

    Men BYT barnmorska! Det är inte rekommenderat med bantning under graviditet så vad är det precis hon tjatar om liksom? Dumt! Jag är kraftigt överviktig men har en jättebra BM. I början så nämnde hon att det vore bra om jag kunde undvika att gå upp för mycket i vikt och hålla mig ifrån sötsaker i mesta möjliga mån. Sen var det inget mer om jag inte tog upp det själv. 


    Så skit i den BM, om du inte byter och hon tjatar igen nästa gång så säg att du inte är där på viktväktarmöte utan undrar om hon kanske kan kolla hur det går med din bebis istället Demon


     


    Hur går det för dig annars med graviditeter, tycker du att det blir jobbigt för kroppen?  

  • Insanejane77

    Hej flickor! Hur går det för er alla, mår ni bra?


    Jag har haft mycket ont i huvudet den senaste veckan och det är så där så det riktigt bultar och man hör sin egen puls susa i öronen, usch! Så fick jag en märklig hjärtklappningsepisod där hjärtat rusade som om jag sprungit en kilometer fast jag bara hade suttit rätt upp och ner i soffan, och det varade i runt en kvart. Jag fick gå och lägga mig en halvtimme så gick det bort. 
    Det gör att jag blev lite orolig så jag ska träffa barnmorskan idag för att kolla blodtrycket och urinen bara för säkerhets skull. Är det någon som haft liknande i v 18?


    Ser att det är barnvagnar som gäller i tråden just nu och jag ska erkänna att jag själv har börjat titta runt lite igen. Har väl kollat av och till i flera år nu medan vi har försökt få bebis. Dom jag är mest intresserade av just nu är Kronan city som har kommit i ett svartvitt tyg från littlephant som jag älskar.  Stora swivelhjul är ett måste för mig, och vill man ha det och bra förvaring under vagnen och fjädring så är det jättesvårt! Kikar också på en bugaboo buffalo som är deras lite mer robusta barnvagn men den har vippstötdämpning vilket jag inte alls gillar egentligen. Jag ska provköra i butik innan jag beställer något och jag har sagt åt mig själv att när jag har varit på RUL och om allt ser bra ut så ska jag börja leta mer på riktigt.

    Det är rätt ångestladdat för mig då jag beställde en vagn och babyskydd på babyproffsen för 2,5 år sedan när jag väntade min dotter. Vi hann precis hämta ut vagnen och ha den några dagar på hennes rum innan min dotter gick bort. Men babyproffsen var väldigt förstående och snälla och vi fick göra ett återköp på alltihop som tur var. Den här gången ska jag också beställa i tid men hämtar jag inte ut någonting innan jag är hemma med min bebis och vi vet att vi behöver den. Foten i munnen 


     

Svar på tråden Gravidtråd för oss som är över 35