Hej, lägger mig till den här gruppen eftersom jag är över 35 år (40 närmare bestämt) och är gravid med vårt tredje barn. Har mått sämre den här gången men mest mentalt tror jag. Är extremt nojig och tror inte ens på det trots 15+4...
Blev nyfiken på vad ficklampetricket är för något?! Tror att jag kände den lille för några veckor sedan men nu...ingenting...blir inte lugnare av det direkt 
Har RUL på onsdag och är såååå nervös! Jag har haft svårt att ta till mig den här graviditeten (trots att jag var den som egentligen ville detta). Jag har trott hela tiden att det ska gå åt skogen (har en del tråkiga minnen) och nu är vi nära en milstolpe...jobbigt läge!
Grattis Irmeline!! Vad kul! Ännu en milstolpe avklarad! Hoppas att jag också kan lämna positiva besked imorgon men..
Har varit på RUL idag och där fanns en helt vild kille som inte var särskilt samarbetsvillig! Tog lång tid att hitta en vinkel och sköterskan bad nästan om ursäkt. Min enda tanke var "jag bryr mig inte om han är svår att få på bild. Han lever, han är frisk och han utvecklas som han ska". Sååå tacksam!!! Äntligen kanske jag kan börja tro på detta!!
Var idag hos BM och fick lyssna på lillen. Sakta, sakta sjunker det in att vi ska få nummer tre! Har varit dunderförkyld i två veckor nu och med den så har sammandragningarna ökat!! Var ute och gick igår och det slutade med att maken fick komma och hämta mig eftersom sammandragningarna var så täta och det var helt enkelt för "tungt"! Läkarbesök inplanerat nu! Järnvärdet låg på 92...dags för lite Niferex...usch!
Blev idag sjukskriven pga prematura sammandragningar. Känns skönt att kunna ta det lugnt. Hoppas bara fk håller med.
Kan någon lägga till mig på listan Bf 14/10?
Hej tjejer, måste bara fråga om någon upplever samma sak som jag...innan jag blir nojig. Jag tycker att magen har krympt...i förrgår tyckte jag att den var så pass stor att man verkligen förstod att jag är gravid...idag ser det bara ut som en liten bula...typ v10 istället för v23....
Ååååhhh, jag är så himla trött på läkare och olika besked!! Precis innan semestern gjorde vi ett UL eftersom min son kom för tidigt. Då (helt plötsligt!!!!) upptäcktes att moderkakan låg lite för eller att det var en flik som stack ut (kul när de kan säga vad det faktiskt är). Jag fick strikta order om att åka in vid ev. blödning eller om jag skulle få sammandragningar som gör ont(är redan sjukskriven pga av sammandragningar). Fick heller inte vara för långt ifrån sjukhuset om det skulle dra igång!! Semestern förstörd eftersom vi inte kunde vara på landet som planerat!!
I fredags var vi på återkoll och då sa läkaren att moderkakan hade flyttat på sig och att allt såg "skitbra" ut...och jag andas ut för första gången denna graviditet...men det skulle jag inte ha gjort!! Idag bär jag vaknade och gick på toaletten fick jag en blödning och ringde då in till förlossningen. De tyckte att vi skulle avvakta! Sagt o gjort! Det avtog för att sen komma lite till o då tyckte de att jag skulle komma in.
Väl inne så säger överläkaren att moderkakan eller en liten flika av den ligger för "utgången"...IGEN!!! Ifrågasätter detta och alla olika besked men får inget vettigt svar! Hon överlägger med sig själv om jag ska vara kvar för observation eller inte men bestämmer sig tydligen för att det inte behövs men vid minsta lilla blödning eller kraftigare sammandragningar ska jag åka in o jag får inte vara för långt från sjukhuset...tillbaka till ruta ett alltså.
Förlåt för långt inlägg men i början av denna graviditet bestämdes det en massa extra koller av mig i den lilla för att jag skulle vara lugn och just nu känner jag mig absolut inte lugn!!!
PoL: känner igen mig i dina tankar om sista graviditeten och att man vill "suga ut" allt ur graviditeten. Detta är också min sista graviditet och jag försöker njuta varje dag, trots olika åsikter bland läkarna, sammandragningar, oro...men sen är det slut...då är den här eran av livet slut och ett nytt kapitel börjar.
Måste fråga en liten sak. Jag har hittills( v33) gått upp 7 kg (har lite för mycket sen innan så jag är bara tacksam över att det inte har blivit så mycket) men nu har jag gått ner 3 kg...de sista två veckorna. Jag har inte på något sätt ändrat kosten eller rört på mig mer (går inte för alla sammandragningar o andra risker jag har). Har ni varit med om att gå ner i slutet av graviditeten? Tänkte först inte bry mig om det men om lillen nu lägger på sig mycket varje vecka och jag samtidigt går ner, så blir det ju mer jag "går ner" egentligen..
Är lite nervös idag då jag ska iväg o göra ett UL till (placenta placering, tillväxt, flöde) eftersom läkarna inte är överens om hur jag ser ut...
Igår gick det bra på UL. Det fanns ingen bit av moderkakan ivägen längre. Överläkaren förstod inte vad som var problemet och varför förlossningen inte hade sett att allt såg jättebra ut...det känns ju tryggt inför den stora dagen :-/ Att de inte ser skillnad mellan blodkärlen i livmoderväggen och i moderkakan...
Jaha, ligger på förlossningen nu med vattenavgång i v 37+2. Naturligtvis har den lille flyttat sig och ligger nu på tvären igen (gjorde ett lyckt vändningsförsök i tisdags..)
Igår kom min lilla busunge till världen i rasande takt. Från att vara öppen 3 cm och 2 cm tapp kvar var han ute på mindre än en timme. Sanslöst men det gick bra trots allt. Kram till er alla!