Gravidtråd för oss som är över 35

När man får mjölk i tuttarna får man gröt i huvudet säger min BM hhaha, kan ju stämma XD

Usch, idag vägde jag mig. Hade bara gått upp 6 kg tills förra veckan och tyckte att det kändes rätt bra i o m att jag är överviktig sedan innan. Men idag hade jag plötsligt gått upp TRE kg :S Dom säger väl att man inte ska gå upp mer än max 1 kg i v mot slutet? Någon som vet?

Ja det klart det är vätska, just det som oroar mig. Förra gången då det gick så illa att jag förlorade min dotter till havandeskapsförgiftning med HELLP så gick jag upp 12 kg på tre veckor. Och det känns ju då som om samma kapitel är påbörjat men med 3 kg på en vecka. När man lägger ihop det med högt blodtryck, äggvita av och till i urinen så är det ju klassiska tecken på havandeskapsförgiftning. Som tur är ska jag dit på onsdag men på sjukhuset sa dom att om jag mår sämre ska jag höra av mig direkt. 
Och det varma vädret gör gärna att man lätt får huvudvärk också. Jag hämta upp lite urinstickor idag så jag kan kolla urinen själv på morgonen så om det stiger så åker jag in.

Vilken vecka är du i? Huvudvärken är lurig, för det är ju även klassiskt att man har det lite lätt av och till i graviditeten och speciellt nu när det är så varm också. Var uppmärksam på om du börjar se flimmer eller ljusprickar, då är det läge att kontakta sjukvården. När ska du in nästa gång? Mitt blodtryck blev aldrig speciellt högt förra gången när jag fick HELLP heller utan jag låg på 150/85 vilket är inom normen för vad dom accepterar som normalt. Vad ligger du på?

Otäckt när man får protein på stickan! Jag vet inte vart man köper stickorna, en del säger att dom ska finnas på apoteket men jag frågade på ett ställe och dom visste inte ens vad jag pratade om typ. Men dessa jag ska hämta idag ska jag få av sjukvården. Dom gjorde ett litet undantag och skänker mig några just med tanke på vad som hände förra gången och för att jag nu börjar lägga på mig vätska och har högt blodtryck (och graviddiabetes). Annars tror jag inte det är brukligt att dom delar ut såna tyvärr. Jag hade också 1+ på stickan för ett par veckor sedan men sedan dess visar det bara spår av äggvita. Om man hamnar på 2+ eller mer tror jag att dom börjar tycka att det är dags att vara mer vaksamma.

SÅ jobbigt när dom bagatelliserar symptom! Jag upplever ofta att dom gör liknande för mig, trots min historia. 
Det är ju så, att man har tendens att läsa i forum och hetsa upp sig, men hellre för mycket information som kanske aldrig kommer till användning än att något tråkigt händer för att ingen förstår situationen. Så där var det för mig när jag förlorade min dotter.
Hade fått samma råd och googlade inte för att inte stressa upp mig. Så jag visste inte att den "magsjuka" jag fick var kramper från min lever som höll på att brista och att jag hade fått HELLP. Jag är uppvuxen med att man inte sliter ut tröskeln på sjukhuset om det inte är så att man har olidligt ont eller något är riktigt illa och jag hade inte en susning om hur allvarligt det var. Så jag åkte inte in "för lite magsjuka" och min dotter dog i v 37. Hade jag googlat alla symptom så visade jag tydliga tecken på havandeskapsförgiftning!
Så noja dig du i onödan tycker jag, hellre åka in en gång för mycket än för lite. 
Men, huvudvärk är ju som sagt något som ofta kommer och går genom graviditeten. Jag har också haft sån huvudvärk periodvis att alvedonen inte tar udden av den ens men det säger dom är hormoner som är orsaken till. Hoppas att du känner dig bättre snart och att tiden går fort till nästa möte. Om du är orolig så ring in och tidigarelägg mötet!Så jobbiga nyheter! Förstår att det är upprörande och att man oroar sig. Men som du vet så behöver det inte vara så allvarligt. Min lillebror har det också och han lever ett fullgott liv och är väldigt aktiv och tränar typ dagligen. Jag håller tummarna för att det ger så liten påverkan som möjligt för dina barn också! 

Härligt! Kollade ni kön eller höll ni er? Ser ut att bli en liten sötnos iaf ;)

Idag var jag på sjukhuset och kollade alla prover samt diskuterade snittid med min läkare. Allting såg jättebra ut och jag känner mig trygg just nu för första gången på ett bra tag! Fick snittdag den 9e juni, hjälp, det är nära nu :D Och så klart, händer det att jag blir sjuk som förra gången så tar dom ut henne tidigare. Men just nu är allting ljust :)

Hm, lite kass på att räkna men det borde bli 38+1 om jag kollar rätt i almanackan. Mitt original-BF är 21 juni. 
Jag förlöses lite tidigare för att jag förlorade mitt barn förra graviditeten pga havandeskapsförgiftning med HELLP.

Jobbigt med MS :( Men skönt att du kommer kunna amma öht, de där råmjölksdropparna ska vara guld värda säger dom :) Jag hoppas att jag kommer kunna amma men har inget som talar för att jag inte skulle kunna det, så håller tummarna! 
Kul att vi väntar nedkomst ungefär samtidigt :) Har du fler barn? Är det ditt första snitt?

Hehe, jag förstår dig! Jag är också otålig men tänker på att bebisen mår bäst av att vara inne tills så nära BF som möjligt, annars hade nog jag börjat känna mig redo att ta ut NU om det vore upp till mig bara haha!
Vi får hoppas att det inte blir någon jättevarm sommar då så det blir uthärdligt för oss. Men en fördel sen att få fylla år mitt i sommaren tycker jag :)

 

Det var skönt att höra :)
Jag har inga andra barn men jag fick mitt planerade snitt med det barn som förlorades så jag har varit med om ett snitt där jag blivit sövd. Jag sövdes pga att blodplättarna var så få att ryggmärgsbedövning inte hade tagit. Önskar vara vaken den här gången om det är möjligt men det vet vi inte ännu om det går pga av skador av diskbråck så narkosläkare måste bedöma mina magnetröntgenbilder först. Ja, och sen om jag blir sjuk på samma vis som förra gången så blir det att jag blir sövd då troligtvis. Men det hade varit härligt att få dela denna upplevelse och födsel av vårt enda barn med min man.
Jag upplevde att jag inte alls hade speciellt ont efter snittet och trots galet blodtryck och massor av vätska i kroppen så var jag uppe och duschade dagen efter och två dagar efter gick jag till kafeterian med min svägerska och bar hennes nyfödda en god bit. Det var inga problem. Det som var jobbigt var att komma upp och ner ur soffan och sängen (samt att ta sprutor på sig själv när man inte är van). Samma dag som jag kom hem så lagade jag middag till min man och min bonusdotter så jag är inte speciellt orolig för tiden efteråt faktiskt :)

KajsaMupp: Tack! :)

 

Lagombutwhy: Kul att läsa din historia :) Jag har funderat en del kring amning när man gör kejsarsnitt, tråkigt att höra att det var lite trögare att komma igång då! Jag hoppas att jag också får uppleva ett vaket snitt, men som du säger, måste vara en jäkligt märklig känsla att ligga där och höra allting och liksom vara med men inte känna ett dyft :D (förhoppningsvis haha). Det man är lite rädd för är väl att man ska märka att atmosfären i rummet förändras och något går galet och man hör sköterskornas och läkarnas röster bli så där spända och dom försöker lugna en med att allt är bra :S Måste kännas som en evighet tills man hör sin bebis skrika och dom kommer med bebisen?

 

Precis samma som för mig då, beror mest på trombocytantalet om jag kan vara vaken eller inte. Ja och lite om narkosläkaren kan sticka mellan kotorna där jag har diskbråck och lite kärlskador. Återstår att se!

Jag har lite svårt att jämföra min upplevelse med ett vanligt kejsarsnitt då vi hade sådan oerhörd sorg. Jag behövde verkligen min make där hos mig, men det var mest känslomässigt. Rent fysiskt så klarade jag mig rätt bra även om jag hade problem med blodtrycket och prickar för ögonen från min havandeskapsförgiftning. Jag tyckte gott att min man kunde åka hem till sin dotter och sova så vi slapp ordna med barnvakt åt henne och jag var på benen samma dag som snittet och duschade själv dagen efter. Visserligen yr i kolan men klarade det ensam. Men, när jag tänker på det så hade det känts otäckt att vara själv med en liten nyfödd om jag var så där yr som jag var. Så med tanke på att jag var sjuk och vi hade ett dödfött barn så kanske inte jag är rätt person att jämföra med? 

Rent spontant så känns det som att du ju lär behöva din make när du kommer hem men på sjukhuset klarar du dig säkert själv. Om inte så finns det ju massor av personal som kan hjälpa dig :)