Gravidtråd för oss som är över 35

Supercoolt!

Ja, vi var hos bm i fredags men det var bara ett sk hälsosamtal. Har jag förstått nu. Allt det här är ju nytt för mig.

Kajsamupp (och alla andra)

Jag är 38 (fyller 39 JÄTTESNART) och väntar mitt första barn. Killen har två sedan tidigare. Är i vecka 7 (6+5) och nojjar ganska mycket över mf-risken men försöker ta en dag i taget.

Håller tummarna för oss allihop!

Jag har nästan omvända "problemet", min kille ska med på ALLT, knappt jag får gå till Apoteket själv. Och minsta lilla jag nojjar över något kommer det tusen länkar på mail där han kollat upp fakta. Han är som min privata stödperson/barnmorska/hejaklack i ett. Tråkigt för er som inte känner fullt stöd/intresse. Här är det tvärtom; han är nog mer på än jag och ändå är det hans tredje barn (mitt första). Känner mig så enormt påpassad och uppassad.

Hoppas allt går bra bara. Blev "tvungen" att berätta för chefen idag (då jag blev erbjuden en ny tjänst som sträcker sig över BF) och jag är lite vidskeplig. Vi har inte berättat för NÅGON än, och jag vet att jag väntar barn och inte missfall, men jag vill liksom inte ta ut något i förskott när jag vet hur statistiken ser ut. Är bara i vecka 7 (6+6) än. Så det känns jättejobbigt att ha berättat, som att jag utmanat ödet på något knäppt sätt. Någon som förstår hur jag menar? 

Hej! Ville bara berätta att gjorde VUL i måndags och allt såg helt normalt ut! Vi såg ett litet hjärta slå och både jag och killen började gråta. Helt otroligt, det var så man tappade andan. Jag har läst så mycket om det men det går inte att föreställa sig förrän man upplever det själv. Det är en liten människa därinne, med ett litet hjärta som slår. Tappar nästan andan nu bara jag skriver om det. Får komma tillbaka i v. 12 (är i vecka 9, 8+4 idag) men som det känns just nu är det ok ändå. Så länge jag inte blöder och känner mig gravid vill jag nog bara njuta av det. fast å andra sidan kan det ju vara mysigt att se den lilla jordgubben igen, få träffa den liksom.

Ville bara dela min glädje.

Jag är inte sugen på något men äter ändå. Vet inte hur det hänger ihop.

BF-lista

26 juni, Maramina
1 augusti, Sessan78
10 september, Leppardette
14 september, Lina 7710
14 september, Kajsamupp
3 oktober, Irmeline
28 oktober, Tusa

Plopp (och några till) - Vad "skönt" att höra att ni också har lagt på er. Jag är i vecka 12 och har gått upp sex kilo. :-/ Eftersom jag har ätstörningar i bagaget får jag lite lätt panik.

Läser om dem som är i vecka 19-21 och gått upp noll eller ett kilo, och undrar hur det är möjligt...!

Lämnat blodprov för KUB förra veckan och på torsdag är det dags för UL...! Eftersom det sammanfaller nästan på dagen med att jag går in i vecka 13, tänker jag andas ut lite grann då.

En liten undran, alla verkar vilja veta kön, är det så? Jag tänker att det är halva "nöjet" när man ligger där och krystar, att man inte vet vad som kommer ut.  Hur tänker ni andra?

Kan vara så att du dricker för lite också. Själv är jag maniskt törstig hela tiden och tydligen beror det på alla nya celler som bildas (som ju mest består av vatten) så man behöver dricka MYCKET mer än vanligt. Och om man då inte blir tillräckligt törstig kanske man blir lite uttorkad, och det brukar ju leda till huvudvärk. Min högst personliga spekulation.

Jag var för övrigt och gjorde KUB-UL i torsdags. 1:18000 på Downs och 1:20000 på de andra två. JIPPIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!! Blev även framräknad fem dagar på BF; bebben växer så det knakar. Och så fick vi förstås bilder. Har en av dem som bakgrundsbild i telefonen.

Grattis!!! <3

Åh, det visste jag inte! Fast allt pekade redan på kille. Lite tråkigt att det verkar vara så solklart vad det är för kön, jag ville liksom inte veta. :-/ Någon här som varit "helt säker" på att det varit det ena könet (för att allt tytt på det) och så är det den andra varianten som kommer ut?

Flyttar fram mig några dagar.

BF-lista  
21 Juni, InsaneJane 
23 juni, FruFA79
26 juni, Maramina 
2 juli, Mallan74 
9 juli, Lindsey Egot the only one 
14 juli, Scarlett01
23 juli Fiamedbarn (väntar en flicka)
1 augusti, Sessan78 
5 september, Leppardette
6 september, Kroken   
14 september, Lina 7710 
14 september, Kajsamupp 
27 september, emjh
30 september, DragonWoman
2 oktober, PoL
3 oktober, Irmeline 
4 oktober, Lejoninna77 
28 oktober, Tusa

Tack!

Å jag vet precis hur nervositeten känns, jag levde i ett vakuum tills vi fick siffrorna. Och grät glädjetårar oavbrutet under UL när vi såg den lille sprattla och BM sade hur bra allt såg ut. Märkligt att man blir så känslosam.

Lycka till!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! KRAM

Tack alla för grattisen!

DragonWoman, var inte hård mot dig själv för att du är "likgiltig", det är ju bara en försvarsmekanism och inte så konstig heller. Att stå inför att förlora ett barn, även ett ofött, måste vara det värsta man kan vara med om som kvinna så det är klart man försöker hålla borta känslorna. Jag kan säga även nu, efter fint UL och bra KUB-siffror, så vill jag ändå inte ta ut "för mycket" i förskott. Shoppar iofs rätt många bebisprylar men varenda gång man pratar om hösten, föräldraledigheten osv, lägger jag till "om allt går bra"... Som om jag är rädd för att utmana ödet. Det är väl mest när man ser den lille/lilla på UL, känner sparkar och sånt längre fram, som känslorna tvingar sig på. Däremellan tror jag det är både naturligt och hälsosamt att känna som du gör!

PoL - vad bra! Då kan jag fortsätta med att inte veta vad det är fön kön ett tag till.

Knytet - samma här som för FruFA79, illamåendet väck i vecka 13.