Gravidtråd för oss som är över 35

KUB svaret var bra! Fina höga siffror, och en busig liten bebis i magen som inte alls ville ligga som ul-sköterskan ville. Verkar vara ytterligare ett envist barn! Känner mig i ett lyckorus!!!!
Har inte ringt till sambon eftersom jag tycker att han kan visa mer intresse! Vi är ju faktiskt två om det här. Är så besviken på honom idag. Det var ju inte ens så att han hade något speciellt på jobbet idag och var tvungen att vara där...
Tack för er uppmuntran och stöd. Känns skönt att få dela den här graviditeten med er iaf.

Jag har nästan omvända "problemet", min kille ska med på ALLT, knappt jag får gå till Apoteket själv. Och minsta lilla jag nojjar över något kommer det tusen länkar på mail där han kollat upp fakta. Han är som min privata stödperson/barnmorska/hejaklack i ett. Tråkigt för er som inte känner fullt stöd/intresse. Här är det tvärtom; han är nog mer på än jag och ändå är det hans tredje barn (mitt första). Känner mig så enormt påpassad och uppassad.

Hoppas allt går bra bara. Blev "tvungen" att berätta för chefen idag (då jag blev erbjuden en ny tjänst som sträcker sig över BF) och jag är lite vidskeplig. Vi har inte berättat för NÅGON än, och jag vet att jag väntar barn och inte missfall, men jag vill liksom inte ta ut något i förskott när jag vet hur statistiken ser ut. Är bara i vecka 7 (6+6) än. Så det känns jättejobbigt att ha berättat, som att jag utmanat ödet på något knäppt sätt. Någon som förstår hur jag menar? 

Välkommen nya trådmedlemmar!

Sessan: Grattis, skönt med fina provsvar. Hoppas nu sambon förstår att han borde ha varit där och delat allt med dig.

Insanejane: Roligt att se en pigg frisk tjej!

Vi har berättat för min mamma (och pappa), min syster, min bästa vän och sambons föräldrar. Om något händer så vill jag att de ska veta varför jag är ledsen.. Förra gången visste så gott som alla, eftersom i princip alla jag betraktar som närstående (familj, några vänner och de närmsta kollegorna) visste att vi gjort IVF-behandling efter flera års försök. Så de fick alla ett sms med en glad gubbe i, så fick de lista ut resten.

Här är det ledsamt. I söndags väcktes jag av att min mamma ringde och storgrät i luren. Min pappa dog i hjärtinfarkt på natten och hon hade just kommit hem från akuten. Blev så chockad, han var bara 68 år även om jag visste att han låg i riskzonen för att drabbas. Åkte upp till mamma och min syster kom också, och var där några dagar. Träffade pappa på sjukhuset igår för att säga farväl. Det är nog de värsta jag gått igenom än så länge, även om det var bra att få ta avsked. Idag berättade vi för vår 4-åring, som på barns sätt mest konstaterade att han dött men att mormor och moster fanns kvar.. Följdfrågor kommer säkert framöver, men just nu var det skönt att hon inte reagerade mer än så. Men jag är så ledsen över att pappa inte får vara med under graviditeten och träffa bebis, men jag är väldigt glad över att jag hann berätta för honom.

Jag har den senaste veckan/veckorna känt en del smärta i magtrakten som jag trott var ligamenten men nu börjar jag fundera... Ska nog ta och kontakta BM imorgon om det. Dels så har jag haft lite sammandragningar innan, men så i helgen, en stund efter att vi hade haft mys så fick jag så grymt ont, som kramp, i magen och låg dubbelvikt tills det gick över. Så i natt så vaknade jag av att dottern grät efter en mardröm och jag tänkte gå upp för att trösta henne. Men återigen högg det till i magen som i kramp och jag kunde verkligen inte sträcka ut mig utan fick sitta dubbelvikt i någon minut tills det släppte. Så idag, på jobbet skulle jag ut och äta lunch med några kolleger. Vi gick rätt fort pga kylan. När vi satt oss ner kom den där smärtan igen. Återigen släppte den efter någon minut, men nu började jag verkligen på att bli orolig! Kan det vara "bara" ligamenten eller är det något annat? Bebisen känner jag ju dagligen så den tycks ju må bra, men den där enorma smärtan.... Jag har även haft lättare känningar vid några tillfällen mellan de här gångerna, men då har det mest bara varit en hanterbar smärta. Dom gångerna har jag kunnat lokalisera det till höger sida, långt ner. När jag tryckt på den ömma stället har jag inte känt någon skillnad. Har någon av er andra känt något liknande?

Hej! Ville bara berätta att gjorde VUL i måndags och allt såg helt normalt ut! Vi såg ett litet hjärta slå och både jag och killen började gråta. Helt otroligt, det var så man tappade andan. Jag har läst så mycket om det men det går inte att föreställa sig förrän man upplever det själv. Det är en liten människa därinne, med ett litet hjärta som slår. Tappar nästan andan nu bara jag skriver om det. Får komma tillbaka i v. 12 (är i vecka 9, 8+4 idag) men som det känns just nu är det ok ändå. Så länge jag inte blöder och känner mig gravid vill jag nog bara njuta av det. fast å andra sidan kan det ju vara mysigt att se den lilla jordgubben igen, få träffa den liksom.

Ville bara dela min glädje.

Vi var RUL i fredags och allt såg bara bra ut. Vi kollade inte könet. Bebis var precis så stor som man kan förvänta sig när man är i vecka 19+0 så det var ju trevligt att veta (även om BF inte hade fått ändras även om måtten hade visat annat då vi gjorde IVF och därmed vet de på vår klinik exakt på minuten när ägget befruktades )Det var lite kul för vi kunde se hur bebis drack och sedan se att "allt" fungerade efter det

Var lite samma här, vi tajmade alla äl perfekt, sex fyra dar på raken, men sen så höll vi på att missa äl sist, jag såg lite äl-sekret och tänkte att nu närmar det sig om några dagar kanske , hade sex och tog sen ett äl-test som var positivt till min förvåning. Dagen efter hade jag äl. Och 11 dagar senare plussade jag. Det minsta äl-sex vi någonsin haft! Skumt det där ;)

Just det där att man blir gravid när det knappast blivit någon sex vid ägglossning verkar vara rätt vanligt. Så var det för oss vid det två graviditeterna som slutade med missfall. Jag har funderat på om det helt enkelt är så att det uteblivna plusset de andra månaderna kan ha att göra med dels att mannens spermier inte hinner bli tillräckligt mogna och bra i kvalitet om man sexar för ofta, dels att miljön i kvinnan kanske inte är optimal för att spermierna ska hålla sig tillräckligt länge för att kunna befrukta kvinnan.

Var så för oss också!!! Vi hade gett upp och bokat tid för utredning. Fick inte till nåt sex vid äl utan bara en gång fyra dagar innan, så jag trodde det var helt kört den månaden men testade för säkerhets skull samma morgon vi skulle iväg på första besöket och fick ett plus!!! Jag testade bara för att vara helt säker då vi skulle betala utredningen själva... Snacka om chock!!! Och nu ska vi få en liten dotter i Juli

Oj, vilka historier vi alla har i bagaget.!

Vi har också kört med clearblue och kört på vare sig vi varit sugna eller ej bara för att det är dags. Inte riktigt min grej alls, måste jag säga. Men aldrig blev mensen ens lite sen, utan kom istället som väntat 1-2 dagar i förväg. Inte ens lite spänning har det blivit fast vi vet att vi prickat rätt. Så i november började jag prata om att det får räcka nu, antingen så skippar vi planerna på en till eller så måste vi köpa ett 3-pack IVF igen, för jag hade tappat tron på att det skulle ta spontant. Så i december, fredagen då det blev julledigt var det en rackare som äntligen hittade fram. Jag hade inte ens testat den gången utan visste att om jag följer min cykel så är äl under helgen. Men att den skulle ta, det trodde jag inte. Men genast när mensen inte kom som förväntat kände jag att det var något som inte stämde i kroppen, magen var uppblåst och allmänt knasig och efter några dagar vågade jag testa och då visste jag, eftersom jag aldrig tidigare varit sen. Började riktigt garva där inne på  toaletten för plusset kom starkt inom 3 sek, så jag hann inte ens springa ut till sambon för att vänta på svaret tillsammans.

Dagens första gråt i det tysta är avklarad. Jag har tillslut börjat inse att jag nog snart kommer att vara ensam och mitt förhållande kommer att vara över. Det var längesen min sambo såg på mig. Om han gjorde det skulle han se mina rödgråtna ögon. Det var längesen han sa något snällt till mig eller gav mig en komplimang. Det var längesen han pratade med mig över huvudtaget. Vi delar adress men inget mer. På helgerna sitter jag hemma med dottern medan han super skallen av sig...
Ledsen för det här inlägget...behöver bara skriva av mig lite. Jag är så fruktansvärt ensam...