Gravidtråd för oss som är över 35

Ja det klart det är vätska, just det som oroar mig. Förra gången då det gick så illa att jag förlorade min dotter till havandeskapsförgiftning med HELLP så gick jag upp 12 kg på tre veckor. Och det känns ju då som om samma kapitel är påbörjat men med 3 kg på en vecka. När man lägger ihop det med högt blodtryck, äggvita av och till i urinen så är det ju klassiska tecken på havandeskapsförgiftning. Som tur är ska jag dit på onsdag men på sjukhuset sa dom att om jag mår sämre ska jag höra av mig direkt. 
Och det varma vädret gör gärna att man lätt får huvudvärk också. Jag hämta upp lite urinstickor idag så jag kan kolla urinen själv på morgonen så om det stiger så åker jag in.

Vilken vecka är du i? Huvudvärken är lurig, för det är ju även klassiskt att man har det lite lätt av och till i graviditeten och speciellt nu när det är så varm också. Var uppmärksam på om du börjar se flimmer eller ljusprickar, då är det läge att kontakta sjukvården. När ska du in nästa gång? Mitt blodtryck blev aldrig speciellt högt förra gången när jag fick HELLP heller utan jag låg på 150/85 vilket är inom normen för vad dom accepterar som normalt. Vad ligger du på?

Otäckt när man får protein på stickan! Jag vet inte vart man köper stickorna, en del säger att dom ska finnas på apoteket men jag frågade på ett ställe och dom visste inte ens vad jag pratade om typ. Men dessa jag ska hämta idag ska jag få av sjukvården. Dom gjorde ett litet undantag och skänker mig några just med tanke på vad som hände förra gången och för att jag nu börjar lägga på mig vätska och har högt blodtryck (och graviddiabetes). Annars tror jag inte det är brukligt att dom delar ut såna tyvärr. Jag hade också 1+ på stickan för ett par veckor sedan men sedan dess visar det bara spår av äggvita. Om man hamnar på 2+ eller mer tror jag att dom börjar tycka att det är dags att vara mer vaksamma.

Idag var jag på sjukhuset och kollade alla prover samt diskuterade snittid med min läkare. Allting såg jättebra ut och jag känner mig trygg just nu för första gången på ett bra tag! Fick snittdag den 9e juni, hjälp, det är nära nu :D Och så klart, händer det att jag blir sjuk som förra gången så tar dom ut henne tidigare. Men just nu är allting ljust :)

Mitt BF är egentligen 23 juni.
Ledsen för att du förlorade ditt barn, men vad skönt att dem är vaksamma denna graviditet.

Min MS sörjer jag inte. Finns sååå bra bromsmedicin i dag. Jag är lyckligare i dag än jag var innan :)

Vi har en son, 5 år som jag födde i 41+2 vaginalt. Så dettta är mitt första kejsarsnitt. Har du fler barn och har du snittats tidigare? Läser ALLT om snitt nu, men vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig.

Ser att några undrar över snitt.. (OBS, långt inlägg)
Jag blev snittad med 4:e barnet pga att hon låg i säte. De försökte vända henne ngn vecka innan (plågsamt hårdhänt, fick tom blåmärken på magen) utan resultat. Fick tid för snitt drygt 2 v innan bf (lite tidigt pga att mina andra tre barn fötts för tidigt o de inte ville riskera akutsnitt om förlossningen skulle hinna sätta igång)
Checkade in på avdelningen kl 08.00, superspända o pirriga. Jag menar, hur häftigt var det inte att veta att just idag skulle vår dotter komma till världen?! :)
Fick duscha o klä på mig operationsskjorta o höga strumpor. Väntade in personal som hämtade mig i säng o körde upp mig till operationsavdelningen. Väl där satte se nål i armvecket o så fick vi traska in i operationssalen. Sambon var med hela tiden! Jag fick sätta mig på operationsbritsen, min sambo stod framför mig o jag skulle luta mig mot honom o sitta alldeles stilla. Bakom mig satte narkosläkaren epidural i ryggen. Hon fick sticka några gånger (träffade ngn nerv så benen flög upp rätt vad det var, gjorde dock inte ont). Däremot såg ju sambon allt över min axel o när nålen väl var satt svimmade han :) Rätt vad det var sprang alla sköterskorna omkring som yra höns, gav honom saft o fick upp honom på en brits.. Själv låg jag helt avdomnad o blev rakad, fick kateter satt o alla andra tekniska manicker ditklistrade. De fällde upp ett vitt tygstycke mellan oss o magen. Lagom till läkaren kom in vaknade sambon till liv o kunde ta plats bredvid mitt huvud. Läkaren drog med en iskall tuss över min mage o försäkrade sig om att jag inte kände ngt. Och det gjorde jag verkligen inte under hela ingreppet. Man ligger där o hör allt de gör, men känner ingenting. Mycket märkligt. Jag känner hur hela jag tippas hit o dit när de försöker få ut bebisen ur magen, jag hör plasket på golvet när hon kommer, och läkarens: -Jäklar, hon hann bajsa i magen! :) Bebisen fick komma upp på mitt bröst en snabbis, och bars sedan ut till angränsande rum för hon andades tungt. Sambon följde med o hon piggnade snabbt på sig medan läkaren o resten av teamet sköljde ur min mage o sydde ihop det hela. Fick komma på uppvak tillsammans alla tre under ett par tim innan vi sedan bosatte oss på rummet i tre dgr. Katetern satt kvar ett dygn tror jag, sedan var jag tvungen upp o traska. Skrämmande minns jag, detta var ju första gången jag snittats. Det stramade o värkte de första tre dagarna, men blev bättre o bättre för varje dag!
Skillnaden mellan vaginal förlossning o planerat snitt enl mig:
Vaginal: Oerhörd (men självklart positiv) smärta vid själva förlossningen, men mycket snabbare återhämtning efter. Som mamma har du mycket närmre kontakt till ditt barn omedelbart efter.
Snitt: ingen smärta alls vid själva snittet (utom sticket vid epiduralen), ganska lång återhämtning efter och svårt/omöjligt att kunna ta hand om bebisen direkt efter då man är helt sängliggande. (Positivt dock för pappan som får ta en större roll). Amningen kom inte igång lika snabbt som vid de tre tidigare förlossningarna heller för mig..
Denna gång blir det förmodligen planerat sövt snitt. Jag har opererat ryggen 2ggr sedan sist o har en instabil disk.. Blir en ny upplevelse :)

Tack snälla för ditt lugnande svar, jag är mkt mer orolig sedan jag fick diagnosen MS.
Så sköterskorna kan hjälpa till dygnet runt? Förra BB-tiden så var dem osynliga men då åkte jag ju hem efter 24 timmar och amningen fungerade perfekt (vaginal förlossning).

Jag har redan råmjölk i brösten, hoppas att amningen skall fungera som den gjorde för 5 år sedan. Nu får jag bara amma 3-4 dagar tills jag får mitt dropp Tysabri (bromsmedicin mot MS). Satsar på att ge råmjölken och sedan vänja vid flaska.

Nu blev jag rädd. Måste kolla upp hur de gör på mitt BB.

Jag hade ju ett myom, nästan samma sak tror jag. Jag blev opererad i v22 just för att de inte kunde utesluta cancer, fick vänta tre veckor på provsvar efter op. Du är nog i goda händer, jag har aldrig känt mig så väl omhändertagen som då. De kommer säkert hålla extra koll. Hr du blivit röntgad? Jag kallades till magnetröntgen direkt efter att läkarna diskuterat mina ultraljudsbilder. Hur stor är polypen? Mitt myom var 10 cm i diameter. Men de blev oroliga för den var så mörk, hade många ytliga blodkärl. Först trodde de att mitt satt på ena äggstocken och att allt skulle ryka men det visade sig att det satt på livmodern. Jag hoppas och tror att det är lugnt för din del och att polypen försvinner av sig själv eller att de tar bort den efter förlossningen. Det är ingen höjdare att bli opererad med bebis i magen.

De lägger en lite i backe när man opereras med huvudet neråt. Inte alls mycket lutning men det gör att man kan ha ont i andra delar av kroppen efteråt.

Jag är livrädd för operation fast jag har en jäkla tuff fasad. Min gallstensoperation har ju gjort mig invalid och jag kommer aldrig kunna arbeta igen pga den kroniska smärtan jag fick pga alla komplikationer jag fick efter den operationen. Ändå var det bara fyra små snitt på 1cm vadera för titthållsinstrumenten som är gjorda. Ändå kan det gå så jäkla fel.

Nackdelen är att bebisen fortfarande ligger på tvären eftersom det finns gott om plats efter fem syskon och jag skulle aldrig klara av ett vändningsförsök för min kroniska smärta sitter i just buken. Då får de söva mig. Och då vill jag nog hellre ha snitt än ett vändningsförsök. Men vi får se.

De brände ett hål på gallgången ca en cm ovanför gallblåsan som de inte såg så galla läckte ut i buken. Jag fick ett buk hematom på höger flank efter där de gick in med instrumenten, trycket i buken pga gallvätskan gav mig proppar på äggstocksvenerna så äggstockarna svullnade för blodet kunde inte ta sig därifrån och ena proppen droppade ut i stora kroppsvenen. Min son var tre veckor när operationen var och jag kom hem när han var tre månader. En vecka på IVA då de inte visste om jag skulle överleva. Jag är själv sjukvårdsutbildad och hade tyvärr monitorerna vända mot mig när jag piggnade till och hade blodtryck på 65/45 några gånger så jag var illa däran. Fick dödsångest faktiskt och sjukhusprästen var tom inkopplad. Det är snart 4 år sedan.
Är tacksam att jag lever.

V 31 nu... Tiden rusar fram! Har fortfarande inte gått upp nåt i vikt just, mindre än ett kilo de senaste 4 veckorna... Ska till BM imorgon så får se vad hon säger. Bebis är pigg som en mört i alla fall
Har börjar fundera över förlossningen... Läste lite i en bok och sedan på internet. Nu är jag helt livrädd helt plötsligt! Visste att det kan bli förlossningsskador men inte att det var så pass vanligt... Å jag som är liten och har en stor sambo :-O Hjälp! Får man välja själv om man vill ha snitt eller föda vaginalt?

Jag har tydligen väldigt starkt psyke enligt psykiatrikern jag träffade för ett halvår sedan. Hon sa att allt jag varit med om hade nog knäckt henne. Och visst blev jag knäckt men man kan alltid ta sig upp igen. Idag går jag på sjukersättning. Jag kommer aldrig kunna arbeta igen och har smärtor 24/7 som kräver morfin behandling.

Förstår precis, jag har också hela denna graviditet gått och väntat på att det ska gå åt helvete, inte om utan när. Jag har inte köpt något eller förberett något. Inte ens mentalt förberett. Mannen är kolugn och tror att det kommer gå vägen, men själv har det varit svårt att tro, men har bestämt mig att om RUL är bra så ska jag tro

Tack för era tankar om studier, ska försöka ringa kommunen imorgon o höra vad de kan ge för information. De tycks vara lite tuffa här; när minstingen föddes fick stora gå ner till 15h från dagen då bebisen kom! Andra kommuner har efter en månad tex. Klart jag vill ha mina barn omkring mig så mycket som möjligt, men det måste ju bli bra för dom med. Det sociala behov o utlopp för energin som en 2-åring och en 7-åring har måste jag ta hänsyn till