Gravidtråd för oss som är över 35

Enligt min läkare (eller egentligen "mina" eftersom vi träffat ett par under tiden på sjukhuset) så är infektionen ingen man kan påverka. Tyvärr! Normal renlighet är det enda som dom rekomenderar, vilket de flesta av oss har naturligt. Men sen så klart vara uppmärksam på stora förändringar i flytningarna och så där. Men i övrigt så är det sånt som bara händer. Och man kan inte göra nåt åt det...

Segt att uvi-n inte släpper, men skönt att det verkar bra fö

Idag var jag på sjukhuset och kollade alla prover samt diskuterade snittid med min läkare. Allting såg jättebra ut och jag känner mig trygg just nu för första gången på ett bra tag! Fick snittdag den 9e juni, hjälp, det är nära nu :D Och så klart, händer det att jag blir sjuk som förra gången så tar dom ut henne tidigare. Men just nu är allting ljust :)

Hm, lite kass på att räkna men det borde bli 38+1 om jag kollar rätt i almanackan. Mitt original-BF är 21 juni. 
Jag förlöses lite tidigare för att jag förlorade mitt barn förra graviditeten pga havandeskapsförgiftning med HELLP.

Jobbigt med MS :( Men skönt att du kommer kunna amma öht, de där råmjölksdropparna ska vara guld värda säger dom :) Jag hoppas att jag kommer kunna amma men har inget som talar för att jag inte skulle kunna det, så håller tummarna! 
Kul att vi väntar nedkomst ungefär samtidigt :) Har du fler barn? Är det ditt första snitt?

Ser att några undrar över snitt.. (OBS, långt inlägg)
Jag blev snittad med 4:e barnet pga att hon låg i säte. De försökte vända henne ngn vecka innan (plågsamt hårdhänt, fick tom blåmärken på magen) utan resultat. Fick tid för snitt drygt 2 v innan bf (lite tidigt pga att mina andra tre barn fötts för tidigt o de inte ville riskera akutsnitt om förlossningen skulle hinna sätta igång)
Checkade in på avdelningen kl 08.00, superspända o pirriga. Jag menar, hur häftigt var det inte att veta att just idag skulle vår dotter komma till världen?! :)
Fick duscha o klä på mig operationsskjorta o höga strumpor. Väntade in personal som hämtade mig i säng o körde upp mig till operationsavdelningen. Väl där satte se nål i armvecket o så fick vi traska in i operationssalen. Sambon var med hela tiden! Jag fick sätta mig på operationsbritsen, min sambo stod framför mig o jag skulle luta mig mot honom o sitta alldeles stilla. Bakom mig satte narkosläkaren epidural i ryggen. Hon fick sticka några gånger (träffade ngn nerv så benen flög upp rätt vad det var, gjorde dock inte ont). Däremot såg ju sambon allt över min axel o när nålen väl var satt svimmade han :) Rätt vad det var sprang alla sköterskorna omkring som yra höns, gav honom saft o fick upp honom på en brits.. Själv låg jag helt avdomnad o blev rakad, fick kateter satt o alla andra tekniska manicker ditklistrade. De fällde upp ett vitt tygstycke mellan oss o magen. Lagom till läkaren kom in vaknade sambon till liv o kunde ta plats bredvid mitt huvud. Läkaren drog med en iskall tuss över min mage o försäkrade sig om att jag inte kände ngt. Och det gjorde jag verkligen inte under hela ingreppet. Man ligger där o hör allt de gör, men känner ingenting. Mycket märkligt. Jag känner hur hela jag tippas hit o dit när de försöker få ut bebisen ur magen, jag hör plasket på golvet när hon kommer, och läkarens: -Jäklar, hon hann bajsa i magen! :) Bebisen fick komma upp på mitt bröst en snabbis, och bars sedan ut till angränsande rum för hon andades tungt. Sambon följde med o hon piggnade snabbt på sig medan läkaren o resten av teamet sköljde ur min mage o sydde ihop det hela. Fick komma på uppvak tillsammans alla tre under ett par tim innan vi sedan bosatte oss på rummet i tre dgr. Katetern satt kvar ett dygn tror jag, sedan var jag tvungen upp o traska. Skrämmande minns jag, detta var ju första gången jag snittats. Det stramade o värkte de första tre dagarna, men blev bättre o bättre för varje dag!
Skillnaden mellan vaginal förlossning o planerat snitt enl mig:
Vaginal: Oerhörd (men självklart positiv) smärta vid själva förlossningen, men mycket snabbare återhämtning efter. Som mamma har du mycket närmre kontakt till ditt barn omedelbart efter.
Snitt: ingen smärta alls vid själva snittet (utom sticket vid epiduralen), ganska lång återhämtning efter och svårt/omöjligt att kunna ta hand om bebisen direkt efter då man är helt sängliggande. (Positivt dock för pappan som får ta en större roll). Amningen kom inte igång lika snabbt som vid de tre tidigare förlossningarna heller för mig..
Denna gång blir det förmodligen planerat sövt snitt. Jag har opererat ryggen 2ggr sedan sist o har en instabil disk.. Blir en ny upplevelse :)

Det var skönt att höra :)
Jag har inga andra barn men jag fick mitt planerade snitt med det barn som förlorades så jag har varit med om ett snitt där jag blivit sövd. Jag sövdes pga att blodplättarna var så få att ryggmärgsbedövning inte hade tagit. Önskar vara vaken den här gången om det är möjligt men det vet vi inte ännu om det går pga av skador av diskbråck så narkosläkare måste bedöma mina magnetröntgenbilder först. Ja, och sen om jag blir sjuk på samma vis som förra gången så blir det att jag blir sövd då troligtvis. Men det hade varit härligt att få dela denna upplevelse och födsel av vårt enda barn med min man.
Jag upplevde att jag inte alls hade speciellt ont efter snittet och trots galet blodtryck och massor av vätska i kroppen så var jag uppe och duschade dagen efter och två dagar efter gick jag till kafeterian med min svägerska och bar hennes nyfödda en god bit. Det var inga problem. Det som var jobbigt var att komma upp och ner ur soffan och sängen (samt att ta sprutor på sig själv när man inte är van). Samma dag som jag kom hem så lagade jag middag till min man och min bonusdotter så jag är inte speciellt orolig för tiden efteråt faktiskt.

Hoppas blodvärdena är bra! 

Min man fick inte alls vara med på bb, låg i ett rum med 1-2 andra, har varit så bägge gångerna jag varit på bb... Du kommer nog att klara det bra! Ganska snabbt kommer man på benen och babyn väger ju inte mycket så hen orkar man nog bära bra! Om man sitter och ammar kan man ladda upp med mjuka kuddar mot ärret/magen. Och personalen finns ju där för att hjälpa till!

Precis samma som för mig då, beror mest på trombocytantalet om jag kan vara vaken eller inte. Ja och lite om narkosläkaren kan sticka mellan kotorna där jag har diskbråck och lite kärlskador. Återstår att se!

Jag har lite svårt att jämföra min upplevelse med ett vanligt kejsarsnitt då vi hade sådan oerhörd sorg. Jag behövde verkligen min make där hos mig, men det var mest känslomässigt. Rent fysiskt så klarade jag mig rätt bra även om jag hade problem med blodtrycket och prickar för ögonen från min havandeskapsförgiftning. Jag tyckte gott att min man kunde åka hem till sin dotter och sova så vi slapp ordna med barnvakt åt henne och jag var på benen samma dag som snittet och duschade själv dagen efter. Visserligen yr i kolan men klarade det ensam. Men, när jag tänker på det så hade det känts otäckt att vara själv med en liten nyfödd om jag var så där yr som jag var. Så med tanke på att jag var sjuk och vi hade ett dödfött barn så kanske inte jag är rätt person att jämföra med? 

Rent spontant så känns det som att du ju lär behöva din make när du kommer hem men på sjukhuset klarar du dig säkert själv. Om inte så finns det ju massor av personal som kan hjälpa dig :) 

FruFA79, på sjukhuset finns personalen där för dig så du behöver inte vara orolig! Skönt om mannen kan vara med första dygnet dock, så att bebisen kan vara hos er hela tiden. Om han måste åka hem blir det ett spring med sköterskor dygnet runt, men det är ju bara för någon/några dagar :)
Att amningen kommer igång snabbare vid vaginal förlossning är tack vare att kroppen känner av proceduren..under värkarbetet påverkas mjölkproduktionen också. Vid snitt fattar ju kroppen inte vad som händer. Rätt vad det är så är bebisen ute liksom, och det tar då en stund extra för mjölken att rinna till. Extra viktigt då att låta barnet suga så ofta som möjligt!

Jag var på BB en vecka efter min vaginala förlossning, men där hjälpte inte BM till alls, mer än att förklara hur barnet ska få tag om bröstet, hur man lägger barnet rätt och så. Men allt praktiskt fick vi sköta själva fast sömnbristen var hemsk då jag tvingades väcka barnet var 3:e timme, pumpa, mata med kopp, försöka amma - och sen kanske vila max en halvtimme i stöten. Jag hoppas VERKLIGEN att det är annorlunda med snitt! När man dessutom är själv...