Gravidtråd för oss som är över 35

Traskar in i v17 idag..
Läkarbesök för graviditetsplanering igår, fick remiss vidare till specialistmödravård för inbokning av snitt. Spännande att se vilket datum som blir "valt" för denna bebis att plockas ut :)

Jag var på kontroll hos barnmorskan igår liten ligger fortfarande i säte. Jag är nu i v 33. Bebisen har suttit i säte länge, eftersom jag aldrig känt sparkar uppåt så säger jag hela graviditeten. Det var exakt likadant när jag väntade dottern för tre år sen. Nu ska jag ta ställning till om jag vill göra vändningsförsök. Med dottern gjordes två misslyckade försök som gjorde så fruktansvärt ont att jag fick svårt att andas. Min läkare tror att formen på mitt bäcken kan ligga bakom att mina barn bara sitter i säte. Han tror att ett vändningsförsök troligen inte skulle lyckas den här gången heller. Känner mig lite kluven...göra ett försök som troligtvis inte kommer att lyckas och ta smärtan det medför bara för att snittas igen eller göra ett försök bara för att öka chansen att föda vaginalt? Det som är viktigt för mig är bara att föda min bebis, inte hur...
Hur hade ni gjort?

Tack!!!
Tack!! Mannen och jag har varsin dotter sen tidigare och två gemensamma söner - så fantastiskt kul med en gemensam dotter
GRATTIS!!! Underbart! Vilken liten busunge - men spännande att vänta också

Mjölkchoklad och Aftonstjärna: Grattis till fina RUL!

Kiwik: Välkommen hit!

Hej hej, jätte länge sedan jag skrev här sist.  Är över 200 nya inlägg och tja, ja, funkar inte riktigt att läsa i kapp så jag hoppas allt är bra med alla!

Själv är det väl inte så där jätte bra. Är i v. 31 nu, 32 om en timme Och själva graviditeten är väl inte värre än den var innan, däremot har det hänt en del riktigt jobbigt hemma.
Dessutom har jag tydligen fel på mitt hjärta, var inlagd i 13 dagar på först HIA och sedan arytmiklinik. Har något som heter dolt Wollf-Parkinsson-Whites syndrom. De flesta får inte så stora problem men jag känner av det nästan oftare än jag inte gör det, är väldigt påverkad och skall bli opererad så fort lillknyttet är fött. 
Känns jätte konstigt, att gå från att ha en vilopuls på 60 och även om jag haft väldigt ont av foglossning varit relativt aktiv, till att ha ett hjärta som sällan slår mindre än 100 slag i minuten, om jag går bara ett par meter går pulsen upp i 130,140 och fortsätter sedan uppåt om jag inte tar det lugnt. Svimmar flera gånger i veckan och orkar inte vara vaken mer än några timmar åt gången. Är helt handikappad av detta och kan inte bo hemma, är ju ensamstående, så nu bor jag och mina tjejer hos mina föräldrar. Jobbigt det med, men nödvändigt. 
Som tur är verkar bäbisen inte påverkas så mycket av hur jag mår, men klart att det hela tiden finns en oro för hur det skall gå :/  
På måndag skall jag träffa läkare och prata snitt, antar att det inte kommer bli någon diskussion alls nu när jag mår så här. 

Hej flickor! Har inte hunnit sitta en sekund vid datorn mer eller mindre och det har skrivits en del sedan jag kollade senast, hinner inte läsa ikapp så om jag missat något ber jag om ursäkt. 

Jag är nu mamma till världens finaste lilla Majken! Hon kom i tisdags och levererades med kejsarsnitt och vägde 4080g och var 52 lång. Vi är sååå lyckliga! I fredags fick vi komma hem och sedan dess har det varit full rulle. Vi mår bra båda två och här kommer en bild på mitt lilla gryn:

 

 

Eftersom jag inte lär hinna sitta här så mycket som innan längre så önskar jag alla stort lycka till! 

Aaaargh pinsamt! Är på jobbet o släpper mig hela tiden! Så det hörs! Får nog börja med knipövningar igen

Varit hos BM idag! I huvudsak har det handlat om att liten ligger i säte...som en liten fällkniv! Jag vill inte göra vändningsförsök den här gången (gjorde två försök med dottern som misslyckades) då jag inte tror att det skulle fungera (tror inte min läkare heller), så nu skickas papper in ang. kejsarsnitt för min del. Lät som om det kan dröja ett tag innan man får svar om det beviljas men jag är ju 35+3 idag så det är ju inte obegränsat med tid att spela på. Hoppas att jag får svar snart...