Ledsamt att många har det jobbigt med värk och/eller relationer. Det är sannerligen ingen dans på rosor att vara gravid. Jag har kommit in i en bättre period, njuter mer och har inga större problem med kroppen.
Tänker på er andra och hoppas allt som kan ordna sig gör det på bästa sätt!
Själv har jag (för länge sedan) börjat räkna ned dagarna på jobbet. Inte för att jag inte trivs men för att jag längtar så oerhört till den kommande tiden.
Jag har nu 26 arbetsdagar kvar innan semestern som är hela fem veckor i sträck. Det ska bli så underbart.
Andra veckan i augusti börjar jag jobba igen, men jag vet inte alls hur mycket eller hur länge. Kanske kör jag halvtid. Planen är att jobba till mitten av september men det är ju omöjligt att veta hur man mår då så det kanske blir kortare. När min dotter kom tog jag semester en månad innan födseln (hon är född 3/7 så det blev helt perfekt).
Jag har bara en femdagarsvecka kvar innan semestern, annars är det 3-4 dagars arbetsveckor tack vare alla röda dagar, konferens på rivieran (räknar inte det som arbetsdagar) och annat trevligt. Och sommarvärmen är tillbaka. Ja som ni märker, jag mår rätt fint nu! :)
Vilken vecka är du i nu?
Har känt mig otroligt stel och tung i kroppen idag, men det kan ju ha att göra med att jag just klarat av och fått pusta ut efter ett par veckors stress & slit (både psykiskt och fysiskt). 
Jag kom hem igår efter fyra dagars konferens i Frankrike. Jag har ju börjat må så bra igen och resan gick jättebra, men idag kom den bittra eftersmaken. Jag är SÅ trött. Känner mig helt låg.
Jag ligger långt back med sömnen och tempot var ganska högt hela tiden. Kände hur det började ila i bäckenet och ljumskarna.
Nu är det tre intensiva dagar på jobbet sen kommer nästa långhelg då jag bara vill vara hemma och försöka hinna ikapp där, men då finns vissa förväntningar att jag ska resa bort och hjälpa till på annan ort. Jag orkar inte... :/
Imorgon ska jag iaf. till barnmorskan, äntligen, det var ju i februari eller ngt sådant jag var där.
Misstänker ett rätt så lågt blodvärde... blir intressant att se.
23+3 idag och som sagt BM-besök.
Nästan allt var perfekt, bebisen hjärtslag låg på 144 och mitt socker, tryck osv var bra.
Järnvärdet hade dippat till 117 men det är ju fortf. helt ok, hon tyckte dock att jag ska fylla på med niferex varannan dag. Minns inte hur min mage reagerade på dem men blir det jobbigt byter jag till blutsaft. :)
Mycket jordgubbar tänker jag äta också. :)
Det enda som var lite av ett frågetecken var att jag nu, liksom sist, hade äggvita i urinen. Plus 1.
Jag fick med ett rör och ska (komma ihåg!) att ta med ett urinprov hemifrån nästa gång, allra första morgonurinet.
Började noja lite över njursjukdomar bara för det, men jag är lite av en hobbyhypokondriker. :)
Jag är SÅ besviken. Har ny chef som inte känner mig, ändå har han bildat sig uppfattningen att jag är för noggrann och därmed ineffektiv (hellre snabbt och fel än nogrannt och rätt, fast grejen är ju att när det blir fel tar det DUBBELT så lång tid!!!!) och det är ganska lustigt för jag har ofta fått höra hur effektiv jag är och det är något jag stoltserat med.
Den andra grejen var att jag vabbat för mkt. Självklart ska man få vara föräldraledig säger han, MEN... så tog han upp att det är ju en prioriteringsfråga inom familjen hur man vabbar men eftersom jag varit borta en del så påverkar det min löneutveckling! Hallå icke missgynnande behandling.
Jag känner mig så förödmjukad och trampad på. Jag är för glad, "det är ju inget fel på att vara positiv", fast jo, det är ju tydligen det. Jag ska helst inte ens svara när en kollega mailar för vår överlämning är klar och när jag nämnde att hon fortf. vänder sig mkt till mig sa han "men du svarar ju, eller hur?!" fast mina svar handlar om att hon ska vända sig till x eller y i stället.
Jag är så arg och besviken och sårad. Jättekul sätt att avsluta arbetsveckan och VERKLIGEN motiverande för resten av tiden innan jag går hem.
