Bebis som sover 5-6 timmar per dygn.

Har han napp?

Det går inte att få han att somna vid amning när du halvligger i en soffa och så försöker du somna med honom på armen i soffan. Enda knep som funkade på min dotter. Hon hade enormt litet sömnbehov som bebis och det har tyvärr fortsatt.följer han utvecklingen som han ska? Jollrar ?

Små bebisar är hela tiden på väg in och ut ur sömn.
Ligger han vid bröstet flera timmar och ammar så räknas det som sömn/halvdvala.

Försök liggamma och slumra du med. Enklast är att kapitulera och flyta med. Att simma motströms är bara energidränerande.

Var glad att han är nöjd.

Vad är egentligen alternativet?

Att de sover tyngre de första dagarna efter förlossningen är en mini-smekmånad. Bebis och mamma hämtar sig lite. Sen börjar verkligheten. Upp och ner och fram och tillbaka. Mkt hinner hända första året.

Har han en pappa? I så fall kan du ju få lite extra sömn genom att pappan tar hälften av nätterna när barnet sovit färdigt, eller att du får gå undan och sova en stund på dagen på helgerna.
Om ingen pappa finns kanske du kan få dit dina föräldrar, vän eller annan som tar honom så att du får vila?

...och nej, jag tycker egentligen inte alls att det låter "normalt". Visst har man olika stort sömnbehov. Men att en 2-månaders bebis skulle må bra av 5 timmars sömn/dygn... nej det tror jag inte. Det gör ju inte ens vuxna. Man behöver sova för att kroppen ska återhämta sig, läka celler och allt vad det nu heter.

På BVC normaliserar de allt är min erfarenhet. Det är ju möjligt att det finns någon underliggande störning och då är melatoninproduktionen också ofta störd. I så fall är det rimligt att småningom börja fundera på hjälp med tillskott. Jag har själv en son med en funktionsnedsättning och vi har precis börjat med melatonin (Circadin) och för första gången på 4,5 år får både han och vi hyfsat med sömn på nätterna

Men det viktigaste är att du får avlastning! Jag och min sambo brukade sova stafett på mornarna när vi hade möjlighet, först får den ena sova två timmar extra, sen den andre och sen får man gå upp kring mitt på dagen med någorlunda sömn båda två. Eller se till att du  kan få barnpassning en del av dagen, att någon vän eller släkting kan ta honom ett par timmar så att du får sova, eller om du kan hitta en barnvakt.

Min erfarenhet är att BVC tycker allt är normalt gällande små barns sömn och utveckling. Tills 2,5 - 3 årskontrollen visar ngt annat. Innan dess får man ingen hjälp tyvärr av BVC eller läkarkåren.

Om han är glad, nöjd och mår bra, så får han tillräckligt med sömn. Min storebror sov 5-6 timmar/natt som barn. Som vuxen behöver han ännu mindre sömn. En liten genetisk defekt, antar jag.

För att orka med, så behöver du någon som tar honom en timme då och då, så du kan ta dig en tupplur. Finns det någon pappa till barnet?

Han har napp men han tar inte napp utav mig. Tror det har nått med att jag luktar för mycket mjölk att göra. Jag kan tillexemepel inte håll i honom utan att han bökar efter bröstet eller ammar, iaf inte längre perioder än 10 minuter. Hans pappa och andra i vår närhet kan hålla i honom och ge napp betydligt oftare, men hittills har att rulla inomhus med napp i osv, inte gett så mycket mer än att han lyckats somna kanske 2 ggr av 20 försök.

Hans pappa finns i bilden, men har varit väldigt frånvarande i början, så vi har grälat och han ska bättra sig har han sagt och visar nu men fortfarande inte lika snabb förändring som jag skulle vilja se. Men han tar honom vissa dagar och har honom längre stunder så att jag iaf kan sova en timma. Men jag sover alltid oroligt nuförtiden, vaknar av ömma uttar, dåliga drömmar och allmän oro rätt ofta. Sen har han ibland bytt blöjan, ställt fram vatten till mig och lagt honom bredvid mig för att amma men det är sällan det fungerar. Jag är en sådan zoombie så liggammning för mig funkar  inte, det tar mig 10 min att ens lokalisera min egen bröstvårta för att jag är så trött och somnar om och ser inget. Orkar inte hålla upp min egen kropp i den lutningen som krävs för att han ska nå mina bröstvårtor rätt heller, så tyvärr så måste jag kliva upp, väcka mig själv och sen hämta honom.

Min sambo har två jobb och med de ena ska han åka utomlands i över en vecka nu så jag blir nervös, hur jag ska orka. Vi har en rätt krävande hund också som ska ut och jag måste ta ut hund och vagn samtidigt.

Jag kan inte hoppa över nattamningarna då mina tuttar klumpar till rejält isåfall, oftast vaknar jag en halvtimma innan sonen tillochmed för att jag har ont i brösten.

Blir som halvirriterad av frågan: Skriker han mycket på nätterna? - nej, men han är vaken ändå säger jag.. Ja, ja men va skönt att han inte skriker då. (Jo, visst, men det är jobbigt nog tycker jag)

Jo han är glad mestadels, skrattar, jollrar och försöker prata med mig. Följer utvecklingen på alla sätt och vis. Är bara onormalt pigg. Lägger jag honom med mig i sängen när han är vaken, tar det dock inte mer än ett par  minuter innan han blir frustrerad och börjar sparkas och böka och sen skrika.

Sen hade ja en förlossning där värkarna startade den 14 Augusti, och sov 3 timmar till den 15 Augusti, hade värkar hela nästa natt och fick inte sova alls. Åkte in till sjukhuset klockan 08:00 på den 16 Augusti och han föddes klockan 19:00 på kvällen. Det var otroligt tufft och värre än den värsta smärtan jag någonsin ens hade kunnat föreställa mig.

Han föddes nästintill 5 kg stor och behövde tilläggsmatas varannan timma på BB, vilket gjorde att jag nästan aldrig fick sova då jag var tvungen att väcka honom hela tiden för att äta. Först amma och sen ge tillägg och det tog ju nästan en timma bara det. Tiden på BB var bland det värsta jag vet. Han tappade ett halvt kg och hade lågt blodsocker. Så när vi fick komma hem den 19'onde så var jag på tok för snäll och tog emot besök i alla dess former, från släktingar från alla håll som så gärna ville se honom...och sen fortsatte det för...Nu var det ju så länge sedan de som började hade sett honom osv. Så då fick jag nästan ingen sömn därför.

Tills sist sa jag nog! jag orkar inte ta emot besök mer, och då blev det bättre men hans sömn har ju minskat, dessutom hade han en vecka som han var extrem mammig nyligen och inget annat dög. Min kropp är fortfarande svullen och vätskefylld, jag har fortfarande halsbränna, jag känner mig desorienterad, supertrött, tung och verkligen inte mig själv. Känns fortfarande som att jag är i slutet av graviditeten, Min kropp har aldrig återhämtat sig efter förlossningen känns det som. Dessutom gick både det ena och andra fel med stygn och tjosan efter förlossningen så jag väntar på att de ska laga, och jag måste vänta 3 månader innan de undersöker min svullnad och andra symptom ytterligare.

Han ligger ju och vilar och halvslumrar ibland när han ammar så det är ju möjligt att han återtar massa sömn bara då.

vet intemen om han nu lgger vid ditt bröst och halvslummrar då äter han inte utan mest snuttar. Om han är i behov,av närhet, kanske du kan gå med han i,bärsjal istället för att han ska ammas.. kanske oxå börja med att ge lite ersättning ibland för att du ska få.vila ovh sova. det tipsade de mig om i alla fall, då min bebis hängde vid mitt bröst hela tiden. det gick jättebra att delamma. det viktigaste är ju att du får,sömn så,du,orkar vara mamma. och må bra.

Jag ger han ersättning ett par gånger om dagen och det  brukar han bara bli piggare av, sen är han hungrig igen 20-30 min efter. Han verkar vara en seg-ätare. Han kan vägra dricka mer av flaskan efter ett tag och sen är han hungrig kort därefter igen.

Jag har en bärsele, men den gillade jag inte så mycket. Är för svag i kroppen för att ha han hängandes känns det som, han väger nog 6-7 kg nu, var 3 veckor sen vi kollade sist.

Tack ändå för tipsen! Jag tror jag åker till min mamma och får hjälp några dagar nu när min sambo är borta. O ch när han kommer tillbaka så måste han hjälpa mig ännu mer. Ta upp honom och ge flaska på morgonen osv.

Han sov ca 45 minuter utspritt igår morse, och sen en halvtimma i vagnen runt 14:30. Men bortser man från det så sov han inte på 19 timmar igår. Jag tror han är vad som kallas ett High need baby.