Jag vill inte göra IVF!

Thotis, hoppas du inte tar illa upp. Men, varför har du sökt hjälp för din infertilitet när barn inte är så viktigt för dig? Känns som slöseri med tid och energi om man inte är intresserad av vidare hjälp.

Som motvikt till negativa kommentarer om hur onaturligt IVF är, vill jag skriva att det är en häftig upplevelse att vara med om när ens barn blir till helt från start. Man ser det redan när det är en pytteliten prick vid återföringen. Man vet också att embryot har sett fint ut i början. Det vet inte de som får barn naturligt och de får först se det vid KUB. IVFare får ju ett tidigt gravvul också.

Alla får inte biverkningar av mediciner och svinont efter ÄP. Jag gjorde 6 IVF innan jag lyckades få barn och kände aldrig av hormonerna. Görs ägguttaget av erfarna personer, som kan sin sak, så är det mindre smärta efteråt. Det är iaf min erfarenhet.

Om ens största dröm är att få barn, så gör man vad som krävs för att nå det. Att gå igenom IVF behandlingar med allt vad det innebär, kräver en viss psykisk styrka. Alla har väl inte kraften och om man lika gärna kan leva utan barn, så är det bättre att avstå.

Jag tror inte att man blir godkänd om man inte är mycket motiverad för att adoptera. Man måste vara stark för att klara ett ev. traumatiserat barn. En IVF är en baggis i jämförelse (såvida man inte blir överstimulerad och håller på att dö).

Det är så olika det där. För mig var det jobbigaste att ta sprutorna. Hatar sprutor. Men, man vänjer sig och det var definitivt värt besväret.