KDN skrev 2013-11-09 08:16:22 följande:
Undrar som Anna .
Vi har med tre barn och har jobb som delar på oss rätt rejält . Alltså på så vis att när den ene av oss är ledig jobbar den andre i hög utsträckning . Min kvinna jobbar dessutom varannan helg .
Detta gör att jag har hand om barnen själv mycket och det kan vara rätt tufft det .Man får vara glad om man har 1 timme för sig själv då man fått dom i säng på kvällen innan man själv måste sova .
Har även insett att jag måste hjälpa till mera med tvätt och hushåll än vad jag gjort då det blir för jobbigt för min kvinna annars .
Om du nu hjälper till med barn och hushåll och det inte hjälper så undrar jag .
Sköter kvinnan sömnen ? Sitter hon uppe sent på nätterna så har du kanske boven där .
Testa och stig upp före på helgen och sköt barn och familj så hon får sova och se om hon blir gladare iallafall på helgen
Är uppe varje dag och servar med frukost och göra barnen klara till skolan när jag är hemma om det inte finns ett behov att jag kommer hem tidigare på em, då är jag på jobbet när de kliver upp, (i hennes fall om). Ansvaret för sysslorna är delade 50/50 som vi tillsammans delat utifrån hur mycket tid sysslorna normalt tar sedan många år plus att jag snickrar på huset, sköter fordon mm och arbetar drygt heltid för att finansiera två bilar(det är hustrun som åker mest privat och drar på sig böter pga notoriskt fortkörande) trots att hon arbetat varierande 25-75% de senaste 10 åren. Erkänner att jag inte tagit ut särskilt mycket FL-ca 2-3 mån/barn, dock utifrån hennes önskemål att få vara hemma istället för att arbeta, men VAB har jag tagit mer än henne när det varit aktuellt. Hon har alltid önskat få vara hemmafru som pysslar med barnen men aldrig orkat den rollen, visst det händer att hon bakar och lagar mat från grunden men det är jag som röjer och gör det fint efteråt, när det skall göras mat som lagas från grunden är det jag som tar det trots lite tid hemma, hinner sällan vara något med barnen då jag har ett berg med saker som behöver skötas och jag önskade vi kunde hjälpas åt med mycket men hon har ingen ork. Hennes stora mål för några år sedan var att åka vasaloppet senast när hon fyllde fyrtio, hon spenderade månad efter månad i TV-soffan och vilade för att orka börja, så är det med de flesta av hennes id´eer. Jag försöker peppa henne när hon kommer med dem sen behöver hon vila en stund... För min del så har jag börjat känna mig bitter över den situation jag befinner mig i, för en tid sedan tog jag upp problemet och hittade en bok jag gillade som handlar om hur man kan möta varandra med fysisk beröring, det ja saknar i vår relation. Önskade att vi kunde läsa tillsammans och prata lite om innehållet eftersom men hon tappade bort den, orkade inte just nu osv. så det har också runnit ut i sanden. Jag har fortsatt ta initiativ till samtal för jag vill verkligen få vårt förhållande att fungera, mina känslor till henne är oerhört starka men jag har ju börjat tvivla på om hon känner något för mig, när jag fört detta på tal(länge sedan nu) blir hon jättearg och skriker ut att hon vill men kan inte just nu, kvar står jag och fattar inget.
