2 eller 3 barn?

Hur känns den åldersskillnaden mellan barnen, för och nackdelar? Vi jobbar på en trea och hoppades på drygt 3 och 5 år mellan men nu blir det minst 4 och 6 år mellan om det tar sig någon gång.

Hos mig säger hjärtat tre, jag är själv ett av tre syskon, vill ha stor familj, vill dela upplevelsen av att få en bebis med mina två barn som kommer vara tillräckligt stora för att förstå vad som händer osv. Toklängtar!

Men min man var länge emot, han såg bara allt jobb, allt praktiskt och kände sig för gammal. Men det vände.

Det är ju ungefär de fördelarna jag tänkt mig. Men jag oroar mig för att yngsta skulle bli utanför, att de äldre inte blir lika intresserade av ett syskon om de hunnit bli rätt stora och få mer intressen utanför familjen och lek liksom. Och att de växer upp lite var för sig, de två äldsta och sen lillasyskonet.

Tja, vi hade många och långa diskussioner. Han skrev en klassisk för och emotlista där viktigaste punkten på "för" var hur mycket jag ville, dvs det var inte mycket han såg som positivt med en trea... Men jag ville verkligen enormt och det förstod han så han vände väl mycket till följd av det faktiskt. Sen har det gått rätt trögt sen dess, vi fick ett missfall i september och nu är ev ett missfall till på gång och det är jobbigt att det drar ut på tiden, blir det inte barn förrän 2015 så blir det ännu ett års åldersskillnad vilket vi egentligen inte vill ha (vi hade tänkt drygt 3 år emellan och då blir det ju fem (kalenderår) år emellan istället... Och han är egentligen ännu mer tveksam nu, det känns som att det som gjorde att han ändrade sig i våras har bleknat och nu är rädslorna tillbaka. Ni har ju en bebis fortfarande men vår yngsta är nu några år och det blir ju ju längre tiden går mer och mer en känsla av att börja om igen om man får bebis.

Han är 40+ och jag är över 35 år.

Verkstan pågår fortfarande, haft två missfall. Han är lika rädd och skeptisk fortfarande men anser nog att han lovat mig så då står han för det.